lyckis

Undrar bara om det verkligen kommer att fungera? Och huuur mycket kemikalier är det i?

Wrooom, wroom...

Är ju verkligen helskumt väder ute. Ena sekunden varmt och strålande sol och sen i nästa så öppnar sig himlen för en riktig åskskur. Får bli att förbereda lite inför resan till england nästa lördag genom att tvätta i stället för att vara utomhus idag.

Åker till england för att åka kanalbåt med familjen och fira mamma som fyller 60 år. Ska verkligen bli superkul och spännande!

Började med att jobba hela dagen, gick på guidad stadsvandring på söder för att sen åka iväg på sommarfest (i ösregnet) med mina snart före detta kollegor. Var en jättetrevlig fest och kul att träffa alla.

På vägen till festen hade jag lite kontakt med Poe´s lillasyster via Facebook. Visade sig att hon hade pratat med honom och hon skrev:
"Han sa inte så mycket, men på det lilla han sa så verkar det inte som han har några känslor kvar. :( kram"
Kändes ganska hårt att läsa det så där men samtidigt så fick jag ett slag i magen och insåg att det ALDRIG kommer att bli vi igen.



Har verkligen fått mitt hjärta krossat känns det som...

Då jag kände mig ganska låg när jag kom till festen krävdes det en del för att upprätthålla smilet. Men efter ett tag gick det av sig självt då det var så trevligt. Tog det trots allt väldigt lugnt med alkoholen. Litar inte riktigt på mig själv i det fallet och ville inte göra bort mig på sista festen med kollegorna. Sen ville jag också försöka att undvika att ringa pinsamma samtal på fyllan till Poe (även om jag hade förvarnat honom) vilket jag heller inte gjorde när jag kom hem. Undrar om han ens reagerade på att jag INTE ringde trots att jag mer eller mindre hade sagt att jag skulle göra det... Undrar om han tänker på mig överhuvudtaget förresten...

Vet inte ens om jag har vaknat ordentligt i dag. Har inte kunnat fokuserat, gäspat säkert 407 gånger och frågat om samma sak flera gånger till mina kollegor. Med andra ord=ingen bra dag...

Var ju så glad efter att ha hört Poes (loppiskillen) röst igår. Han ringde inte tillbaka men det hade jag ju å andra sidan inte väntat mig heller. Försökte dock att ringa till honom i kväll igen för att få svar på mina frågor men då svarade han inte! Antagligen så vågar han inte ta diskussionen eftersom han vet att den kan komma att bli känslosam. Men det är bara på det i morgon igen. Fast då ringer jag självklart från hemligt nummer. :-)

Hade mååånga tankar som snurrade i huvudet igår och känner att jag inte riktigt kan fokusera på lilla flörten trots alla fina ord. Så jag håller mig lite på min kant om man säger så.

Dagen började med världens huvudvärk och ett lååångt ganska trist möte.



Bestämde mig i kväll för att ringa till loppiskillen trots allt. Var bara tvungen att höra hans röst igen. Skickade ett sms där jag frågade om det var ok om jag skulle ringa om en timme. Fick inget svar så jag ringde. Det var verkligen helt UNDERBART att prata med honom igen. Dessvärre så blev det bara lite kort då han satt med en kollega och jobbade. Bad honom ringa när de är klara men av erfarenhet vet jag att de sitter länge och då vill han antagligen inte ringa. Hur som helst, ringer han inte tillbaka idag så ringer jag i morgon. :-)
Kändes ganska lugnt att prata med honom. Var lite orolig innan att jag skulle bli ledsen och så. Dessutom så lät han väldigt glad också. Tror att han innerst inne blev glad och att han faktiskt saknar mig (även om nackdelarna överväger och det inte blir vi igen).

Nu kan jag gå och lägga mig och känna mig lugnare än vad jag gjort sedan vi sågs för 1 1/2 vecka sedan. ♥

Idag har jag varit ute på barndomsvännens odelingslott och grävt nya land i princip hela dagen lång. Då "arbetsledaren" inte stod för solkräm resulterade detta i:

Men det var ändå jättekul att träffa henne igen och skönt att berätta om helgens händelse då hon ju faktiskt var med när jag träffade loppiskillen.

Precis när jag kom hem hörde en annan väninna av sig och frågade om vi skulle ut på en promis så då blev det en och en halv timmes frisk luft till. Nu ska det bli skönt att gå och lägga sig och äntligen få gå till jobbet i morgon igen. Är nog faktiskt första, enda och sista gången jag säger så. Annars är ju det där med jobb ett onödigt ont när det finns så mycket annat i livet att aktivera sig med. :-)

Dock inte av vinet igår kväll utan mer av allt gråtande under gårdagen. Har väl inte sovit så där superbra i natt heller så jag känner mig ganska sliten och helt tom. Har konstigt nog inte gråtit alls idag utan har kunnat tänka mer.
Jag vet att hoppet är det sista som lämnar en men innerst inne så tror jag faktiskt att P-O har känslor för mig på "rätt" sätt. Blev bara för mycket när jag kom för nära och ville ha mer av hans tid. Han är van att kunna komma och gå som han vill utan att behöva visa hänsyn till någon. Och så kommer jag och vill att han ska börja planera in mig där någonstans mitt i allting. Sen tror jag att han kommer att sakna mina dagliga samtal. Har ju trots allt brytt mig om honom och det liv han lever (inklusive om han käkat middag eller ej). Och under alla dessa timmar vi spenderat i telefon så har vi ju skrattat väääldigt mycket.
Kommer låta saken bero lite och låta oss slicka våra sår på varsitt håll och sen höra av mig på ett eller annat sätt. Vill dock att han ska få känna lite saknad först. Hur svårt det än kommer att bli för mig att inte höra av mig. Men jag SKA lyckas och sen får vi se vad utfallet blir.

Annars har dagen bestått av en lång sväng till IKEA och sen in till "Smaka på Sthlm" i Kungsträdgården. Behövde aktivera mig för att inte sitta hemma och grubbla.
Nu är det hostande och slappande i soffan framför filmen "Slumdog Millionaire". Riktigt bra!

Så, nu måste jag få ur mig detta.
Det har varit lite upp och ner under våren med loppiskillen på grund av att han har varit ute och jobbat i landet och haft svårt att planera in att träffa mig vilket har gjort mig jättefrustrerad. Men när vi väl har träffats har det känts riktigt bra. Speciellt efter att jag var uppe vid valborg. Vi staplade ved hela helgen och skrattade riktigt mycket tillsammans. Efter det har vi pratat på ett helt annat sätt, mycket lättare liksom, har jag upplevt. Vi hade till och med pratat om att jag skulle åka upp med katterna i sommar och vara där i drygt tre veckor och hjälpa honom med loppisen för att vi skulle få tid att umgås.

Såg fram jättemycket mot att åka upp till honom nu i långhelgen då jag skulle vara där torsdag-söndag. Han hämtade mig på stationen i Östersund och det var en sån glädje att träffa honom igen. Vi var och handlade lite mat på vägen hem och jag berättade att han skulle få en jobbig helg med mig eftersom jag har varit så arg den senaste tiden.
Jag lagade iordning taco under tiden han gjorde lite pappersjobb. Vi käkade och allt var som vanligt. Han ville väldigt gärna åka ut och fiska så då åkte vi förbi hans föräldrar för att hämta spön, motor osv. Det var verkligen jättekul att träffa hans mamma igen. Fick ett par mysiga timmar ute på sjön Näckten innan det jag började frysa.



Han tyckte nog att jag var väldigt gnällig och skulle "bara kasta ett kast till". Typ 35 gånger!!! Visserligen fick han två gäddor men jag hann lacka ur och till slut bara exploderade jag. Han rodde tillbaka då batteriet inte riktigt var laddat och han var så fin! Jag blev alldeles varm inombords när jag såg honom ro. Det var så otroligt manligt och det är en bild jag kommer att bära med mig länge...
Kom hem och frös som 17. Jag duschade varmt och han var uppe och eldade innan han kom ner och lade sig vid mig. Vi var så väldigt trötta bägge två att vi somnade inom fem röda.

Fredagen var vikt för shopping. Han skulle på bröllop sen på lördagen och jag skulle hjälpa honom att köpa lite kläder och present. Fast först hjälpte jag honom med lite pappersjobb så att vi skulle kunna åka förbi revisorn med månadens papper. Väl inne i stan fick tag i det vi skulle (skorna på Stadium var dock ett svårt dilemma för honom men vi lyckades kompromissa till slut) och passade även på att hälsa på hans syrra i hennes garnaffär. Han berättade för henne hur jobbigt det var att gå i affärer och handla men det var var tydligen inget ovanligt att han gnällde på detta enligt syrran. Fick lite lågt blodsocker där och fräste till lite men bad om ursäkt efter att ha fått i mig en kebab och dricka.
Jag ville åka och handla blommor och utemöbler för att vi skulle kunna ha det lite mysigt när jag kom upp några veckor på min semester i sommar. Visst, det var lite gnäll där också men han körde mig i alla fall och följde med in.
Kom hem och jag satte ihop bordet och planterade blommorna under tiden han var och hämtade en gräsklippare. Vi fikade och det var verkligen jättemysigt och vi skrattade och kivades som vanligt.



Fika vid halv åtta-tiden.

Han ville att jag skulle klippa vid huset och han skulle åka till den andra tomten och klippa där. Jag som aldrig klippt med en motorgräsklippare tidigare sa nej på en gång och han tyckte jag var jättelarvig. Men jag stog på mig. Så han åkte iväg och lämnade mig kvar. Jag blev jätteledsen och gick in och la mig på soffan och grät. Helt plötsligt kom han tillbaka eftersom oljan var slut i klipparen. Jag ville av någon anledning inte visa hur ledsen jag var så jag låg helt tyst och tittade ut genom fönstret. Han satt i andra soffan helt tyst han också i drygt tio minuter innan han sa att han kanske hade olja i garaget och åkte iväg igen. Jag blev självklart ännu mer ledsen då men tänkte att jag inte kunde ligga där. Så det fick bli en långpromenad nästan ända fram till loppisen och jag var borta i två timmar. När jag kom hem kom han också precis tillbaka och satte igång att klippa där ute medan jag var kvar inne. Han kom in och vi låtsades som ingenting. Dock kom han inte och satte sig hos mig utan tog en egen soffa (han har tre stycken). Just då gjorde det inte så mycket eftersom att jag hade varit så irriterad tidigare. Vi käkade lite hårdbröd och drack ett par cider och det kändes helt ok.

Under filmen låg jag och funderade lite och hade en konstig magkänsla angående att han aldrig säger vad han tycker om mig eller att han saknar mig. Så jag ställde frågan efter filmen: "känner mig lite osäker på var jag egentligen har dig någonstans. Tycker du om mig". Det var då jag fick svaret: "kanske tycker jag inte om dig tillräckligt. Det har liksom inte riktigt klickat och jag har nog inte samma starka känslor för dig som du har för mig". Självklart blev jag ju jätteledsen och började störtgrina. Men vi låg kvar där i varsinn soffa och pratade lite. Jag ifrågasatte varför jag ens hade fått komma upp samt varför han inte hade vägrat åka och köpa utomhusmöbler.  Fick till svar att han ville ta det f2f vilket jag tyckte var taskigt och att det hade varit sjysstare om han tagit det via telefon. Ang. möblerna tyckte han att jag hade varit så ihärdig och att han hade försökt att säga nej. Visst, det gjorde han men för mig var det inte värre än den vanliga oviljan att gå i affärer. Han kunde ju faktiskt helt enkelt åkt förbi och tagit diskussionen redan då.
Jag fick även veta att han varit osäker på sina känslor hela tiden vilket i mina öron låter jättekonstigt. Hur kan man ha ett förhållande med någon om man inte känner något? Men även där hade han ett svar: "jag ville ju att det skulle klicka och annars hade jag inte heller presenterat dig för familjen".
Hur som helst så blev jag helt blockerad av ledsamhet och jag sa att han kunde gå och lägga sig i sovrummet och jag stannade kvar på soffan. Blev en del sms:ande till kompisarna där hemma om man säger så då jag kände mig väldigt ensam i det läget med att vara ute i skogen och inte kunna komma hem direkt. TIll råga på allt så hade jag ju tågbiljett hem först i söndags!
Sov nog inte många minuter i sträck under natten. Fast å andra sidan hörde jag att även han låg och vred och vände på sig under stora delar av natten.

Vi gick upp vid 10-tiden och åt faktiskt gemensam frukost. Pratade väl inte så där jättemycket eftersom mina tårar rann hela tiden. Kan tänka mig att det var ganska jobbigt för honom att se hur hans handlande hade gjort mig så ledsen... Såg på nätet att det gick ett tåg vid kvart i tolv och det satte fart. Bokade en DYR biljett, tog en snabbdusch och rafsade ihop mina saker+ljusslingan ute i björken som jag minsann inte tänkte lämna kvar.

I bilen in så satt vi faktiskt och pratade lite om situationen (självklart med mig konstant gråtande) och jag frågade varför han var tvungen att göra så här när jag behövde honom i mitt liv. Och då fick jag faktiskt till svar att han egentligen behöver mig också.
Väl vid stationen så klev jag ur och han kom fram och kramade mig självmant för första gången under vår tid tillsammans. Jag bröt ihop totalt och stog där och hulkade med värkande hjärta. Han höll om mig och gjorde nog sitt bästa för att försöka ge tröst.

Kan säga som så att resan hem var riktigt jobbig! Fick sms och meddelande på FB från hans mamma som var jätteledsen hon också.

När jag väl kom hem var mamma hos mig eftersom hon hade varit kattvakt. Vi gick till lokala stället och käkade och drack lite vin vilket var riktigt skönt då jag kände att jag bara ville glömma. När mamma åkt och jag kom hem skickade han ett mms med bild på det lyckliga bröllopsparet. Skrev tillbaka att det inte var rätt bild att skicka en dag som denna och att det var lite som att strö salt i såren. Sen blev det tyst. Antar att han hade börjat bli lite på lyset vid den tiden. Konstigt bara att han överhuvud taget tänkte på att skicka en bild till just mig när han faktiskt hade dumpat mig!

Världens längsta inlägg börjar nu ta sin ände och jag har fått ur mig vad som hände. Kanske kan vara bra att gå tillbaka till vid senare tillfälle och läsa för egen del.