lyckis

Den här veckan har verkligen varit upp och ner rent känslomässigt kan man lugnt säga! Började ju förra helgen med att jag blev så besviken på mina s.k. kompisar (nej, det har inte löst sig ännu) och sov dåligt.

I söndags var det dags för förberedande förlossningskurs på Danderyd. Och den var verkligen superbra! Gick därifrån med känslan att det där med förlossning kommer att bli en walk in the park. Visst, det kommer att göra ont som f-n men det finns ju smärtlindring att få och varför ska man ha ont om man inte måste pga prestige? Barnmorskan gick igenom hela förloppet på ett väldigt informativt men samtidigt avdramatiserat sätt. Jag kommer greja detta galant! Och varför skulle jag inte göra det för när miljoners miljoners kvinnor har gjort det före mig?

 

Sen sov jag ännu sämre på söndagsnatten vilket resulterade i att jag var ett vrak när jag kom till jobbet på måndagen. Och i det skicket hantera kollegor som "bara ska fråga" blev för mycket helt enkelt. Så straxt efter lunch i princip reste jag mig upp och gick hem. Hade vid det laget världens hjärtklappning, yrsel och oro i kroppen vilket gjorde att jag inte sitta still. Efter det har jag varit hemma hela veckan och försökt att ta det lugnt även om det är svårt med tanke på att jag hade en del andra grejer inbokade.

I måndags kväll var det möte med Hemvärnet, i tisdags profylaxkurs (även den var sjukt bra och en positiv upplevelse), i onsdags var pappa här och hämtade kartonger, i torsdags massage, läkarbesök och profylaxkurs. Och så häpp var det fredag och det blev först en tur till kyrkogården och sen spontanshopping för tre och ett halvt tusen på IKEA. :-)

 

Läkarbesöket igår var pga av sömnrubbningarna och stressen. Läkaren ville helst sjukskriva mig på heltid i en månad till att börja med. Men där sa jag faktiskt ifrån. Tror att jag behöver lite dagliga rutiner samt socialt så det slutade med att jag testar med 50%. Sen får vi se hur det går med det där att arbetsgivaren måste anpassa mina arbetsuppgifter så att det inte sväller över och att jag måste hinna göra allt heltidsarbete på hälften av tiden. Men just nu måste jag medge att jag mest får ångest av att bara tänka på jobbet och har egentligen inte den minsta lust att gå tillbaka på måndag...