Kärlek som känns
Hamnade framför reprisen på "Bonde söker fru" och belv så himlans avundsjuk på deras kärlek. Ett par av dem var så kära så att det riktigt syns i ögonen och jag kunde nästa känna hur de kände det inombords. Just den där lyckan och välbefinnandet när man träffar den andra, man vill bara ta i varandra, bli varm i magen när man tänker på honom osv. En sån häftig känsla som man inte råkar ut för så många gånger i sitt liv.
Jag själv har varit sådär superkär två gånger i mitt liv, så där när känslorna lever sitt eget liv. Första gånger var för 13 år sedan. Vi hade tom kommit så långt att han hade frågat om vi skulle flytta ihop. Men så från ena dagen till den andra blev han tydligen osäker på vem av mig och sitt ex han tyckte mest om. Och då gjorde jag valet lätt för honom då jag inte kunde acceptera att han ens hade känslor för någon annan även om han kanske hade kommit fram till att det var mig han ville fortsätta med. Tog flera, flera år att komma över honom.
Den andra var denna omskrivna Poe. Där slog känslorna till som en blixt från klar himmel och jag var helt oförberedd. Men när jag såg honom första gången klickade det till inom mig och jag föll direkt även om han bara sålde en soffa till mig. Dessvärre så kanske mina egna känslor blev för starka vilket jag visade ganska tydligt. Antagligen var det väl det som skrämde iväg honom och till slut rådumpade han mig i våras.
Men där var det just det där att jag blev varm inombords när jag tänkte på honom och nästan lite gråtmild. När vi träffades kunde jag inte sluta titta på honom och röra. Ville bara vara nära hela tiden och kände mig otroligt trygg med honom. Trodde verkligen att han var kärleken i mitt liv och att vi skulle dela det fortsatta livet tillsammans. Dessvärre så hade ju inte han samma tanke om det... :-(
