lyckis

Hur trist och ledsamt det än är så har jag och en av mina f.d. bästa vänner nu "gjort slut" (säger man så när man är vuxen om vänskap?). Jag blev så otroligt ledsen och besviken när han började umgås med en av mina vänner och dessutom hemlighöll det ända tills dess att de hade fått i sig för mycket vin och outade den roliga kvällen på Facebook. Känner mig utanför och som att jag inte duger/är tråkig nu när jag inte dricker längre. Dessutom tycker jag inte att det är speciellt schysst gjort av dem att börja umgås bakom ryggen på mig.

När jag tog upp min besvikelse fick jag ett långt mail om att jag minsann inte kan bestämma vem han ska umgås med. Och självklart kan jag inte det men å andra sidan kan inte han bestämma hur jag ska känna. Han gick vidare på med en massa andra konstiga anklagelser om min personlighet osv vilket jag tog mig väldigt illa av. Visst, kanske har han rätt i vissa frågor men varför har han inte sagt något tidigare då? Så idag besvarade jag honom (via mail då han verkade föredra det) och svarade väldigt lugnt och konkret på hans påhopp och om hur jag uppfattade situationen med att han gått bakom ryggen på mig med den andra, numera f.d, kompisen.

 

Avslutade med att säga att vi kanske inte är bra för varandra just nu och att vi uppenbarligen inte förstår varandras kommunikation och känslor och att det i nuläget verkar vara oundvikligt att vi fortsätter på varsin väg här i livet.

 

Det kommer bli väldigt tomt och jag kommer att sakna honom mycket. Dessutom känns det som att jag kommer att förlora så många andra i min bekantskapskrets på köpet. Men jag kan inte stanna kvar i en relation där jag inte mår bra och blir ledsen. Dessutom kommer ju mitt liv att förändras drastiskt snart och då kommer kanske de här känslorna ebba ut lite. Just nu känns det jobbigast med att det är många som försvinner som flytthjälp i och med det här. Hur löser jag det???