lyckis

Det har varit en jättejobbig dag på jobbet i dag rent känslomässigt. Är ju som bekant lite motsättningar på avdelningen som gör att det sociala klimatet är ganska tufft för mig som hamnar mitt i skottgluggen. Å ena sidan trivs jag att jobba ihop med chefen och är lojal med honom. Men å andra sidan förstår jag gruppens frustration över hans ledarskap. Detta missnöje har nu visat sig ganska rejält i medarbetarundersökningen och det är så illa att vi får se om han ens får vara kvar.

Pratade i alla fall med en av de andra cheferna för att be om lite hjälp med hur jag ska hantera detta och han sa en sak som var väldigt klok för mig just nu i den här situationen: fokusera på dina arbetsuppgifter och försök att släppa det andra. Du är inte här för att behöva ta hand om såna saker utan det får han som är chef göra. Så från och med i morgon ska jag försöka att inte engagera mig för mycket i frågan utan lämna över det till ledningsgruppen att ta hand om.

Kände mig ganska så uppgiven här i kväll pga detta. Men har nu pratat med Poe i telefon och blev genast lite gladare och lugnare. Tycker att han har en ganska skön inställning till livet (ja, förutom att han inte kan planera då) och tar det lugnt i alla lägen. Blev glad inombords men samtidigt så kom saknaden i kapp igen. Kände att jag vill träffa honom och bara vara mig själv och inte den här stressade personen jag är numera. :-(