lyckis

De gånger man har en molande magkänsla över att allt inte står rätt till och det sedan visar sig att man har rätt, ska man verkligen bli förvånad då egentligen? Det hände mig i dag... Jag har sedan dryga månaden tillbaka haft känslan av att min chef inte kommer palla trycket länge till och idag fick jag det bekräftat.

På min avdelning är vi 30 st och jag är assistent till den högsta chefen där. Vi har ända sedan vi träffades första gången arbetat väldigt bra tillsammans. Dock kanske inte alla i gruppen har samma relation med honom. När han började för nästan tre år sedan kom han med nya, fräscha ögon till ett ställe som behövdes ryckas upp kraftigt. Han förde in nya möten, arbetsrutiner samt nya resebestämmelser (de hade tydligen rest hur mycket som helst i onödan tidigare). Detta mottogs INTE med blida ögon. Så han har i princip varit motarbetad sedan första stund.
Nu har han fått dåliga siffror i medarbetarundersökningen två år på raken och kände att han inte ville längre. Så han själv har nu bett om omflyttning inom företaget alternativt om han hittar något annat jobb.

Den här situationen känns ju självklart väldigt tråkig för mig. Och jag undrar om det verkligen kommer att bli så mycket bättre när någon annan ny chef kommer in och vill ändra på saker. De där gnällspikarna och gringubbarna som jobbar på avdelningen kommer ju ändå aldrig bli nöjda. Vore det inte bättre om DE sökte sig därifrån i stället för att en person med nya ledarskapstankar ska behöva lämna???