Finally

Nu är jag äntligen på plats i lillstugan vid älven i Jämtland. Verkligen älskar det här stället! Fast jag har i och för sig varit här några timmar nu efter en lång bilresa upp.

På vägen var jag och hälsade på Poe:s föräldrar. De blev jätteglada och det märktes tydligt att de hade saknat mig. Var även och besökte en av hans kompisars loppisar i Åsarna och där fick jag höra en lite skum grej. Kompisen frågade nämligen mig om jag var på väg till Poe. Jag svarade förstås att vi träffas ju inte längre och frågade om inte Poe hade berättat att han dumpat mig i slutet av maj. Och det hade han tydligen inte utan bara sagt att det var bra med mig när kompisen frågat!?! Alltså, vad är det för beteende?

Annars har det varit lite dramatik här på kvällskvisten. Min äldre släkting som jag bor hos fick ett krampanfall i hela kroppen. Skakade, tuggade fradga och ögonen rullade runt. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Men jag måste säga att det är tur att vi har ambulanser och sen sjukvård vi har när det verkligen behövs.
Nu visade det sig att man kan ha såna här anfall om man har haft flera hjärtinfarkter. Och då EKG:t inte visade på några förändringar sedan förra gången så fick han bli kvar hemma. Hoppas verkligen att han piggar på sig tills i morgon och att det inte händer något mer...




Kommentarer


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0/>