lyckis

Börjar fundera på om det är något allvarligt fel på mig, men så fort jag är ute där det är en massa folk som springer och trängs så vill jag bara ställa mig och skrika och sparka dem på smalbenet. Är så jäkla trött på detta puttande och trängande när jag står helt still och väntar på t-banan. Ser folk dåligt eller? Jag menar, så liten är jag ju faktiskt inte.

 

Kanske är det dags att flytta från storstaden när man känner så här? Pratade med en kompis om det härom dagen och han trodde att jag skulle sakna de spontana aw:arna, att kunna gå på bio och utställningar men jag undrar verkligen om jag skulle göra det. Har ju levt det livet så länge nu och det börjar kännas som att jag gör alla de där grejerna för att slippa sitta ensam hemma med katterna. Nej, jag tror nog snarare att jag skulle må bra av att leva ett lugnare liv. Är helt övertygad om att jag skulle bli en sån där som sitter och stickar och bakar kakor med tanterna i Hembygdsföreningen. :-)