lyckis

Så där ja, då är jag installerad i lilla stugan vid älven uppe i Jämtland. Bilresan upp gick bra och på vägen stannade jag till hos ex:et utanför Östersund. Fråga mig inte varför eftersom att jag redan på förhand visste att han skulle påverka mig.

När jag kom dit fick jag en kram och sedan tog vi en fika. Och det kändes alldeles pirrigt i magen, nästan som när vi var på dejt för första gången då när vi hade vunnit en middag via "Chans till romans" på Mix Megapol. Trots att jag vet att det aldrig kommer bli någonting mellan oss igen så känns det just nu som att jag saknar honom jättemycket. Visst, han är väldigt speciell och går sin egen väg men det kanske är det som är charmen med honom. Han är alltid glad, reko och skrattar mycket. Helt enkelt en kille som man blir glad av! Känns dock lite konstigt att han fortfarande efter så här pass lång tid kan påverka mitt sinne så mycket. Men jag var otroligt kär i honom och hade varit villig att ge upp hela mitt liv i Stockholm för att dela mina dagar med honom ute på landsbygden i Jämtland. Undrar just om han riktigt förstod hur mycket jag tyckte om honom...

Känns onekligen lite konstigt att gå på dejt med den där hemvärnskillen nästa fredag när jag har så starka känslor kvar för mitt ex. Kommer jag någonsin bli kvitt de känslorna månntro?

 

Nu sitter jag som sagt var i "min" lilla stuga och njuter av brasan och lugnet. Ska blir helt underbart de här dagarna. Har förresten sett norrsken för första gången i mitt liv i kväll. Riktigt mäktigt och fascinerande hur snabbt det kan röra sig.

Fråga mig inte hur de tänkte när de målade köket i stugan. Ser ju ut som att det är ett hem för en tuggummituggande barbie!