lyckis

Jag hade tidigare en kompis som stod mig väääldigt nära. Vi var som ler och långhalm och om jag var någonstans så kunde andra ge sig 17 på att även Jörgen var där. Visst, vi kom på kant med varandra och så men löste det alltid igen. Men sommaren 2008 hände något och vår relation förändrades av någon konstig anledning som jag inte förstod. När jag försökte prata om det så drog han sig bara undan fram till en dag när han försvann helt. Svarade varken i telefon eller på mail. Så sedan dess har vi inte haft någon som helst kontakt med varandra.

 

Men så plötsligt händer det! Jag fick ett meddelande på Facebook där han bad om ursäkt för sitt beteende och berättade att han mådde så dåligt att han inte kunde ta hantera sig själv och helt enkelt skämdes. Efter det att vi tappade kontakten har han tydligen haft panikångest och varit djupt deprimerad.  

 

Nu vill han träffas igen och självklart vill jag det! Har saknat honom något så förfärligt under årens gång men är samtidigt väldigt väl medveten om att det antagligen aldrig kan bli likadant igen. Vi kommer säkert att bli bra kompisar men aldrig så där tighta som "chips och dipp" som vi var då. Men jag hoppas på det bästa och att vi kan hitta tillbaka delvis till varandra igen...