lyckis

Har ju helt glömt bort att berätta att jag var och tittade på musikalen "Kristina från Duvemåla" på Cirkus i fredags. Och även om jag måste säga att det var lite konstigt att småländska Kristina spelades av en som bröt ganska kraftigt på finska så var det en helt fantastisk föreställning och jag blev alldeles tagen. Såg den även sist den gick i Stockholm för drygt 15 år sedan men jag tror att jag kanske var i yngsta laget då för att riktigt ta till mig den. Eller så var jag helt enkelt inte mottaglig.

Den här uppsättningen fick verkligen fram hur fattigt det var här i Sverige i mitten-slutet av 1800-talet och vilken misär de levde i. Drömmen om ett bättre liv blev till slut outhärdlig och de emigrerade till vad de trodde skulle bli det nya livet där guldet och maten flödade. Nu blev det ju hårt slit även där och framför allt blev de väldigt utanför när de inte kunde språket eller inte hade någon grundbult att stå på i och med att de ägde det som de gick i. Utöver detta tyckte amerikanarna att de var konstiga och de blev väldigt ensamma och hemlängtan var stark.

 

Föreställningen gav verkligen eftertanke åt jämförelse med de flyktingar som kommer hit i dag. Hur jobbigt det faktiskt måste vara att bryta upp med allt och alla och fly till ett land långt hemifrån med annorlunda klimat, konstigt språk, inga tillgångar osv. Jag måste i alla fall erkänna att jag har funderat jättemycket på den jämförelsen sedan i fredags.