lyckis

Är det inte konstigt att människor kan komma in i ens liv som en tornado och få/ta en jättestor del och sedan bara försvinna? Det har hänt mig ett par påtagliga gånger här under senaste åren.

Först var det min ”bästa” kompis. Vi var som ler och långhalm och överallt kom vi tillsammans. Vi träffades när jag jobbade inom hotell och vi fann varandra direkt. Hade inte han varit så uppenbart bög så hade nog folk trott att vi hade ett förhållande. Vi åkte på semestrar ihop, umgicks med varandras vänner, kände varandras familjer osv. Vi var så där nära varandra under många år ända tills han började ändra beteende. I början märktes det bara när han var alldeles för berusad men efter tidens gång så började han bli konstig även till vardags. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som egentligen var konstigt men det var en känsla som kom. Han blev personlighetsförändrad och inte alls den där glada och öppna killen han varit tidigare. Jag försökte prata med honom om detta men det var som att prata inför en vägg. Han förstod inte alls vad jag menade när jag sa att han ändrat sig. Kulmen kom när vi hade varit på födelsedagsmiddag hos min mamma och det hade blivit lite mycket vin. Han började mucka om något på vägen hem och jag sa ifrån. Vi pratade inte med varandra på resten av vägen och efter det har han inte svarat på mina telefonsamtal… Och det är nu tre år sedan… Kan fortfarande känna att jag saknar honom väldigt mycket i mitt liv men samtidigt så inser jag att det aldrig mer kan bli samma sak även om vi skulle börja umgås igen. Det skulle antagligen ligga för mycket gamla saker kvar och skvalpa även om man tycker att det är genompratat och utagerat.

Den andra personen som har försvunnit ur mitt liv är mitt f.d. ex (ja alltså, killen innan Poe). Vi träffades på en utbildning via Hemvärnet i början av 2009 uppe i Gävle och fick snabbt känslor för varandra. Eller om jag ska vara ärlig så var det nog han som fann mig först och efter lite ihärdigt uppvaktande gick jag med på att träffas när vi var hemma igen. Dock blev det ett litet projekt då han bodde 35 mil ifrån mig. Men första dejten gick vi och kollade på Jeff Dunham och skrattade och hade jättekul. Vi skrattade ju åt samma saker så bara det fastnade jag för. Vi höll ihop i närmare ett år innan det inte gick längre. Han jobbade skift och hade svårt att planera medan jag jobbar mån-fre och är en riktig tidsfascist med full koll på almanackan. Hur som helst så fortsatte vi hålla kontakten och träffades som kompisar eftersom vi fortfarande trivdes i varandras sällskap även om vi inte passade ihop som par. Fast sedan i vintras är det bara jag som har hört av mig och han har inte ens ringt och tackat för varken julkort eller födelsedagskort. Jag har ju ifrågasatt detta men då har han bara bett om ursäkt och sagt att han haft så mycket omkring sig. Sen när jag berättade i somras att jag skulle åka upp själv på Yran så kom han med förslaget att han kanske kunde följa med upp såvida han var ledig. Det visade sig att han hade semester då men helt plötsligt var han hur busy som helst. Då kände jag att han prioriterade bort mig helt och den besvikelsen blev bara för mycket att ta. Jag skickade ett mail till honom där jag berättade om mina besvikna känslor och där jag la över bollen på honom för vår vänskap då jag inte riktigt orkar dra hela lasset själv. Sen dess har jag inte hört ett ljud! Trist nog får jag lov att säga då jag saknar våra samtal och skratt.

När jag tänker på dessa förluster blir jag lite ledsen inombords och undrar om det är mig det är något fel på. Kanske ställer jag för höga krav på min omgivning?

Säger som Alfons Åberg: ska bara... SEN ska jag gå och sova. :-) Vi ses i morrn igen och då har förhoppningsvis den där rackarna halsondan försvunnit för gott!
 

Säger som Alfons Åberg: ska bara... SEN ska jag gå och sova. :-) Vi ses i morrn igen och då har förhoppningsvis den där rackarna halsondan försvunnit för gott!
 

God morgon!

Eller kan man säga GOD när halsen känns som en ond tennisboll? Kände ju av halsen förra veckan också men då lade det sig. Nu kom det tillbaka med full kraft igår kväll från ena timmen till den andra. Skumt det där att det kan gå så rackarns snabbt. Hur som helst så känner jag mig inte så risig för övrigt så det blev i alla fall till att gå till jobbet. Fast jag är så himla trött, låg och vred och vände på mig pga halsondan ända fram till halv två-två i natt. :-( Hoppas att det går tillbaka fort, varken vill eller har råd att bli sjuk!

Middag på Thaibåten förra sommaren.

Är det inte konstigt det där med tidsuppfattning? Var ledig tre veckor i somras och de veckorna gick huuur fort som helst. Har nu jobbat lika länge och upplever att jag har jobbat i flera år efter semestern och att det är evigheter sedan jag var ledig. Är samma sak med helger. Två dagars ledighet känns som en blinkning medan två arbetsdagar ibland känns evighetslånga. Måste vara något konstigt där uppe i hjärnkontoret va?

Fick en jättemysig dag ute i Gustavsberg. Kul att gå runt och kolla lite.  Hann med en fika med denna underbara räkmacka:



Jag kan verkligen inte låta bli att handla! Dagens inköp blev detta:

Känner mig riktigt nöjd över knivarna, Pippi-muggen och de små faten.

...som nu går mot sin ände. Har verkligen varit superhärligt sommarväder ute hela dagen lång. Åkte som sagt var först en sväng till Sigtuna eftersom det var marknad där. Var en riktigt mysig marknad de fått till utan en massa krimskrams. Då det var så fint väder tog vi en promis vid vattnet också. Just där och då kan jag säga att jag saknade badkläderna väääldigt mycket!

På vägen hem så blev det även ett stopp vid Steninge slott med promis i slottsträdgården:





     
 

Efter vi käkat middag var det fortfarande så skönt ute att det blev en promenad till på kvällskvisten innan vi fikade på balkongen. Är ju så svårt att sitta still inomhus när det är en sån underbar dag/kväll. Hoppas att det blir fler fina dagar de kommande helgerna, blir ju liksom lite piggare då.

♥♥▬▬▬▬▬▬ஜ۩۞۩ஜ▬▬▬▬▬▬♥♥

Jag kanske är en idiot i dina ögon,
men jag föddes nog inte för att göra just dig lycklig !!!!

♥♥▬▬▬▬▬▬ஜ۩۞۩ஜ▬▬▬▬▬▬♥♥

Är surig och trött idag. Känner bara att "låt mig vara ifred och sura". Men icke! Helt plötsligt skulle alla prata med mig på jobbet och ha hjälp. Kan man skicka ett mail till sina kollegor såna här dagar att be dem lämna mig ensam några dagar???




Men i morgon fyller jag år och ska ha kalas för familjen på kvällen. Och det ska bli kul! Iaf när allt är förberett och klart. Känns som om det är så mycket jobb innan det ska komma någon. Men när man fyller år får man paket. :-)

I söndags under kulturveckan så var det bokbord längs med hela Drottninggatan. Kolla här vad jag köpte:

Har funderat i flera år på att gå en kurs i stenografi. Skulle vara kul att lära sig och det är inte alltid det passar att sitta och knappra med datorn när man för protokoll på möten. Så nu ska jag kolla runt och se vad det finns för kurser här under hösten. Alltid kul att lära sig något nytt! Sen tror jag att det passar mig väldigt bra eftersom jag helt klart är kinestetisk när jag ska ta till mig något nytt.

Vill bara ställa mig upp och skrika rätt ut idag! Vet inte riktigt varför jag är så himla irriterad och arg för just idag. Kanske för att det blivit lite dåligt med sömn senaste dagarna? Eller är det pga stress?

Känner mig verkligen helt väck i huvudet idag, precis som om det är fyllt av bomull. Tog kanske i lite väl mycket på spinningpasset igår vilket antagligen är den bidragande orsaken. Sen ovanpå det cyklade jag till jobbet idag. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför jag blir konstig i huvudet av lite motion. Kan någon förklara detta för mig? :-)

Sen kanske det i och för sig inte blev så bra sömn i natt. Drömde av någon anledning mardrömmar om Khadaffi. Speciellt om hans skratt som förföljde mig. :-(

Det uppkom en liten pinsam situation på jobber härom veckan... Och inte blev det mindre pinsamt idag om man säger så... Men jag ska berätta vad som hänt:

Vi satt och fikade och så satt mina kollegor och pratade om att en annan kollega hade köpt en sån där byxpress som finns på hotell. Problemet var bara att jordfelsbrytaren löste ut hela tiden så att den inte gick att använda. Kände då hur jag började skruva på mig lite och fick till slut krypa till korset och erkänna att jag har samma problem med mitt strykjärn. Men om jag bara fyller det med knappt hälften med vatten brukar det funka. Fast för säkerhets skull har jag alltid ficklampan inom räckhåll om brytaren skulle lösa ut. Vid det här laget garvade alla åt mig och frågade om det verkligen var sant och om jag inte var klok eftersom det kan vara rent av livsfarligt. Hur som helst så glömde jag bort hela diskussionen fram tills idag då vi hade en 60-årsuppvaktning på jobbet.
Efter all sång och tårtätning reser sig min chef upp och berättar denna lilla historia för alla 50-60 personer som var där och avslutar med att säga att jag är välkommen fram att hämta ett nytt strykjärn som avdelningen samlat ihop till. Snacka om att jag var röd i ansiktet! Men samtidigt blev jag väldigt glad över omtänksamheten över att de faktiskt är rädda om sin assistent (tydligen hade snacket gått att det var så dyrt att lära upp någon ny!?!).

Det här är deras present till mig:

Hade ju som sagt var stressforskare Georgio Grossi på besök på jobbet idag. Han höll ett superbra 3-timmars föredrag! Dessvärre var det många från avdelningen som inte var där av olika orsaker och de missade verkligen någonting. Han berättade om symptom och gav oss vissa övningar man kan göra för att undvika att gå in i den berömda väggen.
Han tröck väldigt hårt på hur viktigt det är med sömn för återhämtning samt att man ska leva i nuet. Alltså inte gräma sig för det som varit eller oroa sig för det som komma skall. Sen ska man tänka ut och bestämma sig för vad som är viktigt här i livet, vad som får var och en att må bra:

"Dela upp en cirkel i olika tårtbitar, skriv det du ser som viktigt i ditt liv i bitarna. Jämför denna “drömtårta” med hur det förhåller sig i dagsläget och se om du kan ändra på något redan idag. Skapa balans mellan arbete, familj, fritid och egenvård och schemalägg hur mycket tid/utrymme de olika delarna ska få."

Kände att tre timmar var alldeles för kort och ska nu beställa hans bok för att fördjupa mig lite i ämnet.

Bild och text från bokus.se:

Effektivt 10-stegsprogram mot stress

Stress är ett av det moderna livets stora hälsoproblem. Det finns så mycket brådskande att ta itu med innan man har tid att varva ned. För det ska man ju - sedan. Tyvärr har detta sedan en obehaglig förmåga att utebli.

I Hantera din stress med KBT ger stressforskaren Giorgio Grossi de praktiska färdigheterna som krävs för att kunna stressa mindre, vara mer närvarande eller bara ta det lugnare.

Hantera din stress med KBT ger kunskap om vad stress egentligen är och hur den påverkar vår hälsa och prestationsförmåga. Läsaren får veta vad det är som gör oss stressade och hur våra tankar, handlingar och kroppsliga processer påverkas såväl på kort som på lång sikt. Med hjälp av tekniker från kognitiv beteendeterapi som är erkänt effektiva ger boken läsaren ett steg-för-steg-program med en serie konkreta färdigheter för att bättre hantera stressen i vardagen. Här finns praktiska övningar och tekniker för att lära sig analysera sin livssituation, sätta upp konkreta mål för förändring och - inte minst - förändra sitt sätt att tänka och agera.

Tänk att årets bägge kräftskivor inföll samma helg. Så nu känns det som om det får räcka med kräftor för i år även fast jag tycker det är jättegott.

Gårdagens kräftis var nästan lika händelserik som i fredags. Först och främst öppnade sig himlen och den stora syndafloden kom. Fast vi satt under markis så det var lugnt. Jag hade ju bilen med mig igår och drack således inget. Vilket de andra gjorde om man säger så. :-) Så det kom upp en del "intressanta" diskussioner om man säger så. Ska bli spännande att se om det kommer att vågas prata om det även i nyktert tillstånd.

Här är några bilder från bägge kvällarna:
  

Jag är verkligen hooked på att handla "farmorskläningar" via Tradera! Kan inte låta bli när jag ser alla fina klänningar. Kolla här t.ex. vad jag lagt bud på idag:



Blir man inte glad av dem så säg... :-)

På Gruppi hittar du alltid ett oslagbart erbjudande på något lyxigt som får dig att må bättre, eller känna dig vackrare."

Jag har utnyttjat flera av deras erbjudanden och de är RIKTIGT billiga! Så gå in via loggan nedan och registrera dig redan idag...

Bild från aftonbladet.se

På vägen hem från jobbet gick jag och klippte mig. Det är verkligen underbart skönt! Speciellt med den tillhörande massagen. :-) Sen var det extra skönt att klippa sig just idag eftersom jag var så långhårig och behövde tunna ur det jättemycket. Så nu sitter jag bara här och njuter av att vara nyklippt. Ibland får man glädjas åt det lilla...

Vi har haft strömavbrott här på jobbet i drygt en timme nu. Snacka om att man blir handikappad! Kan ju knappt göra någonting alls eftersom jag är så beroende av datanätverket. Fick bli till att gå ut och göra några jobbärenden i stälelt. Men det jag inte tänkte på när jag gick var att vi sitter på nionde våningen. Det blev jag ganska varse om när jag kom tillbaka kan jag säga. :-)

Känner mig typ så här just nu:

Hej och hå vad jag är uttråkad.. Nu måste det snart hända något här. Har svårt att sitta still och det liksom pirrar i hela kroppen. Känns som om jag snart kryper ur skinnet av rastlöshet. Får bli ett spinningpass efter jobbet för att försöka motverka åtminstone lite av det...

Blev en lite körig dag idag för fröken. Fast samtidigt ganska avkopplande. Först var jag ute på IKEA med min moster och hennes sambo. Blev lite blommor, smågrejer som jag knappt ens kommer ihåg nu vad jag köpte och sen lite mat vid utgångsbutiken.



Åkte hem och lämnade bilen för att sedan åka in till stan igen för att gå ut och käka. Vi var på den kurdisk-turkiska restaurangen "Empati" vid Medis. Det var verkligen huuur god mat som helst och magen stod i fyra hörn när jag ätit färdigt. Åt den här färgglada maten:



När vi var klara så mådde jag nästan lite dåligt för att jag var så mätt. Så det fick bli en promis bia Skeppsbron-Kungsan bort till Östermalmstorg där jag hoppade på tuben hem. Så här är jag nu. :-)

Det är verkligen helt underbart att det är fredag. Känns i hela kroppen att det är första arbetsveckan efter ledighet. Så det blir till att slappa och sova. Har sovit lite risigt i veckan då jag hade skaffat mig sena kvälls/nattvanor under semestern och därför haft svårt att komma i säng om kvällarna. Det enda jag vet är att jag ska vara chaufför ut till IKEA en sväng. Man hittar alltid något där som man får med sig hem.

Sen känner jag mig fortfarande väldigt glad och lugn inombords efter gårdagens befriande samtal vilket är det bästa av allt!

Efter att jag ska på rea på Humana Second Hand sen på lunchen så har jag INKÖPSSTOPP på klänningar och skor tills vidare. Dessa klänningar köpte jag på Humana igår:

 

Ääälskar "farmorsklänningar"!

Var tvungen att göra ett ärende på Swedbank här efter lunchen då jag hade fått en utbetalning dit som skulle överföras till min riktiga bank. Herregud säger jag bara! Vad är det för service de har egentligen? Alltså, det var tre nummer före mig, det strömmade in folk och jag fick vänta i 25 minuter och sen var de otrevliga till råga på allt när det äntligen var min tur!!! Snacka om irritationsmoment. Tur att jag inte har dem som bank... Efter det här kommer jag definitivt inte ens att överväga att gå över till dem...

Är nu tillbaka på jobbet igen vilket känns helt ok. Var kul att träffa kollegorna igen och har i princip suttit och fikat i 1 1/2 timme med olika personer. Men det är väl den mjukstarten som man ska ha inför hösten va? :-)

Här kommer bildbevis på det jag shoppade idag. Var som sagt var inte alls meningen att jag skulle komma hem med något av detta. Det jag egentligen åkte in till stan för att köpa hittade jag inte så då fick det bli lite annat i stället:

 

Den vänstra klänningen ska sparas till nästa sommar och den högra ska användas under vintern med svarta strumpbyxor. Även shortsen får bli till att använda nästa sommar.

Från TV4:s hemsida:

Flyktinglägren i Östafrika fylls med människor som övergivit sina hem och jordbruk på grund av den torka som nu råder på Afrikas horn. Torkan omfattar Somalia, Kenya, Djibouti och Etiopien. I lägren kring staden Dadaab, i Kenya, bor just nu 400 000 människor som övergett sina jordbruk och hem i flykt från torkan. De är byggda för att ta emot 90 000 personer och antalet flyktingar växer dag för dag.

- Rädda Barnen, Röda Korset och UNICEF finns på plats och hjälper redan idag människor som drabbats av den extrema torkan på Afrikas horn. Det går att med relativt enkla medel rädda liv men det behövs mycket mer pengar.

Vill du hjälpa till?

Skänk 50 kronor:
Sms:a HOPP50 till 72900

Skänk 200 kronor:
Sms:a HOPP200 till 72900

Eller sätt in pengar på plusgiro 902001-7 eller bankgiro 902-0017 och märk talongen med "Hopp"

Kom igen nu, vad är 50:-? Inte ens en öl på krogen! Kan det inte vara värt att offra en öl för de svältande barnen?

Krissituation i Östafrika

Hungerkatastrofen i Östafrika är ett faktum. Miljontals barn under fem år riskerar att svälta. Vi utökar nu våra humanitära insatser i länderna. Högsta prioritet är att rädda liv och behandla undernärda barn. UNICEF ser även till att utsatta familjer har tillgång till rent vatten, sjukvård och skola.

Barnen är, som alltid, de som drabbas värst i katastrofer. Vi finns på plats men mycket mer resurser behövs för att vi ska kunna hjälpa alla.

Din hjälp behövs nu.

Skicka ett sms och rädda liv

SMSa LIV till 72 900 så skänker du 50 kronor till UNICEFs katastrofarbete runt om i världen.

Körde hem från Jämtland igår med ett tungt hjärta. Trivs verkligen där uppe och ville inte åka hem igen. Fast det vill jag ju aldrig förstås.

På vägen hem åkte jag till Poe som hade sin loppis öppen. Han hade en annan kompis där när jag kom och en del kunder så det var först när han stängde och vi åkte och käkade som jag fick ha honom för mig själv. Fast det är ju inte det lättaste att prata med honom om något som har med känslor att göra.
Var väldigt tudelat att träffa honom igen. Självklart var det ju jättekul och jag blev mycket glad inombords men samtidigt gjorde insikten om hur mycket jag fortfarande tycker om honom vääääldigt ont!
Kände att jag ville prata med honom mer om detta så jag ringde när jag var typ halvvägs. Jag sa rätt ut att han var tvungen att vara hårdare och tuffare emot mig eftersom jag fortfarande har svårt att ta till mig detta. Speciellt som att alla hans "kanske" och "jag vet inte" kan betyda både ja och nej i mina öron. Logiskt sett vet jag att jag har blivit dumpad men det känns som om jag behöver höra rätt ut att det aldrig kommer bli vi igen. Men han vägrade att säga varken det eller något annat. Och så länge han gör det så har jag ju hoppet kvar... Vilket jag också sa till honom och det verkade som att han lyssnade och tog till sig det. Ja, ja. Vi får väl se vad som händer... Kändes som att han tyckte det var ganska kul att träffa mig igen också...

Det blev så att jag åkte hem till Poe:s storasyrra och käkade middag och tog ett glas vin. Vi fick skjuts ner på stan av deras föräldrar för att vara på plats när Orup spelade. Det var väl ett sådär uppträdande måste jag säga. Sen var det väldigt lite folk också så pass tidigt att det gick att få igång något.

I pausen innan vi skulle kolla på Säkert! blev det ett glas vin på Storsjöteatern. Kändes väldigt kul att ha lite sällskap och kunna ta ett glas vin eftersom jag alltid annars kör. Efter detta glas vin blev det då Säkert! som var jättebra. Vidare därifrån upp till Håkan Hellström. Men han var en stor besvikelse. Lyssnade ju jättemycket på honom i början av hans karriär men nu tycker jag att allt låter likadant.




Iaf, ner till krogstråket igen och drack två glas vin var innan det var dags för presidenttalet uppe på Stortorget. Vid det här laget var vi bägge två ganska "glada i hatten" och jag ska villigt erkänna att jag inte har det minsta koll på själva talet. :-( Men osmart som man är när man har alkohol i kroppen gick vi ner igen och drack ytterligare två glas vin. Sen försvann allting. Har inte den blekaste om vad som hände sedan mer än att jag helt plötsligt är på polisstationen och blir insläppt i en fyllecell!!! Är det verkligen ok vid min ålder? Borde man inte veta bättre då?
Hur som helst så har vi lite skilda åsikter om vad som hände där men jag säger att jag var där först och såg Poe:s syrra komma in i samma cell medan hon säger att hon var där först. Är det inte helt sjukt att vi har blivit tagna på varsitt ställe på stan men hamnar i samma cell?

Jag sov sen flera timmar på raken och vaknade bara till någon gång av Poe:s syrra som levde rövare hela natten. Skrek och bankade på dörren. Där kan man snacka ångest dagen efter... Vaknade vid 7-tiden och blev då utsläppt vilket även den andra tjejen blev.

Alltså, jag har verkligen ingen koll på vad som häder när man blir LOB:ad så här. Går det vidare i något register någonstans? Ja, ja. Det känns skönt att det inte var här hemma i alla fall men samtidigt väldigt pinsamt.

Nog om detta, nu glömmer vi det och går vidare i livet!