lyckis

Vet inte varför men jag blev så rackarns sugen på rödvin. Fast jag skulle inte öppna en flaska själv hur sugen jag än är. Är som en spärr som säger nej. Kanske är det för att jag innerst inne vet att jag skulle vara ett sånt enkelt offer för alkoholens dövande verkan.

Och det där med beroende: jag kan nog säga att jag är rädd att jag skulle kunna åka dit på precis vad som helst som dövar. Kolla bara på det där med det okontrollerande ätandet som jag hållt på med periodvis under mitt vuxna liv och som jag alltid kommer att få kämpa emot. Det är svårt att förklara det där för någon som aldrig har känt känslan.

Jag kan nog förklara det som att jag hetsäter utan att kräkas efteråt. Får en känsla av välbefinnande som sprider sig i kroppen när jag svullat onyttigt (och nej, det är INTE morötter jag äter). Fast självklart känns det surt efteråt och jag kan gräma mig jättemycket över att jag inte har starkare karaktär när jag vet hur dåligt jag mår mentalt när jag är tjock. Fast just den biten har jag hävt till viss del i och med den gastric by-pass jag gjorde för snart tre år sedan. Återkommer om just den biten en annan dag. :-)