Besviken på kompisar

Har för första gången i höst träffat ett par kompisar som jag egentligen är ganska nära. Då de har fyra fosterbarn som är i åldrarna 3-16 år så brukar det vara så himla rörigt där så jag har helt enkelt inte orkat med att träffa dem under hösten.
Det var kul att träffa dem igen trots att det var lika rörigt och stojjigt som vanligt. Dock blev jag ganska besviken när den ena av dem bjöd in till nyår och jag tackade nej och han fortsatte att tjata. Visst, jag förstår om de vill att jag ska komma då vi ju är varandra ganska nära och så. Men att sitta där med dem, en annan familj och ytterligare ett par så försökte jag säga så artigt som möjligt att jag tycker att just DEN kvällen vill man inte vara femte hjulet. Har man aldrig känt sig ensam tidigare så gör man det ju definitivt vid tolvslaget när alla börjar pussas. Nej, då sitter jag hellre ensam hemma alternativt umgås med mamma.

Kommentarer


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0/>