lyckis

Alltså, går inte tiden väldigt snabbt? Det är liksom redan snart slutet av juli! Känns som om jag inte riktigt har hunnit med den här sommaren, som att den gått mig lite förbi. Eller kanske snarare som att det är någonting man har framför sig då det fortfarande känns som vår i sinnet. Och tänk; jag har redan varit mammaledig i lite drygt ett halvår. Och alla dem dagarna har varit som en blinkning hittills. Nej, nu får tiden ta och lugna ner sig lite!

 

Dock måste jag säga att det känns på temperaturen att det är högsommar. Lite i varmaste laget för mig. Mötte upp en annan mammaledig och vi tog en promis, Men var valde vi att gå i värmen? Jo; upp till utsiktsplatsen! Var ju hett som i Afrika att gå upp. Hur tänkte vi där??? Så efter det fick vi gå till ett utomhusfik och lägga oss och bebisarna på en filt i skuggan och bara pusta ut. Kan inte vara nyttigt med så mycket värme! :-)

 

Alltså; fråga mig INTE hur det kommer sig men JAG har idag gjort saft! På älgört och citron. Ska bli myyycket spännande att smaka sen. Tydligen ska det påminna om fläderblomssaft men lite mer mandelsmak. Jag får lämna utlåtande om tre dagar då den ska silas av.

De rekommenderar att frysa in saften i småflaskor men jag funderar på att testa isbitspåsar. Då kan man ju bara ploppa ur en eller två bitar direkt i glaset och på köpet få kall saft. Låter inte det som en strålande idé?

 

För att fira Lillemans halvårsdag igår så åkte vi ångbåten t/r Sthlm-Mariefred. Hade inte varit där tidigare så jag blev riktigt impad! Jättemysig stad precis vid vattnet, gammal bebyggelse och sen ovanpå det Gripsholms slott.

Dock kanske jag väljer att åka bil nästan gång i stället för båt. För även om det var jättemysigt att åka båt och se Mälaren så hade man rejäl träsmak i baken efter att ha suttit sammanlagt sju timmar på båtens träbänkar. :-) Dessutom kanske jag väljer att åka med ett annat resesällskap. Nu åkte jag med en barndomskompis som jag antagligen inte skulle vara kompis med överhuvud taget som det inte hade varit för just det att vi känt varandra hela livet och umgåtts familjevis. Vi är totalt olika som personer med olika intressen. Ibland kan det ändå bli en bra kombination men jag är väääldigt osäker på om det verkligen är så när det gäller oss. Jag stör mig mesta delen av tiden på att hon verkar vilja vara lite förmer än mig med sin fina utbildning, sitt fina jobb men framför allt med sin höga lön. Hon är nämligen ganska snabb med att kommentera att pengar inte är något problem för henne. Och vad jag än säger vill hon gärna tillrättavisa mig mer eller mindre. Skitstörigt om ni frågar mig! Men samtidigt så kan jag inte riktigt med att säga upp kontakten med henne då vi trots allt har känt varandra så länge och har så mycket gemensam historia.

 

Tiden har verkligen gått supersnabbt och det känns som att jag vill stanna den och stanna kvar i den här bubblan ett litet tag med honom. Som jag skrev på FB: om jag slutar att ge honom D-droppar som ska främja tillväxten, stannar han upp i utvecklingen då månntro? :-)

Och tänk om ytterligare ett halvår; då går han och jag ska nästan börja jobba igen. *olängtar* Men nu är nu och jag ska fortsätta att njuta av varje dag med honom.

 

Tog en långpromis med ett par andra mammor till en hembygdsgård en bit härifrån. Blev en riktig långpromis då vi gick både dit och hem. Blev fika där och de hade en uuunderbar (och billig) doppbuffé. Så det blev kaffe och "mud cake" i en riktigt mysig miljö.

Måste dock återigen säga att jag blir lite uttråkad av att bara prata mattillvänjning, magonda och D-droppar. Kan inte småbarnsföräldrar prata om andra saker eller? Försökte fråga lite andra saker såsom vad de skulle göra i sommar osv men hela tiden återkom de till bebisprat. Ganska frustrerande om ni frågar mig!

 

Måste verkligen erkänna att jag har haft en rejäl svacka här senaste dagarna. Har varit trött, helt orkeslös, ingen lust till något och inte riktigt haft det tålamod som jag brukar ha. Detta har säkert Lilleman märkt av då det känns som att han har varit ganska grinig och inte velat varken sova eller äta som vanligt vilket har resulterat i extra mycket skrik och gnäll. Vi har alltså inte riktigt varit någon bra kombination med varandra.

Vad är det med mig? När ska detta gå över? Känns som att Lilleman är värd en gladare och piggare mamma då han ju är så snäll, lugn och glad själv vanligtvis. Kanske skulle vara läge och be om hjälp med barnvakt några timmar eller en natt bara för att gå och lägga sig och sova i lugn och ro? Förhoppningsvis är det bara lite sömnbrist som denna svacka beror på. Kan också bero på att jag är uttråkad av att inte ha så stort socialt umgänge med kompisar. Visst, jag träffar andra mammor men då blir det ju bara en massa barnsnack och det är inte det jag behöver just nu...

 

Igår var jag och Lilleman så uttråkade att vi hakade på min pappa som skulle in till Grönan med brorsönerna. Skönt att komma ut och se lite folk men herregud vilken jobbig miljö det är där. Trångt, smutsigt, dyrt och VÄLDIGT hög ljudnivå. Man måste nog vara väldigt ung och i desperat behov av pengar för att orka jobba där.

 

Hade inte planerat att åka någonting men killarna ville så gärna att jag skulle åka Insane med dem så det gjorde jag. Och jag ska villigt erkänna att jag hann ångra mig både en och två gånger. Har ju åkt den massor av gånger tidigare men det var nog ett par år sedan sist nu men jag har antagligen blivit äldre och mer rädd om livet. Skrek som en stucken gris! Nästan så att jag kände mig lite hes efteråt till och med. Fast samtidigt så är det med skräckblandad förtjusning man åker sånt där. Är ju sjukt kul samtidigt!

 

 

Efter detta tog vi tuff-tuff-tåget in till stan för att möta upp ex:et Poe:s föräldrar som är i stan på besök. Var verkligen kul att träffa dem igen efter ganska exakt två år sedan sist vi sågs. Möttes upp i Kungsträdgården men där var det så otroligt mycket folk (läs: turister) att vi gick utåt Skeppsholmen i stället. Där hittade vi ett litet undangömt ställe som hette "Skeppsholmens Krogkonst". Åt en jättegod lax med parmensanröra och kokt potatis. Dit ska jag verkligen återvända igen då det var underbart med ett lite lugnare ställe.

Från Skeppsholmen gick vi tillbaka till Kungsträdgården där deras dotter mötte upp sedan och satte vi oss allihop i solen med varsin glass. Känns verkligen som en riktigt skön sommardag. Precis som sommaren ska vara!

 

Varje sommar brukar jag stå på bakluckeloppis ett par gånger för att sälja av sånt som jag och mina närmaste har rensat ur skåpen. Så i dag var det dags för sommarens första försäljning. Blev av med många men kanske lite för billiga saker. Så summan av kardemumman blev att antalet kartonger sjönk men vinsten (efter bordsavgiften) blev knappa fem hundra. Mycket jobb för så lite pengar kan tyckas men eftersom att jag har stått så många gånger tidigare så står kartongerna färdigpackade nere i källaren och behöver bara lyftas in i bilen. Dessutom är några hundra mer än ingenting som man hade fått på tippen. Men den allra största vinsten är väl miljön. Det där att inte slänga hela och funktionsdugliga saker.

Tänkte försöka stå minst en gång till i sommar, är faktiskt ganska kul också. Tiden går fort om inte annat.

 

Har haft en fantastiskt ljuvlig dag nere i Trosa hos en kompis som också är med i Hemvärnet och Lottorna. Skulle egentligen åka dit på lunch men det blev både lunch hemma hos henne, fika på stan och sen köpte vi med rökt fisk/räkor hem och njöt av till middag. Så man kan väl lugnt säga att det blev en heldag. Men det var helt underbart att se lite andra vyer och prata om andra saker än småbarn. Dessutom är det ju rackarns fint att bara promenera runt i Trosa.

 

Dagens projekt blev en liten utflykt upp till ett sommarfint Norrtälje. Vi fikade på Tösse med smörgåstårta, promenerade vid ån och hann även med några affärer. Riktigt lugn och skön dag alltså. Ibland behöver man verkligen såna!

 

Nu ligger jag här hemma i soffan och kollar ut på himlen som har ett fantastiskt sken över sig.

 

När vi åkte ut på morgonen så regnade det lite så då måste jag erkänna att det tog emot "lite". Men varefter dagen gick så blev vädret finare och finare. Då det var så mycket folk där ute så fick vi inte plats att sova kvar så vi tog båten hem. Fast det gjorde mig absolut ingenting alls då det alltid är skönast att sova hemma. Det var ju underbart varmt och härligt ute även sent på kvällen så jag och mamma satt på min inglasade balkong fram till klockan ett på natten och sippade vitt vin i bara kortärmat. *underbart*

 

Igår lördag var det ju verkligen sjukt varmt ute. Jag har lite svårt för värmen och tyckte mest att det var jobbigt och ville sitta i skuggan. Som tur var så var brorsan med familj bortresta så vi kunde gå och hänga i deras trädgård. Blev kvar på kvällen och grillade och bara njöt. Dock var det inte fullt lika mysigt att komma hem till en varm lägenhet där det var nästan +27 grader i sovrummet vid midnatt. Så om man får säga det högt var det som en befrielse med lite svalare väder i dag.

 

 

Min ena brorson som precis fyllt år önskade sig i present att vi skulle spela paintball. Så vad gör man inte som ömmande faster? Jo; man åker iväg i SPÖREGN, springer runt i skogen i 2 1/2 timme och leker krig och blir ovanpå det träffad i pannan två gånger! Nu hade jag sån tur att ansiktsmasken satt precis där men ändå... Hur som helst var det, utöver att man var dyngsur och masken immade igen konstant, verkligen asjobbigt. Det var upp och ner i skogsterräng och sen skulle man ju ner på knä och upp igen. Så nu undrar jag om jag har träningsvärk och ont i kroppen pga av att jag är otränad i allmänhet eller om det är för att kroppen börjar bli gammal? Men huvudsaken kanske ändå var att brorsonen var nöjd?

 

Ibland undrar jag hur så kallade vuxna människor är funtade... De väljer att skaffa barn med någon som de förhoppningsvis har känslor för och som de anser vara en bra person och förälder (annars skulle de ju inte skaffa barn tillsammans). Tiden går och de går skilda vägar. Och där börjar problemen. För barnet hamnar helt plötsligt i mitten av en maktkamp som båda parter vill vinna. Ibland befogat för barnets bästa men säkert ännu oftare för de vuxnas skull och för att hämnas på den andra parten.

 

Just nu har jag två stycken i min bekantskapskrets som håller på och tvistar i domstolar fram och tillbaka. Den ena har hållt på i tio år och den andra i tretton. Tror de verkligen att barnen mår bra av de här tvisterna? Ett barn ska väl, i normalfallet, ha rätt till både sin mamma OCH sin pappa utan en massa tjafs? Kanske måste föräldrarna rannsaka sig själva och se till vad barnet mår bäst av? Och det mår säkert inte det minsta bra av att se och höra sina föräldrar bråka. För jag tror att barn är smartare och mer med i matchen och förstår mer än vi tror.

De här i min bekantskapskrets som tvistar har jag god lust att ruska om och skälla ut. Och dessutom kan man inte skylla allt det onda på den andra parten, är ju aldrig ens fel att två träter.

 

Igår var det dags att dra ut den tredje visdomstanden i ordningen. Redan för typ 10 år sedan så opererade jag ut de två nedre i ganska tät följd. Då jag fick grymma komplikationer efter bägge de två utdragningarna så gruvade jag mig lite för denna. Men jag insåg att den behövde plockas bort då den börjat komma upp och skavde mot kinden plus att det var ett litet hål i den.

Själva utdragningen var enkel enligt tandläkaren men jobbig för mig. Jag har ganska liten och trång mun så jag trodde han skulle bända sönder hela käken på mig. Så jag är allt lite öm i hela munnen idag. Gör kanske inte direkt ont utan det är mer molande. Plus att det smakar apäckligt i munnen av sårvätskan.

 

 

Efter besöket hos tandis tog jag en promenad genom stan. Riktigt härligt att få ett litet avbrott från den vanliga vardagen och se lite annat. Käkade en salladslunch (kändes lagom för min mun just då) och tog tom ett glas vitt vin till. Vad gör man inte för att trösta sig själv lite och glömma det onda? :-)

Måste återigen säga att jag verkligen förundras av alla färger i naturen. Är ju SÅ underbart!

 

Tänk, nu är det inte vår längre utan sommar. Även om man har svårt att tro det med tanke på vädret och temperaturen. Försöker verkligen att vara utomhus så mycket det bara går och njuta av ledigheten. Jag menar; det är väl antagligen once in a lifetime som man får ha det så här bra och vara mammaledig. Känns som om det är min grej är i livet. Trots att Lilleman har varit riiiktigt gnällig senaste dagarna. Men det går väl över och vänder snart förhoppningsvis.

 

En sak med våren och försommaren så här är alla underbara färger ute i naturen. Det börjar avta nu och det blir grönare och grönare men än så länge så finns det färgklickar här och där. Och det inspirerade mig till att fixa på balkongen med en hel del färger. Nu väntar jag bara på att kunna sitta där ute om kvällarna och njuta. Just i kväll är det kanske inte riktigt aktuellt med tanke på att det bara är nio grader ute.

 

Flyttade som sagt var här i vintras tillbaka till orten där jag är uppväxt och har min familj. Gjorde det enbart för att jag har min familj här och inser att jag kan behöva hjälp av dem nu när jag är ensamstående mamma. Dessvärre känner jag mig mer och mer ensam och isolerad här ute (bodde tidigare i närheten av Globen). Har ju inga kompisar kvar här och det fungerar inte riktigt med föräldragruppen. Så just nu känns det som att jag bara träffar min mamma och pappa.

Utöver detta så blev jag ju osams med två av mina närmaste kompisar i höstas så jag har liksom inte så många kompisar inne stan heller längre. Situationen börjar bli mer och mer frustrerande och jag blir nedstämd bara av att tänka på det. Hade nog en bild av att jag skulle åka in och träffa kompisar lite då och då men just nu känner jag mig verkligen instängd här ute och håller på att ruttna helt på omgivningen. Och detta trots att jag har varit inne i stan och lunchat plus flanerat idag. :-(

Firade väl egentligen inte Nationaldagen något särskilt utan såg det mer som en dag när man kunde kosta på sig att äta lite extra gott. Så igår blev det räkmacka till lunch och sen laxpasta med vin till plus sverigebakelse till middag. Men även om det lyxades till lite extra här hemma så är det ändå väldigt billigt i jämförelse mot vad det skulle ha kostat att äta ute.

Brukar faktiskt tänka den tanken ibland att "herregud vad jag har gjort av med pengar ute på krogen". Och man kan äta jäkligt schysst mat hemma för de pengarna PLUS få pengar över. Det är inte det att jag är snål på något sätt utan mer att det minsann inte är fett rent ekonomiskt att vara föräldraledig. Och speciellt inte fett nu när det idag visade sig att jag måste gå till tandis och dra ut en visdomstand som bråkar nästa vecka. Lagom till sommaren och allt. :-(

 

Verkligen underbart med sommarvärmen som har kommit. Och att jag dessutom är ledig gör ju att jag kan njuta ännu mer. Så idag har jag och Lilleman hängt i min pappas trädgård, en av oss i solen och en av oss i skuggan. Jag har dessutom avnjutit SVENSKA jordgubbar med mjölk. Ska jag berätta hur mumsigt det var? Är allt en speciell smak på svenska jordgubbar.

 

Det som är lite svårt när det är så här soligt och varmt är hur man ska hålla Lilleman rätt tempererad så att han inte torkar ut. Jag menar, även fast jag är vuxen så svettas jag ju järnet och har svårt att hålla mig sval och dricka. Men jag antar att vi kommer att hitta på våra egna små knep för att hantera detta varefter sommardagarna går.