Jämtland: part II
Nu när det har gått nästan ett par veckor så känner jag mig redo för del två av min jämtlandsresa: dagarna i Östersund.
Lämnade Järpen vid 4-tiden på lördagen och åkte in till Östersund där jag skulle hälsa på Poe:s storasyster A-B. Tog en fika innan vi drog oss ner på stan för middag på restaurang Brunkullan där vi avnjöt en fantastisk kalventrecote. Efter det gick vi vidare till Plaza och tog ett par drinkar och bara pratade och tittade på folk vilket var myyycket trevligt. Dock var vi hemma igen redan vid halv ett på natten.
Hela söndagen var vi ute och hälsade på deras föräldrar. Då det var strålande solsken och nollgradigt kunde vi ta en långpromenad och sen sitta ute i solen och njuta vilket gav knallröda kinder. Underbart!
Lagom till middagen, kanske i senaste laget, kom även Poe. Blev dock lite stressigt där eftersom att vi skulle skjutsa in deras lillasyster till tåget. Var i alla fall jättekul att träffa honom igen och det gav allt en liten klump inombords av saknad.
Kvällen bestod av slapp och prat. Vi var nog bägge två lite sega av gårdagens vin.
På måndagsmorgonen infann sig den sedvanliga vill-inte-åka-hem-ångesten och jag mådde riktigt dåligt när jag gick en vända på stan innan jag begav mig nedåt i landet igen (inkl. lunch i Ljusdal). Varför ska det vara så himla jobbigt att lämna Jämtland för???
Lämnade Järpen vid 4-tiden på lördagen och åkte in till Östersund där jag skulle hälsa på Poe:s storasyster A-B. Tog en fika innan vi drog oss ner på stan för middag på restaurang Brunkullan där vi avnjöt en fantastisk kalventrecote. Efter det gick vi vidare till Plaza och tog ett par drinkar och bara pratade och tittade på folk vilket var myyycket trevligt. Dock var vi hemma igen redan vid halv ett på natten.
Hela söndagen var vi ute och hälsade på deras föräldrar. Då det var strålande solsken och nollgradigt kunde vi ta en långpromenad och sen sitta ute i solen och njuta vilket gav knallröda kinder. Underbart!
Lagom till middagen, kanske i senaste laget, kom även Poe. Blev dock lite stressigt där eftersom att vi skulle skjutsa in deras lillasyster till tåget. Var i alla fall jättekul att träffa honom igen och det gav allt en liten klump inombords av saknad.
Kvällen bestod av slapp och prat. Vi var nog bägge två lite sega av gårdagens vin.
På måndagsmorgonen infann sig den sedvanliga vill-inte-åka-hem-ångesten och jag mådde riktigt dåligt när jag gick en vända på stan innan jag begav mig nedåt i landet igen (inkl. lunch i Ljusdal). Varför ska det vara så himla jobbigt att lämna Jämtland för???
Kommentarer
Trackback
