lyckis

Idag var det då dags för det "stora" ultraljudet, alltså det som alla blir erbjudna att göra. Tidigare har jag ju bara varit på extrakollar för att jag varit orolig. Dock gick det inte riktigt som barnmorskan ville. Det var ett jäkla viftande, sparkande och rörande på krabaten där inne. Och den ville absolut inte lägga sig i rätt läge för att barnmorskan skulle kunna komma åt och mäta alla grejer ordentligt. Så det slutade med att jag får komma tillbaka nästa vecka igen i stället och hoppas på att den har en vilostund då. Är det nu man ska bli orolig över att det är en liten vildbase där inne som kommer ut och lever ett jäkla liv eller? ;-)

Hur som helst så lyckades hon se att fötterna var rätt vinklade, hjärtat slog och hade kamrar, njurarna fungerade, huvudet växte som det skulle, den är ca 20 cm lång, hjärnan var utvecklad samt att navelsträng/moderkaka såg ut som det skulle. Så jag känner mig ganska lugn ändå även fast jag måste komma tillbaka.

 

I morgon bitti ska jag berätta nyheten att jag är gravid för mina chefer. Fast vid det här laget kanske de redan har anat med tanke på att min kroppsform har ändrats ganska mycket bara de senaste veckorna. Men jag undrar just hur de kommer att ta emot det. Jag menar: hur poppis är det och komma och berätta att man är gravid när man bara varit anställd sedan januari? Och att man dessutom är ensamstående och kommer ta all föräldraledighet samt den efterföljande vabben helt själv. Gruvar mig faktiskt en hel del för detta.