lyckis

Satt i godan ro i soffan och fixade det sista med de pulsvärmare som jag har stickat när jag får ett meddelande av en av mina närmaste vänner som säger att hans pappa har avlidit.

Självklart säger jag att jag kan komma över en sväng om han vill men just då var han ganska chockad och han var väldigt tveksam. Så till slut sa jag helt frankt att jag skulle komma efter ca 20 minuter. Och när jag väl kom bröt han ihop helt. Antagligen hade han visat sig stark gentemot sin mamma och nu brast det.

När han lugnat ner sig lite och jag värmt lite glögg så tyckte han nog att det var ganska skönt att jag var där och kunde lyssna.

 

Till saken hör också att hans mamma bor uppe i Norrland så det är inte nästgårds precis. Och först skulle han INTE åka upp utan vänta till i jul. Men efter att jag hade lirkat lite så visade det sig att han nog trots allt ville åka upp och vara nära sin mamma så så slutade det.

 

Jag har inga problem med att umgås och prata med folk som har råkat ut för sån här sorg. Blir inte obekväm med situationen som en del blir. Jag gör bara det som jag hoppas att andra skulle göra för mig om/när jag råkar ut för liknande saker. Och ofta behöver man ju inte säga så mycket, räcker bra med att bara finnas till och visa att man bryr sig...