lyckis

Då fortsätter jag historien från det tidigare inlägget om min längtan efter att bli mamma...

 

Har under årens lopp, och framför allt då under senaste året, läst en del på internet om det här med insemination. Jag har kommit fram till att jag vill göra det i Danmark av olika anledningar men den största var ändå att det är mycket enklare och billigare att ta sig till Köpenhamn än till Helsingfors. Så när jag bokade att jag skulle dit på semester passade jag på att göra inskrivningssamtalet på plats vilket man även kan göra via Skype.

Det var en del papper att fylla i innan, det var blodprover som skulle tas och det allra svåraste: ta några stora moraliska och etiska beslut.

 

För mig har det största beslutet varit att välja om det ska vara en öppen eller anonym donator. Finns ju både för- och nackdelar med bägge delarna. Om man har en öppen kan barnet få reda på donatorns namn när det fyller 18. Men till vilken nytta då? Jag menar, vi snackar om en student som velat dryga ut studiebidraget lite och som antagligen inte alls är intresserad av att bli kontaktad av en 18-åring från Sverige. Det är ju faktiskt ingen pappa utan en donator som runkat i en burk och sen lagt det bakom sig.

Hade det varit en kille på krogen så hade man ju haft en historia att berätta om honom om än så kort. Man hade vetat hur han hade sett ut, hur hans framtoning hade varit och lite så där. Nu vet jag ju absolut ingenting så allt barnet eventuellt skulle vilja veta får det ta reda på själv.

 

Min magkänsla säger att jag vill ha en anonym donator. Jag vet att det kommer att bli jobbigt att förklara bakgrunden till detta beslut när frågan kommer men samtidigt så kommer det att bli jobbigt hur jag än gör. För om jag nu väljer anonym så låser jag ju alla dörrar.

 

Det där med biologiska syskon har jag också tänkt på. Man kan välja att antingen skapa som en bank med 10 portioner som man tar av och sedan spar resten till ett eventuellt syskon. Men då blir man låst av en och samma killes spermier och vad händer om man inte passar ihop? Sen kan man välja att när man blir gravid köpa ytterligare doser från samma kille om det finns på lager och därifrån spara. Och det är nog detta alternativ jag kommer att välja. För OM jag nu skulle vilja och orka skaffa ett syskon så blir de ju biologiska.

 

Det här med att berätta för omgivningen är ingenting heller som jag oroar mig för. Alla mina närmsta vet om det och när andra frågar kommer jag att säga att jag har valt att skaffa min egna lilla familj själv. Sen får folk nöja sig med det bäst de vill. Huvudsaken är att jag är ärlig mot barnet och förklarar bäst det går så tidigt som möjligt.

 

Det här var lite om vad den största tankeverksamheten går åt till just nu. I morgon kör jag lite mer om vad som kommer att ske nu. Fortsättning följer...