lyckis -

Århundradets flopp

Drog ner till Köpenhamn via Malmö igår med brorsonen. Det huvudsakliga syftet med resan var att jag skulle genomgå en insemination till. Vid förra besöket diskuterade vi att jag skulle äta lite extra hormoner inför den här gången. Jag kontaktade snällt gynekologen och fick dem utskrivna. Sen var det tack och hej.

Igår när jag stod på Malmö Central pratade jag med kliniken då de kontaktat mig. De ville veta hur många och stora äggblåsor som hade utvecklats. Jag blev som ett stort frågetecken eftersom att jag inte hört varken från dem där nere eller från gynekologen här uppe att det behövdes en extra ultraljudsskanning för att ta reda på detta.

På grund av att jag inte gjort denna skanning kunde kliniken inte genomföra insemination på mig då risken är alldeles för stor att det blir typ sexlingar. Men jag undrar i mitt numera stilla sinne hur bägge dessa instanser kunde "missa denna lilla detalj"?

Jag blev såklart jätteledsen och stod där och grinade på tågstationen. Hade ju dock brorsonen med mig så jag fick försöka behärska mig så gott det gick och vi fick trots detta två jättemysiga dagar. För jag gjorde valet att inte vända hem igen utan åka till Köpenhamn på en minisemester trots allt.

Men det känns verkligen SKIT just nu!

2013-10-31 @ 22:59:17 Försök att bli mamma Permalink

Kommentarer

Cilla

Åh, gumman! Sicka klanton... KRAMIS <3

2013-11-01 @ 08:13:49

Evelina

Nej vad hemskt :( kram på dig.

Blogg: http://tigerlina.blogg.se
2013-11-01 @ 16:12:44

Emma

Hejsan! Googlade på insemination + bipolär och hamnade här.. Ögnade igenom sidan och hittade inget om bipolaritet.. Är lite nyfiken på grund av att jag själv är bipolär och vill inseminera. Trevlig blogg!

Svar: Hej!Tack, tack.
Det kan nog hända att jag inte har skrivit om de bägge två sakerna i ett och samma inlägg... Jag är Bipolär 2 och medicinerar mot det. Dock kan jag inte äta Lithium då man inte kan garantera att det inte är någon fara för fostret då. Så i stället äter jag antidepressivt samt Zyprexa (neuroleptika) vilket fungerar bra för mig. Och tack vare att jag svarar så bra på medicinen så har det fungerat med att ta det stora steget som det innebär med att inseminera. Visst, det är en jättejobbig grej att gå igenom mentalt men samtidigt är det lika jobbigt för dem som INTE är bipolära.
Själva grejen att åka ner till Köpenhamn för själva "ingreppet" var faktiskt inte så jobbigt som jag trodde att det skulle bli innan jag började. Det som var jobbigt var att man skulle iväg och mäta äggblåsorna innan det var dags och sedan själva väntan på att ägglossningstestet ska visa positivt. Man kunde liksom inte fokusera på så mycket annat under de dagarna.
Har du några frågor eller funderingar är du välkommen att återkomma.
Lycka till!

Elly

2014-06-23 @ 12:34:00

Emma

Hej igen. Tack för svar!
Jag är också bip 2, har inte haft några riktiga manier, däremot depressioner. Jag kommer nog använda mig av litium när jag försöker.. Har blivit sjuk när jag bytt/satt ut det och det kan ju vara lika lilla som att det blir något kroppsligt..
Har du gjort många försök? Hur gammal är du?
Själv ligger jag i startgroparna men jag tror att jag kommer att vänta ett år ca för att känna mig ännu mer psykiskt i form och spara lite mer. Kram från Emma :)

2014-07-03 @ 16:51:42

Emma

Förresten, det där med att mäta äggblåsorna(inte hört tidigare) är det vanligt att de gör det? Förlåt om jag frågar för mycket.. Kram igen :)

2014-07-03 @ 16:58:54

Emma

Förresten, det där med att mäta äggblåsorna(inte hört tidigare) är det vanligt att de gör det? Förlåt om jag frågar för mycket.. Kram igen :)

2014-07-03 @ 16:58:55

Trackback