lyckis

Berättade ju igår om att jag blev väldigt besviken över att två kompisar som jag introducerat för varandra valde att fira påsk med varandra och ytterligare några stycken utan mig. Har tänkt jättemycket på det och efter en lång promenad här idag så har jag bestämt mig för att ta en paus från dem.

Skickade ett meddelande till dem att jag behövde en paus för att reda ut känslorna av utanförskap, besvikelse och ledsamhet och bad dem respektera att lämna mig i fred. Så jag antar att reaktionerna inte lär vänta på sig...

 

Känner att jag inte vill vara den där snälla som bara går och tiger och lider för mig själv. Bättre att säga ifrån och säga vad man tycker. Nu känns det ganska trist men samtidigt skönt att jag har markerat vad jag känner. Visst, jag kanske riskerar att förlora dem som vänner men samtidigt är de ju inga riktiga vänner om de inte kan ta det här och sätta sig in i hur det känns. Det som svider mest är ju att den ena av dem är (eller kanske numera var) en av mina absolut närmaste vänner...