lyckis

I början av vintern började jag gå hos en dietist för att få ordning på min vikt igen. Jag klarar ju helt enkelt inte av att hålla vikten. Och nej, det är inte "bara att inte äta godis". Här är det nog lite svårare än så då mitt ätande, som ibland går över mot hetsätning, är så känslorstyrt. Äter ju när jag är glad, när jag är ledsen, är arg osv. Gör att jag får ett lugn inombords vilket säkert kan jämföras med hur de som är alkoholister känner det. Fast så snart jag har ätit det så får jag ångest och tänker att varför kunde jag inte stå emot, att jag har världens sämsta karaktär.

 

Dietisten som jag var hos i dag tog det här på allvar och sa helt ärligt att det kanske inte räcker med att gå dit och få kosttips. Det här kräver något annat för att ändra ett skadat beteende. Så nu har jag blivit remitterad till en ätstörningsklinik!!! Är det verkligen så illa? Eller jo, det är det och det är jäkligt skönt att någon äntligen tar det här på allvar och hjälper mig. Fast bara för att jag har blivit remitterad är det inte säkert att jag blir godkänd hos kliniken. Det beror helt på hur de bedömer min situation. Men även fast jag blev chockad när dietisten tog upp det här så hoppas jag verkligen att jag blir godkänd och kan få hjälp!