lyckis

Fick just ett samtal från en kompis som berättade att vi ska till Selma Spa i Värmland nästa lördag-söndag. Snacka om underbart!!! Det är en bjudhelg då min kompis varit så duktig och tränat med sin PT och därför fått detta som bonus. Gud vad jag längtar redan nu. Kanske skulle man till och med kosta på sig en liten behandling för att riktigt lyxa till helgen?

Kolla vad jag hittade för reklampin i en affär när jag var ute på lunchen. Stämmer den inte så säg. :-)

Har varit ute på lunchen och försökt att shoppa mig lycklig. Självklart gick jag till min nya favvisaffär Humana Second Hand på Timmermansgatan. De har väldigt många fina tantklänningar där som jag numera är så fäst vid och de är dessutom i väldigt fint skick. Dagens inköp blev två klänningar, en blus och en handväska (bilder kommer). Kan rekommendera den affären om ni gillar 60-, 70- eller 80-talskläder. Och tydligen finns de på flera ställen dessutom till min stora lycka.

"Råkade" gå förbi Igor Sport på Götgatan när jag var på väg hem från jobbet idag. Kan verkligen inte låta bli att handla när jag går in där. Den här gången blev det ett par träningsbrallor som var nedsatta från 600:- till 240:-. Känner mig ganska nöjd (även om jag nu har tappat suget på att träna efter att ha besökt World Class Slussen i måndags).

En mäktig och gripande historia om två unga människors väg att finna sina rötter.

En mors sista önskan att få upprättelse efter sin död, skickar tvillingarna Jeanne och Simon på en resa till Mellanöstern för att finna sanningen om sin bakgrund. I jakten på en bror och far de aldrig mött, uppdagas sakta deras mors hemlighet - ett skakande öde som till slut blev för mycket att bära.

Filmen utsågs till Kanadas officiella Oscarbidrag 2010 och blevuttagen som en av nio filmer vid 2011 års gala i kategorin bästa utländska film.

Jag tyckte den var RIKTIGT bra och den kan rekommenderas. Det var en ganska tung och allvarlig film (alltså ingenting att se en partyfredag) men otroligt välgjord. Vi i sällskapet var rörande överens om att det var en film som kommer att bita sig kvar och man kommer att tänka på från och til under en lång tid framöver. Fick oss även att tänka på hur lyckligt lottade vi är i Sverige som faktiskt slipper krig och förödelse.
Personligen fick den mig att fundera lite över varför jag är med i Hemvärnet. Skulle jag verkligen palla trycket om det blev en skarp situation här i Sverige???

Hur kan en sån liten späd tjej ha så mycket kraft i sina nypor och åsamka så mycket smärta som naprapaten jag var hos i dag? Börjar fundera på om inte hon triggade upp nackspärren igen eftersom jag har ondare nu än vad jag hade i morse innan jag gick dit. Hm… Men det kanske är som det ska vara? Att för att det ska bli bra måste det göra ont? Efteråt smorde hon in med ett liniment som bränner som 17. Fast det är på ett skönt sätt då det känns som om blodet har satt fart igen. Ska dit igen på tisdag om en vecka. Hoppas att jag är bra till dess och att det bara behövs lite skön massage då.

Måste köpa det här linimentet.

Det blev verkligen en uuunderbar dag på Sörmlandsleden! Har ju haft jättefint väder hela dagen vilket nu syns på ansiktsfärgen. Det blev en promenad på drygt 1.2 mil i VÄLDIGT kuperad terräng vilket börjar kännas i rumpan nu. Men det var det värt!

Under vägen fanns det hur mycket höstkantareller som helst. Fast vi kunde ju dessvärre inte bära hur mycket som helst plus att vi hade en tid att passa. Tog med mig lite av svampen hem, resten var jag så snäll och gav till mamma att rensa. :-)

Här följer en liten bildröra från dagen:

 


 


 


 

För några år sedan när jag var aktiv på dejtingsidorna så fick jag kontakt med en kille som jag blev jätteintresserad av. Men så en dag bara försvann han! Jag försökte maila osv utan att få svar och tyckte det var trist att han var borta då vi hade chattat ganska mycket. Som vanligt med många såna där kontakter har man ju bara chatkontakt fram till dess att man verkligen bestämmer sig för att träffas och då blir det via telefon. Hur som helst, av någon konstig anledning så valde han att poppa upp igen och vi har nu chattat en del igen. Den här gången är jag dock tydlig med att vi mycket snart måste prata/träffas om jag ska tycka att det är värt att lägga ner energi på.

Fast jag undrar i mitt stilla sinne om han verkligen finns som en verklig person? Och sen undrar jag ännu mer hur det kommer sig att han som ung (9 år yngre än mig) och snygg är singel? Och varför i hela världen pratar han med mig för som är så pass mycket äldre? Vad är felet??? Kan det verkligen vara så enkelt att han inte litar på tjejer? Enligt egen utsago så har tidigare tjejer velat ha honom för pengarnas skull, men existerar sånt beteende på 2010-talet? Men jag kan inte sluta prata med honom, han är kul och har något som drar...

Vad tror ni? Är han verklig?

Alltså, är det himla konstigt hur vissa vuxna människor behandlar andra? En av våra chefer här på företaget är ibland VÄLDIGT otrevlig mot kollegorna. Speciellt när han är stressad. Visst, han är inte mer än människa men jag tycker ändå att en chef på den nivån ska kunna behärska sig och uppföra sig respektfullt och artigt mot sina medmänniskor. Nej, sånt går helt bort!

Nu var det inte jag som råkade illa ut den här gången utan jag fick ”bara” vara moraliskt stöd och trösta. Men det är nog så illa att det ens ska behövas…

Vem har tjingat för att bjuda mig på en resa till Bali? Jag skulle verkligen vilja åka dit och bara vara i typ tre veckor eller så. Tänk vad skönt att ligga i hängmattan under en palm och läsa en bra bok, bada när man känner för det och äta gott. Skulle inte tacka nej till det just nu om någon kom och ville bjussa på en sån resa.

Innan lunch hade jag mitt första utvecklingssamtal här på det ”nya” jobbet. Blev så himla glad. För inte nog med att jag ska få gå ett par kurser under hösten, fick även komplimang för att jag var en sån klockren rekrytering för avdelningen. Och chefen tyckte personligen att jag hade lyft honom och hans arbete några snäpp och fått en bättre struktur och kalenderdisciplin. Det värmde verkligen!

Fick en akuttid hos naprapaten här på förmiddagen. Så nu har jag varit där och hon tryckte och drog som 17. När hon kom åt vissa ställen var det som att jag lyfte en halvmeter från bänken. Var där i typ 45 minuter och hon avslutade med att smörja in med liniment. Så nu värmer det ordentligt och jag luktar över hela avdelningen. Förhoppningsvis kommer det kännas lite bättre i morgon…

Har så himla mycket kryp i kroppen att jag känner att jag bara måste få utlopp för det. Och jag vet att det kanske inte är det allra smartaste att gå på spinning när man har nackspärr men ska testa ändå. Behöver köra slut på kroppen. Så min taktik är att sitta hela passet och köra tyngre motstånd och inte stå något. Blir ju lite konstig ställning för nacken när man står. Jag återkommer med rapport lite senare om hur det gick, om taktiken funkade eller om jag fick avbryta passet i förtid.

Var så trött i morse på vägen till jobbet att jag gick av vid fel station! Hamnade vid Skanstull i stället för Medis. Men som tur var så går ju tågen ofta och det var bara att vänta någon minut och hoppa på nästa.

Bild från: sparvagsmuseet.sl.se

Bild från google.se

Min chef, som f.ö. bara är två år äldre än mig, har börjat kalla mig för lilla gumman. Är det verkligen ok? Känns inte helt klockrent faktiskt. Å ena sidan stör det mig som 17 att han gör det fast å andra sidan så tror jag inte att han menar något illa/nedlåtande med det då han kallar både sin fru och döttrar för det också. Men just det där att han är min chef... Plus att jag inte tycker att vi känner varandra riktigt SÅ bra ännu och har den relationen. Vad säger ni? Är det något man ska bli upprörd över och säga ifrån eller?

Nu är det äntligen snart dags att cykla hemåt i solen. Känns konstigt att ha en helt oplanerad helg må jag säga. Nästan så att det är stressande... Fast det kanske är bra att inte flänga runt på en massa då jag är helt slut inombords. Men jag antar att jag inte ska klaga, finns de som har det värre här i livet (även om jag har svårt att tänka på dem i nuläget).

Måste verkligen försöka hitta något snart som vänder den här negativa skutan på rätt köl igen...

Har skickat ut ett mail om en aw till mina kollegor som jag hade tänkt gå av stapeln i kväll. Men intresset verkar vara väldigt svalt om man säger så. Känns som om jag kommer att bli ganska ensam. :-( Men jag måste väl ändå gå dit och kolla så att det inte sitter någon där.

Trodde när jag började här att det skulle bli kul med så många kollegor och att det alltid skulle finnas någon att vara social med. Men tji fick jag! Har nog aldrig förut jobbat på ett företag som är så tröga socialt sett. Känns som om jag försöker och försöker men hela tiden kämpar i motvind. Så kanske det är dags att börja göra som alla andra och grotta in sig i sig själv och inte ens försöka vara social? Tror att jag ger upp för tillfället...

*morr* Har haft en sån där ”härlig” morgon med SL i dag. Herregud säger jag bara! Är ju så himla äckligt att stå som packad sill med okända människor. Tänk vad baciller som svävar runt. Usch! Och inte nog med att de gjort mig försenad typ 25 min, när man kom till Medis stod de och hade biljettkontroll! Att de ens kan med. För då blev det ju förstås kö där och man blev ännu mer sen. Ok, visserligen kanske bara någon minut sådär men det är själva grejen. Och de tar betalt för det också!!!

Efter att ha varit på stabsutbildning med Hemvärnet så skyndade jag mig hem för att titta på Tv4 play och premiäravsnittet av "Bonde söker fru". Nog för att jag brukar titta på det men i år är en av mina kompisar med som en av Fredriks tjejer. Ska bli myyycket spännande att se hur hon sköter sig. Har på känn att hon kommer långt. Hon var ju så väldigt förtegen i somras med om hur länge hon hade semester och vad hon skulle göra.

Alex, 27 är en stor egoist och har misslyckats med det mesta i livet. Han har en usel relation till sin flickvän och är dessutom arbetslös.

När han så äntligen får ett jobb på Hudiksvalls Kommun vet han inte riktigt vad han ger sig in i. Plötsligt befinner sig Alex som ledare för ett gäng utvecklingsstörda och dom får honom steg för steg att se livet med nya ögon. Alex inser att alla människor är lika värda och har samma möjlighetatt växa bara man visar förtroende och respekt. Alex inser också attensam inte är stark utan tillsammans med andra blir man stark.

Filmen bygger fritt på Glada Hudik-teatern och deras verksamhet som gjort sensationell succé såväl i Sverige som internationellt.

Idag är det ett år sedan min och Poe´s första fikadejt så jag tänkte fortsätta historien på inlägget "Kånkat skumgummi till den berömda soffan" som jag skrev 23/8 som slutade med att vi var med i Chans till romans på Mix Megapol.

Själva radiosamtalet skedde på fredagen när jag satt i bilen upp till Jämtland för att hämta soffan. Det som var lite jobbigt i det hela var ju att jag hade ex:et med mig i bilen som sällskap. Så jag fick ju börja med att erkänna inför honom vad som hade hänt under eftermiddagen (hämtade upp honom i Ljusdal). Var inte helt enkelt att berätta detta för honom av någon konstig anledning.

På lördagen blev det lite körigt då jag skulle ut och plocka lingon med min släktning och vi blev kvar så länge ute i skogen att det kändes för sent att köra in till Östersund. Men det gjorde jag på söndagen!

Vi hamnade på Wedemarks och blev sittande i flera timmar. Har inte en aning om vad vi pratade om eftersom jag var så nervös men det flöt på i alla fall. Till slut blev vi utkastade eftersom de skulle stänga så då stod vi vid hans bil och pratade i typ en timme. Och vid det laget hade jag fallit helt... Vi stod till och med och pratade om att vi bägge två var ovana vid det här med relationer och inte riktigt visste hur vi skulle bete oss. Kändes lite trist att behöva lämna honom och åka tillbaka till ex:et men samtidigt så var jag alldeles pirrig i magen och svävade som på små moln.

Den där fikan var alltså precis ett år sedan idag. Tänk vad mycket som kan hända på ett år va? Och hade jag vetat hur jag skulle lägga in en ljudfil här så skulle jag gladeligen ha delat med mig av Chans-till-romans-klippet...

Miljontals barn drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.

UNICEF finns på plats och gör allt vi kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.

Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.

Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn här!

Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn.

Efter att ha läst skvallerboken om kungen så var jag verkligen taggad att läsa en bra bok. Och som tur var så låg "Jag är wanted" på tur. Handlar i stora drag om en kille som redan i unga år väljer en kriminell bana med stölder, indrivning och rån med stora våldsamma inslag.

Det här var en sån där bok som jag inte kunde lägga ifrån mig. Trots att den var på hela 419 sidor har det bara tagit ett par dagar att läsa ut boken. Fast jag måste nog säga att den var skriven på en väldigt låg nivå rent språkmässigt. Hur som helst, det råder väl delade meningar om den verkligen är helt sann eller inte. Men det det spelar inte så stor roll då den var så bra och spännande som den var.

Bild och text från bokus.se:

"Eftersom jag levt på skiten i stort sätt i hela mitt liv, så javisst, man kan säga det har varit mitt yrke. Var inte ute efter brudar, lyx, knark eller bli någon don Maffia. Droger. Nej tack, inte på min macka. Brudar. Jo, men lagom viktigt. Lyx. Det kom på köpet, men inget jag suktar efter direkt. Spänning. Ja tack, men kan egentligen vara utan. Makt. Nej inte direkt. Respekt. Nope. Våld. Ett verktyg. Stålar. Ja mycket, men inte allt. Så vad fan var det då? Varför? Håll i hatten för det rimmar dåligt, jävligt dåligt: trygghet, är ordet för mig."

Att vara yrkeskriminell och leva i den undre världen är som att spela tio schackpartier samtidigt, hela tiden. Och för att komma i mål, kamma hem spelet, måste man vinna, inte bara ett parti, utan vinna hela tiden. Alla spelen konstant. Förlorar du en enda gång kan det leda till riktig skit, kanske din död. Du vet inte vem du spelar mot i alla lägen. Och det är inget åtta till fem, utan tjugofyra. Dygnet runt. Med ditt eget liv och andras som insats.

David Larsson (pseudonym) valde att leva i detta kaos, spela detta spel och satsade sitt liv. Tjugo år i gamet. Men han förlorade och är nu efterlyst och gömmer sig i Thailand. Han ligger även i krig med den värsta sorten här hemma. Ett krig som han inte kan vinna.
Jag är Wanted är David Larssons story, hans liv. Värdetransportrån, indrivningar, våld, kidnappningar, ekobrott, inlåsningar, blåsningar, cash. Från de första personrånen i unga tonår tills idag. År av kaos. Hur det är att andas kriminalitet, tänka ont och använda våld som ett redskap.

Vem han är? Spelar ingen roll, men han är Wanted, på alla sätt och vis.

"Varför leva bara för levandets skull? Jag tycker inte att detfinns något egenvärde i att upprätthålla liv. Det krävs ju ändå vissa saker för att det ska vara värt det.
Jag försökte aldrig aktivt ta livet av mig, men jag ville bort - jag ville fly, flytta, fly från Stockholm."

Det här är taget från Olle Ljungströms bok men jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Så himla träffande på hur jag känner inombords...

Vet inte vad det kan bero på men har ett sånt himlans tryck på det ena ögat idag. Kan i och för sig hänga ihop med att jag ju haft ont i halsen några dagar och nu börjar känna mig förkyld. För på samma sida som ögat känna ”trångt” och irriterat så rinner näsan. Men det här är en konstig känsla. Det är som om jag liksom vill gå och blunda med ena ögat hela tiden för att avlasta. Och det kan ju bli lite fel om kollegorna tror att jag går och flörtar med dem. :-)