Mumsig lunch i höstmörkret
Passade verkligen superduperbra att träffa en f.d. kollega just i dag över en lunch på mitt nya favvisställe ”Empati” på Medis. Kände att jag höll på att bryta ihop här på jobbet i förmiddags av frustration över alla gnällspikar. OK, nu gnäller även jag men ibland ser jag liksom inte någon ände på det hela. Det är allt från att pappershanddukshållarna på toaletterna är för mycket påfyllda till att företagsinformationen som vi har en gång i månaden är inbokad så ”tidigt” som halv nio på morgonen till att deras telefoner inte synkar som de ska till att vilka vi ska skicka ut julgodis till osv. Ja, ni förstår vilken nivå det är på det hela va? I förmiddags var jag inte många sekunder ifrån att bara resa mig upp och skrika att de skulle skärpa till sig.
Men sen kom den där välbehövliga lunchen och jag kunde prata om lite annat och glömma bort irritationen. Så nu sitter jag här med lurarna i öronen i min egna lilla värld och håller på med såna där ”dum-arbetsuppgifter” som måste göras ibland. Men det är helt ok att göra just nu…
