lyckis

Nu har det gått tre månader sedan den där ödesdigra helgen när jag var uppe i Jämtland och blev dumpad av min stora kärlek. Och det är ju inte direkt så att saknaden minskar. Nej, den blir snarare större för var dag som går. Idag kom känslan över mig när jag satt på jobbet och höll på med ett tråkigt exceldokument. Just nu känns det som om jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få sova bredvid honom igen.

Är det inte helt sjukt att man kan få så starka känslor för någon annan? Jag menar, jag tycker ju inte ens om mig själv så mycket som jag tycker om honom...