Att ta farväl
Nu är begravningen i Solna Kyrka över och det blev ett fint avsked av den käre hemvärnsvännen som omkom så tragiskt i en olycka på annandagen efter stormen. Han stod på en stege och så föll ett träd och drog med både stegen och honom. Han hade blivit medvetslös på en gång och hans son hade försökt att göra upplivningsförsök tills dess att ambulansen kom en halvtimme senare. Men då var det redan för sent...
Som tur var i alla sorg är att hela familjen hade varit på samma ställe och kunnat ta farväl av honom i hemiljö när han fortfarande levde (även om han inte var vid medvetande). Måste kännas lite skönt i alla fall. Sen hade det hela gått väldigt fort så han slapp att lida.
Känns nu väldigt konstigt att man aldrig mer kommer att träffa eller prata med honom igen. Väldigt overklig känsla med tanke på hur levande han var för bara ett par månader sedan när vi var på övning.
Som tur var i alla sorg är att hela familjen hade varit på samma ställe och kunnat ta farväl av honom i hemiljö när han fortfarande levde (även om han inte var vid medvetande). Måste kännas lite skönt i alla fall. Sen hade det hela gått väldigt fort så han slapp att lida.
Känns nu väldigt konstigt att man aldrig mer kommer att träffa eller prata med honom igen. Väldigt overklig känsla med tanke på hur levande han var för bara ett par månader sedan när vi var på övning.
Kommentarer
Trackback
