lyckis

Alltså, jag förstår verkligen inte varför jag inte kan lita på folk för. Vad är det för fel? Börjar inse mer och mer att det är därför jag är ganska ensam i livet. Har min familj och några nära vänner men släpper inte in någon mer. Och det börjar märkas nu då jag har tappat kontakt med några gamla kompisar och inte hittat några nya att släppa in i min sfär. Men hur 17 lär man sig att lita på folk? Dessutom vet jag inte riktigt var skon klämmer någonstans. Misstänker dock att det kan vara för att jag är så rädd att bli lämnad eftersom att det gör så himlans ont. Och det är vare sig det gäller en kärleks- eller vänrelation!

Jag har nu blivit påmind om detta då Johan erbjöd sig att vara kattvakt nästa vecka när jag ska på utbildning i Skåne. Mamma skulle egentligen bo här men hon har det lite körigt med tågen till jobbet. Han ville gärna bo på den här sidan av stan en vecka för att få närmare till kompisarna. Men jag vågar helt enkelt inte! Vad jag är rädd för? Vet inte riktigt men kanske att han ska rota runt bland mina grejer, plocka med sig grejer eller ta hit polare och föra liv. Fast innerst inne vet jag nog att han är en schysst kille! Och nu känns det jättejobbigt att jag var tvungen att säga till honom rätt ut att jag inte litar på honom vilket han förstås blev ledsen för. :-(