lyckis

Har kommit in i en period när jag blir så himla äcklad av mig själv. Kan knappt se mig i spegeln förrän jag får må-illa-känslor. Blir äcklad över det liv jag lever och att jag återigen har "tillåtit" mig att falla över strecket mot fetma igen. Men å andra sidan orkar jag knappt bry mig om den saken längre. Låt mig äta och dämpa det som river inombords.

Och om jag själv blir äcklad, vad ska då inte alla andra bli??? Nej, låt mig stanna under täcket med nerdragna persienner. Där gör jag mig som bäst!