Hemma igen
Har varit två riktigt bra konferens-dagar ute på Bergendal. Mötet har varit givande, maten god, underhållningen superkul (återkommer till den) och utomhuspoolen var perfekt tempererad. Hann till och med testa på deras ljusterapirum i morse. Fast det vet jag inte riktigt om jag ska tro på eller inte.
Underhållningen på kvällen var en interaktiv teater som var väldigt proffsigt gjord och det blev många, glada skratt.
"ÖVERRASKNINGSFESTEN
Fast nu måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Visst, det är jätteskönt att bo på hotell och så (fick ett underbart rum med dubbelsäng) men det är i alla fall ganska påfrestande att umgås så intensivt med sina kollegor. Speciellt som de är väääldigt speciella. Jag har faktiskt lite svår att hantera detta faktum att de är så pass tjuriga och osociala. Tycker det är jättejobbig! Känns som om jag bara ger och ger av mig själv utan att få så mycket tillbaka. Hur länge ska man orka med detta måntro? Eller ska man helt enkelt vara nöjd att man har ett bra jobb med intressanta arbetsuppgifter och ok lön och acceptera att den sociala situationen är en misär? Kan man ens få ett jobb där alla bitar klaffar?
Känner mig ganska låg över detta och det tar mycket av min energi som kan användas bättre om dagarna. Ska jag bara släppa det och bli lika osocial som de är kanske för att orka med i längden???
Underhållningen på kvällen var en interaktiv teater som var väldigt proffsigt gjord och det blev många, glada skratt.
"ÖVERRASKNINGSFESTEN
Godsägaren fyller jämnt och ska firas! På med partyhatten! Fjäskande vänner och hoppfulla arvingar samlas på godset. Den unga hustrun har ordnat ett ”surprise-party”, men det finns fler som har förberett överraskningar… Ett nät av intriger vävs i denna komedi, ledtrådarna blandas med sing-a-long-sånger framförda av godsets ”entertainer”.
Vem är mördaren? Den bistra gamla trotjänarinnan? Den svekfulla hustrun? Eller konsulten i partyhatten? Och vem är egentligen arvingen? Här finns gott om pusselbitar för den som vill lösa fallet."
Fast nu måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Visst, det är jätteskönt att bo på hotell och så (fick ett underbart rum med dubbelsäng) men det är i alla fall ganska påfrestande att umgås så intensivt med sina kollegor. Speciellt som de är väääldigt speciella. Jag har faktiskt lite svår att hantera detta faktum att de är så pass tjuriga och osociala. Tycker det är jättejobbig! Känns som om jag bara ger och ger av mig själv utan att få så mycket tillbaka. Hur länge ska man orka med detta måntro? Eller ska man helt enkelt vara nöjd att man har ett bra jobb med intressanta arbetsuppgifter och ok lön och acceptera att den sociala situationen är en misär? Kan man ens få ett jobb där alla bitar klaffar?
Känner mig ganska låg över detta och det tar mycket av min energi som kan användas bättre om dagarna. Ska jag bara släppa det och bli lika osocial som de är kanske för att orka med i längden???
Kommentarer
Trackback
