lyckis

Vi träffades utanför fiket vid klockan tolv och jag blev inte nervös förrän precis innan vi sågs då jag kom ett par minuter tidigare och stod och väntade. Men direkt när vi sa hej så släppte det. Han var väldigt lätt att prata med och jag kände att jag kunde vara mig själv.

Och det där med hur han såg ut som jag var så nervös över innan var det ingen fara med heller. Han såg helt vanlig ut. Stack inte ut åt något sätt alls och hade jeans och en tröja. Inget konstigt alls.

Det var väl ingen himlastormande förälskelse direkt som det var med ex Poe men jag tror i alla fall att jag ska ge honom en chans till. Kanske behöver det inte vara blixtar och stjärnor? Kanske skulle det vara bättre för mig med lite trygghet i stället för det spännande???