lyckis

Har som så många andra precis sett "Torka aldrig tårar utan handskar" på TV. Om ni har missat den miniserien så rekommenderar jag er att gå in och se den på SVT Play. Är en högst aktuell fråga fortfarande även om den speglar ett Stockholm på 80-talet när HIV/AIDS kom och det kanske har blivit lite bättre än det var då.

 

Först och främst om man tänker på att det fortfarande finns en hel del okunskap och fördomar om homosexuella. De kan fortfarande inte gå år 2012 ute på stan och visa sina känslor lika öppet som heterosexuella gör utan att bli uttittade och höra tisslet och tasslet bakom ryggen. Många blir fortfarande förskjutna från sina familjer bara för att det inte är socialt accepterat fullt ut i alla små hålor runt om i landet.

Sen har vi perspektivet med själva sjukdomen. Visst, det har blivit bättre och bättre bromsmediciner vilket gör att de lever ett i princip vanligt liv. Men det är fortfarande inte direkt att man pratar lika öppet om att man har fått HIV som när det gäller cancer. För så fort HIV kommer på tapeten så läggs egna värderingar in i bilden. Och egentligen, se bara hur många som har Klamydia. Alla de skulle faktiskt också kunnat få HIV eftersom att de inte har skyddat sig. Men Klamydia ser man ganska lättvindligt på. Varför ska det då vara så skuldbelagt att få HIV???

 

Nu kanske jag ser på det här på ett lite mer insatt sätt än många andra då många i min bekantskapskrets faktiskt är homosexuella och jag känner en (minst) som har HIV. Men de människorna är helt vanliga människor, precis som du och jag är...