Vad gick fel?

Någonstans, någongång i livet måste det verkligen ha gått fel. Jättefel! Alltså, nu pratar vi ifråga om att jag sitter här snart 39 år och är singel och utan egen familj! Det var ju inte alls så här jag såg livet framför mig när jag var i 20-årsåldern. Just då hade jag i och för sig ett stadigt förhållande sedan flera år tillbaka och hade inte en tanke på att det skulle ta slut.

Gör verkligen ont inombords att jag sitter här ensam nu. Alla runtomkring mig säger att jag ska försöka att släppa det och att drömorinsen då kommer att dyka upp. Men jag kan inte släppa det, är inte så lätt som alla försöker få det att låta. Visst, de i min omgivning säger så för att försöka lätta upp det hela lite och för att jag ska bli gladare men det blir en nedåtgående spiral.

Känner mig så jäkla ensam även om jag är bra på att spela att jag alltid har en massa roliga saker för mig. Ganska enkelt att lura omgivningen att tro att man är glad och nöjd med livet. Men sanningen att säga så är jag jätteledsen över den här singel- och ensamhetssitsen och den bryter ner mig mer och mer för varje dag som går...


Kommentarer
Cilla

Det är inte fel, det är ditt liv! Gräset verkar lite grönare på andra sidan....

Jag saknar ofta någon jag med, men man får göra det bästa av det liv man fått! Annars blir man bitter, och blir man bitter blir man ful! Styrkekram på dig vackra kvinna!



2012-05-04 @ 10:52:09


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0/>