lyckis

Gick iväg till kvällens meditation i kyrkan med höga förväntningar. Och de infriades och det var lika skönt som vanligt. Jag märker när jag är där hur mycket tankar och funderingar jag faktiskt går och bär på. Kanske helt i onödan ibland eftersom jag oroar mig en hel del i förväg. Måste försöka komma på något bra knep att leva i nuet i stället.

Är väldigt fascinerad över att trots att meditationen går av stapeln i kyrkan med en präst så pratas det inte någonting alls om gud och allt det där. För om det hade varit det så hade jag definitivt inte gått dit. Den där gud som de säger finns har definitivt inte varit snäll mot mig så ju mer åren går desto mindre troende är jag...