lyckis

Det här är nog den dagen som jag hatar mest på hela året tror jag! Jag kan fårstå att det är jättemysigt OM man har någon att fira den med men när så inte är fallet är det rent ut sagt förjävligt. Man blir ju påmind precis HELA tiden om det var man än går, tittar på tv, läser tidningar osv. Det är verkligen som att strö salt i såren på oss som redan ligger.

 

Men jag är faktiskt inte bara arg utan lite ledsen också över att jag är singel även i år. Känns hårt! Är det verkligen som kollegan upplyste mig om när jag beklagade mig över singellivet: man får det man förtjänar! Betyder det då att jag inte är värd någon? Känns som en vass tagg inombords när jag tänker på det på det sättet...