lyckis

På väg till kompisen för att ha lite julmys så pratade jag med Poe. Det visade sig att han hade varit här nere och jobbat i går och i dag i söderledstunneln vilket bara är några hundra meter från där jag bor. Och även om jag försöker ha honom på en vänskaplig nivå så gör det så jäklans ont inuti mig att han inte hör av sig när han är så pass nära. När jag ifrågasatte detta så sa han bara att han var nere för att jobba. Och visst, det förstår jag också. Men en timme har han väl ändå över??? Jag förstår inte riktigt varför jag fortsätter att utsätta mig för sånt här, varför bestämmer jag mig inte bara för att "nej, nu räcker det" och slutar höra av mig? Antagligen för att jag fortfarande har känslor kvar inombords och inte har fått ett ordentligt avslut på det hela. Officiellt har jag kommit över honom men om sanningen ska fram så gör det fortfarande ont inombords och jag saknar honom...

Hur det var hos kompisen? Jo, även där kom Poe upp på tapeten så jag har haft svårt att släppa honom i kväll. Men det har ändå varit jättetrevligt med glögg, god mat, vin och skratt.

Natti, natti...