lyckis

Härom månaden frågade jag min svägerska om hon kunde tänka sig att vara med som stöd vid förlossningen. Hon ville tänka på det lite men så passade vi på att prata om detta innan hennes kalas i söndags. Och hon kan tänka sig att vara med! Känns SÅ jäkla skönt! Tror att hon kommer bli perfekt som stöd. Hon är inte så där lullilullande och tycker synd utan lite mer "sluta gnäll och ta i". Och det är nog precis det jag kommer att behöva då jag antagligen kommer att oja och tycka väldigt synd om mig själv.

Vi pratade igenom om hur vår relation kan komma att ändras om vi blir osams där och då. Det förutsätter jag att vi kommer att bli och det kommer antagligen att bli många hårda ord i rummet. Men det känns ok så länge vi båda två är medvetna om det och kan lägga det bakom oss sen. Så nu kommer hon att vara lite stand-by från två veckor innan beräknat datum. Är hon inte bra så säg?