Jag i ett nötskal

Jag har mer och mer insett att jag är en riktig känsloätare. Man kan väl lugnt säga att jag äter vid alla de känslorna här nedanför. Tänk om man ändå kunde ha den karaktären att man gick och tränade i stället för att äta. Önskar verkligen att jag vore så stark mot mig själv och inte gav efter för minsta lilla känsloändring. Hur gör man? Har ni några bra tips? Och då vill jag inte höra att det "bara" är att bestämma sig eller äta en morot. :-(
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0/>