lyckis

Var tar tiden vägen egentligen? Jag vet att vi alla har lika mycket tid att spendera, men det känns verkligen som om jag inte hitter med någonting alls medan andra lever ett ganska lugnt liv. Känns som om jag springer och springer men aldrig når ända fram. Är det verkligen så här stressat livet ska vara eller är det jag själv som har skapat stressen?

Ok, jag vet att jag är ganska rastlös som person och har lite svårt att bara vara hemma och ta det lugnt utan att ha något inplanerat. Antagligen är det mycket för att jag sörjer att jag är singel utan egen familj och helst vill slippa hemma och tänka på det men det kunde ju vara skönt att ta kroppens varningssignaler på allvar innan det har gått för långt.

Det där med singelfrågan ska jag utveckla en annan dag när jag har orken att tänka på det...