lyckis

Det är faktiskt lite som titeln säger som jag känner. Jag känner verkligen inte att jag självmant vill göra slut på mitt liv men jag vete 17 om jag vill leva det heller! Har ju haft en hypomanisk period nu i ett par veckor vilket börjar kännas slitsamt för kroppen. Jobbigt att hela tiden vara på högvarv och inte sova tillräckligt.

 

Jag vet ju så väl att jag behöver ta det lugnt för att få den återhämtning som kroppen så väl behöver men det bara GÅR ju inte. Och alldeles nyss ringde psykologen jag träffade i fredags som nu hade pratat med läkaren. Och eftersom att jag försöker bli gravid bör jag inte äta någon stämningsstabilisator utan justera sinnesstämningen med det antidepressiva. Så när jag är uppvarvad ska jag minska på det antidepressiva och när jag är låg ska jag öka dosen. Problemet är att jag inte är helt säker på att jag har den kontrollen över min psykiska balans för att kunna hantera det i rätt tid.

 

Vad ska jag göra? Just nu vill jag bara stänga in mig där hemma och ligga under täcket i en hel vecka. Orkar inte med det här längre!