lyckis

Hamnade hos mina kompisar med alla fosterbarn eftersom det var ett av dem som fyllde 7 år i dag. Och inte nog med att det var de fyra barnen hemma, det kom en familj till med två barn. Är heeelt slut mentalt nu av allt liv. Är ju inte lugn och ro en enda minut! Grejar inte riktigt sånt där längre när det blir så intensivt. Känner just nu att jag är väldigt imponerad av de som orkar med att vara dagisfröknar!

Det som känns lite jobbigt är väl att jag blev inbjuden till nyår. Och visst, kanske det är bättre att vara där än att sitta ensam hemma. Men samtidigt så undrar jag om jag skulle tycka att det vore så himla kul hos dem. Man kan ju liksom inte prata ordentligt med varandra eftersom det heeela tiden händer något så att någon får resa sig upp. Plus den där ljudnivån då...