lyckis

Usch, jag känner verkligen just nu för att somna ifrån allt det jobbiga och slippa vakna upp till det igen. Tänk vad skönt att ligga och sova på ett mjukt och varmt moln och inte behöva bry sig... Jag vet att man inte får säga så för att man ska vara nöjd över det man har osv osv. Men jag känner att jag liksom inte har något i livet som lockar. Absolut inte så att jag skulle göra slut på livet eller så. Så illa är det inte. Mer det att det liksom inte är någonting...
Ibland önskar jag att jag kunde byta mot alla de levnadsglada som faktiskt har ett liv men som råkar ut för dödliga sjukdomar osv. De kunde få fortsätta med det och jag kunde ta deras plats. Varför går inte det för egentligen? Om det nu skulle finnas någon där uppe som bestämmer så borde han/hon/den/det kunna hjälpa till med just såna här omprioriteringar. Det var dagens fundering...