Mmm vad gott...
Natti, natti...
Soffhäng
Livet måste ta en vändning
Som det är nu så är jag ju bara trött, grinig och rastlös vilket inte fungerar i längden.
Tell me this night is over...
Känner mig så himla besviken på den här utvecklingen även om jag var inställd på att han inte var mitt livs kärlek.
Bubblizz
Varde ljus
Vaknade upp till en dag med strålande solsken och kyla. Äntligen lite vinter! Känner att jag blir SÅ mycket piggare och gladare av ljuset. Så även om det är lite kyligare ute så får det bli en liten lunchpromis för att få i mig lite D-vitaminer.
Houston, we have a problem
Nu måste jag erkänna att jag är väldigt osäker på vilken säkerhetsklassning de gör på mig och hur många led de kollar. Förhoppningsvis kolla de bara mig och ev. min närmaste familj. Annars kan det bli lite jobbigt att förklara detta OM det nu skulle bli så att det blir något allvarligt mellan mig och Johan. Hm...
Färdigkursat för den här gången
Min morgon började lite "annorlunda" må jag säga. Kom in på regementsområdet och skulle köra över ett fält där det går en väg. Såg inte ut att vara så mycket snö där, men det var det kan jag lova! Hade blåst upp drivor som man inte såg på håll vilket resulterade i att bilen i princip hoppade upp och lade sig och hjulen hängde fritt på sidorna och bara spann runt. Redig som man är så försökte jag till att börja med att skotta men det var ju helt lönlöst. Så det blev till att ringa en kursare som kom med sin fyrhjulsbil och drog loss mig.
Men nu slutar inte historien där. Sen på lunchen så vågade jag inte riktigt köra samma väg igen utan tog en promenad i solen. När jag kom och gick där så hade en annan kursare kört fast på EXAKT samma ställe och i samma driva! Som tur var så hade hon bara en liten Twingo så den kunde vi putta loss.
Historien slutar faktiskt inte ens där... När det var dags att åka hemåt stod en tredje bil på exakt samma ställe i samma snödriva.. :-)
Äntligen hemma
På lunchen idag satt det ett helt gäng med flottister i matsalen. Med risk för att låta "gummsjuk" måste jag säga att de är FÖR söta i sina "kalle anka-skjortor". Ville bara gå fram och nypa dem lite i kinderna. :-)
Slut i rutan
En helg i kronans tjänst
Min dräng hade också en dräng
Sex and the city-marathon
Och apropå kurser med Hemvärnet så har jag i dag anmält mig till ett par stycken plus anmält mitt intresse att gå högvakten emellanåt. Kan vara kul med lite omväxling mot att sitta på kontoret.
Omorganisation
En av företagets absolut största omorganisationer är under genomförande och personligen tycker jag att det är jättebra att det blir lite oro i lägren. Det behövs lite omskakning bland personalen så att det händer något. Som det är nu så är alla så jäkla säkra på sina poster att de knappt ens gör skäl för lönen.
I och med den här omorganisationen kommer ungefär halva styrkan, 100 av 200 st, att få söka om tjänster då deras befintliga görs om och därmed försvinner. Förhoppningsvis så rensas det ut lite och de som är kvar får lite jävla anamma i sig!
Stöd EPCATs arbete
ECPAT arbetar för barns rätt att inte utnyttjas i sexhandel. Problemet är globalt och dagligen säljs barn till sexköpare. För att bekämpa handeln finns ECPAT-organisationer i alla världsdelar.
Gör som jag och stöd deras arbete!!!
Bli stödmedlem
Som stödmedlem får du ett välkomstmaterial om barnsexhandel samt vårt Informationsbrev varje kvartal.
Bli stödmedlem för 12 månader genom att på valfritt sätt betala 350 kr (ungdomar 200 kr) till ECPAT Sveriges PlusGiro 90 34 34-9 eller Bankgiro 903-4349. Skriv "Stödmedlem" på din betalning.
Ge en SMS-gåva på 50 kr
SMSa ECPAT till 72930 och skänk 50 kr.
Av beloppet går 41 kr, dvs 82 %, oavkortat till ECPAT.
Din teleoperatörs eventuella trafikavgift tillkommer.
Ingen lust och energi
Hal utflykt
Det var kul att ha mötet och träffa de flesta. Kommer att bli ett väldigt utvecklande och intensivt år må jag säga!
1-årsjubileum
Tänk vad tiden går fort ibland va? I dag firar jag 1-årsjubileum här på jobbet. Året har gått rackarns fort även om det har varit en del motgångar här på jobbet. Ska det gå så här fort även kommande år så kommer framtiden att försvinna i ett jehuj.
Snoozemonstret
Snoozade fasiken en hel timme i morse!
Mameluckjakt
Har sprungit runt här efter jobbet och letat efter ett par mamelucker i antingen ylle eller fleece. Vill ha något under när jag har klänning/kjol. Räcker inte med att ha en täckkjol utanpå då det blåser in under. Men det var absolut inte det lättaste att hitta må jag säga. Har varit i X antal sportaffärer och underklädesaffärer utan att hitta några. Men så till slut åkte jag upp på Åhléns citys stora underklädesavdelning och där hittade jag. Både mamelucker i ylla och en underklänning. Så jag känner mig nöjd med dagens inköp.
Dock är jag inte helt nöjd med att det nu endast finns 283:- på kontot fram till lön den 26:e. :-(
Sant eller fejk?
Hörde detta klipp på radio i morse och jag har lite svårt att avgöra om det är sant eller fejk. Kan någon berätta för mig? Höll hur som helst på att garva ihjäl mig för det är ju precis så där man skulle vilja bemöta telefonförsäljare. Men väluppfostrad som man är så gör man ju inte det utan är så där äckligt, överdrivet trevlig tillbaka.
Jobbigt besked
Nu ligger han och är allmännt förvirrad och vet inte riktigt var han är någonstans men tjatar tydligen hela tiden om att han vill åka hem.
Den där gubben lever verkligen på övertid. Han har haft X antal hjärtinfarkter och var en av de första i Sverige att göra en by pass. Han har även haft några mindre strokar. Klarar han även det här måste han helt klart vara stålmannen!!!
Men det kommer att bli väääldigt tomt den dagen han väl bestämmer sig för att lägga näsan i vädret...
Oväntad lördagsnatt
När jag skulle åka hem ifrån mamma så sms:ade jag Johan och då hade han redan kommit hem och tyckte att jag skulle komma över vilket var lätt fixat då han bor typ tre hus från mamma. Och jag var inte direkt svårövertalad heller.
Hade av någon konstig anledning svårt att somna så jag låg där i flera timmar och våndades. Sen på morgonkvisten vaknade Johan i stället och kunde inte sova så han gick och la sig på soffan. Så då somnade jag som en stock! Inte lätt det där med två människor som är ovana att sova med någon annan plus en hund mitt i allting.
Måste dock erkänna att det inte känns helt "rätt". Vet inte riktigt var jag har honom och känner mig inte riktigt trygg med honom. Känns som om det kan komma ett bakslag precis när som helst även om han är jätteputtinuttig när vi ses. Ja, ja. Jag har ju ingen annan på lut så det är väl bara att njuta bäst det går så länge det varar,,,
Favvislåt
Arg lördagförmiddag
Modets offer
Trött och sliten=tidig AW
När jag väl kom till AW:n så var jag inte alls på G. Vi träffades upp på Bishops Arms på Folkungagatan och det är ett bra ställe med sjysst mat. Käkade Fish & Chips med torr cider till vilket var riktigt gott. Men jag satt mest bara och var trött och ville åka hem. Dessutom var det fyra stycken som jag inte kände av nio vilket också gjorde att jag kände att jag inte riktigt orkade vara social. Så det fick bli en kort kväll, efter tre timmar åkte jag hemåt och här sitter jag nu.
Ferdagens arbetsbelastning
Det är i alla fall underbart att det är fredag igen! Helgen inleds med AW med f.d. kollegor och sedan är resten av helgen helt oplanerad. *skönt*
Lång dag
Att ta farväl
Som tur var i alla sorg är att hela familjen hade varit på samma ställe och kunnat ta farväl av honom i hemiljö när han fortfarande levde (även om han inte var vid medvetande). Måste kännas lite skönt i alla fall. Sen hade det hela gått väldigt fort så han slapp att lida.
Känns nu väldigt konstigt att man aldrig mer kommer att träffa eller prata med honom igen. Väldigt overklig känsla med tanke på hur levande han var för bara ett par månader sedan när vi var på övning.
Rastlösheten river
Är inne i en sån period just nu och hur yttrar sig det? Jo, jag är orolig, har svårt att sitta still, svårt att sova, koncentrationsproblem osv. Det är verkligen skitjobbigt! Som tur är så vet jag att det går över...
Mental förberedelse
Tror att det kommer vara proppfullt med folk i kyrkan då han var en riktig föreningsmänniska och var med precis överallt där det gick: jaktlag, order-sällskap, hemvärnet, frivilligaföreningar osv. Så det är inte så konstigt att de väljer att avsluta i kyrkan, dvs inget fika efteråt även om det oftast är ganska skönt att träffas så under lite mer informella former.
Usch, det kommer att bli riktigt jobbigt att träffa hans son som jag också känner. Kommer antagligen att börja gråta bara jag ser honom...
AW-boule
Drottningens pappa
Glädjande post
Han går i ettan, dvs 7 år, men han sa att det var jättesvårt att skriva utan rader. :-)
När jag ringde för att tacka för kortet fick jag även prata med lillebror hans som är ett år yngre. Han frågade när jag skulle komma och sova hos dem igen och tyckte att vi skulle bestämma en dag och sen kunde han berätta det för sina föräldrar. Undrar just vad de tycker om att sonen bestämmer helgens agenda. *ler*
Nojjig i onödan
MÅSTE försöka att komma ihåg att hålla mig lugn, inte flippra ur och behärska mig!
Nynnlåt
Shopaholic
Sammanfattning av helgen
Natti, natti...
Långpromis
En sak jag förundrades över är att det var så otroligt mycket folk ute på isarna. Det har ju knappt varit kallt ju. Har det ens varit under fem minus här i Sthlm? Visst, om det är vuxna människor så säger jag ingenting. De gör ju sitt eget val och är förhoppningsvis rustade för att braka igenom (annar är de extremt korkade och får skylla sig själva). Nej, det jag blir irriterad på är de som tar med sig barnvagnar och hundar ut. Skulle det hända något så har ju varken barn eller hundar en chans att klara sig. Hur tänker de vuxna där egentligen? Är de inte mer rädda om sina telningar än så? Finns det verkligen ingen annanstans man kan ta med dem?
Nostalgi
Hamnade på youtube och kollade runt lite. Som vanligt hittade jag till gamla Carola-klipp. Kolla här vad ung och oerfaren hon var:
Fast det är ju i och för sig närmare 30 år sedan. Men jag blir fortfarande alldeles varm inombords när jag ser henne uppträda. Det absolut bästa jag sett var 20-årsjubileet på Cirkus. Hade riktigt bra platser långt fram och jag tror att jag mer eller mindre grinade mig konserten igenom av rördhet och av alla minnen som kom över mig.
Kommunikationsproblem
Det hela började med att han skulle träffa sina kompisar i kväll vilket jag absolut inte säger något om (tycker snarare att det är bra med tanke på att han sitter hemma ensam en del). Hur som helst så skickade jag ett ha´t-så-kul-i-kväll-sms vid 8-tiden och fick då tillbaka att han var hemma för att han inte orkade. Det köper jag helt och fullt med tanke på att han jobbat några nätter nu. Det jag däremot har svårt att förstå och ta in är varför han inte hörde av sig till mig och jag kunde kommit över och bara hängt när han visste att jag bara skulle vara hemma. Eller var det därför han inte gjorde det för att han var trött och ville vara själv?
Är det jag som är för krävande? Just det det där med rak kommunikation och tid är två saker som är viktigt för mig eftersom de två senaste ex:en inte har varit så bra på de delarna. Jag har fått gissa mig till en hel del och alltid hamnat sist i prioriteringen och fått anpassa mig till dem och deras kalendrar. :-(
Spontanshopping
Knalloranga byxor, bh, trosor (både fin och ett par funktion för träning)
Tråkstädning
Fredagsförälskelse
Jag vet att jag bara ska le, njuta och ta emot men det är lite svårt. Han är trots allt 11 år yngre än mig och jag undrar hela tiden vad han egentligen är ute efter och när bakslaget kommer. När ska jag bli utkonkurrerad av en yngre förmåga? Och grejar han att jag har bråttom med familjebiten? Nu tror jag i och för sig att han faktiskt är intresserad av mig på riktigt men än så länge vågar jag inte riktigt tro på det. För bra för att vara sant!!!
Julgransplundring
No words needed
Skapa förutsättningar för livet
Så till er unga tjejer kommer här ett gott råd: ta tillvara på studiemöjligheten i unga år. Då har ni en bra grund att stå på senare i livet. Sumpa inte den chansen! Blir aldrig lika enkelt igen plus att man kanske inte har den ekonomiska möjligheten att plugga när man väl flyttat hemifrån.
Boktips #10: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Snacka om underbar bok! Sån där man blir alldeles varm inombords av för att den är så mysig liksom. Dock kändes stilen igen ganska mycket från Arto Pasilinnas böcker. Men det gjorde absolut ingenting alls eftersom även de är så bra skrivna.
Tänk va om man kunde få vara med om ens en tiondel av vad hundraåringen Allan fick uppleva under sina levnadsdagar. :-)
Boken kan rekommenderas då det var en riktig feel good-bok. Kändes som att boken var precis lagom lång också.
Bild och text från bokus.se:
Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.
Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?
Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.
Snacka om novemberväder!
Trött på järnbrist
Känns som att leverpastejen står mig upp i halsen vid det här laget och magen har helt pajjat av järntabletterna...
Bröllopslåt
Smarrlunch
En dag i veckan lyxar jag till det och går ut och käkar lunch. Just i dag blev det indiskt vilket var supergott! Käkade "Lamm Sweet mango". Kanske lite väl sött men till ris och sallad så blev det en mycket bra kombination.
Varför det bara blir en gång i veckan för? Är inte det att jag inte har råd, mer det att jag oftast inte tycker att en lunch är värd 89:-. Så bra är inte lunchmaten på stan. Men en gång i veckan så gör jag det av rent sociala skäl och för att komma ut från kontoret och se något annat.
Dagens restaurang "Tre indier" kan starkt rekommenderas. Kanske inte för inredningen men väl för maten.
Allsång i soffan
Pirr i magen
Jag får lov att erkänna: blir alldeles pirrig i magen när det plingar till i telefonen och det kommer ett sms. Är ju till 90% säkerhet sötisen Johan som frågar vad jag gör. Blir varm inombords av vetskapen om att han tänker på mig. Och sen när han säger att han är nyfiken på mig och vill träffas igen så smälter mitt 38-åriga hjärta totalt. Och vet ni vad det bästa av allt är: det är att han behåller sitt lugn och återkommer trots att jag flippar ur ibland och utmanar ödet genom att vara bitsk och ifrågasättande. ♥
Ska försöka vara snäll så att jag inte skrämmer bort honom. För han är en riktigt bra och sjysst kille som säkert är underbar som pojkvän även om just vi kanske inte kommer så långt med varandra.
Snowflings keep falling on my head...
Såg ni "Hinsehäxan" förut på tv? Läste boken för något år sedan men jag måste säga att de faktiskt lyckats filmatsera det minst lika bra som boken var skriven. Herregud vilket tragiskt liv! Och allt bara för att det inte fanns pengar till hyran...
Min & Sverkers stora strid
Min stora strid just i dag var att prata med chefen och ta upp min känsla av utanförskap på avdelningen och utfrysningen av ett gäng tjejer. Kändes jobbigt att ta upp frågan men skönt när det var gjort. Nu får jag bara hoppas på att chefen hjälper mig när han ser att det är jobbigt.
Nu i kväll har jag suttit här och kollat på "Sverkers stora strid" som i dag handlar om socker, fett och vårt ohälsosamma samhälle. Blir lite sorgsen men samtidigt lättad när jag hör att det är fler än jag som har ett socker/fettberoende som är svårt att bli av med. Är ju ett missbruk som man behöver hjälp med. För trots att jag gjort en magsäcksförminskning så har jag fortfarande kvar ätstörningen som gör sig påmind lite då och då även om jag numera mår väldigt, väldigt dåligt när jag äter för mycket socker och fett.
Dags för vardag igen
Nu är det marsch pannkaka i säng. :-)
Stickfika
Söndagmorgon
Ska nu in till stan och fika med lite stickning med en kompis. Håller på med en socka som jag ska repa upp lite och göra om. Har redan gett bort den så jag måste få den klart (och den andra också förstås). Världens finaste lila aloe vera-garn. Återkommer med bild sen. :-)
Vill bli kär igen
Ska i alla fall göra mitt bästa under 2012 att bli mer öppen och ge killar åtminstone en chans och inte dissa dem direkt för minsta lilla. Men jag lääängtar till jag träffar mannen i mitt liv...♥
Kan inte låta bli att böla
Kall promenad
Har varit ute på en långpromenad på en och en halv timme i kylan. Även om det bara är ett par minus ute så känns det mycket kallare. Men det var i ala fall skönt med lite luft och framför allt ljus eftersom det är klart ute. Men ett par långkallingar hade inte suttit helt fel. :-)
När festen tar slut...
Ovanlig känsla
Nu blir det till att sätta fart här hemma. Om fem timmar kommer gästerna...
Saffranspannacotta
Ska börja med glögg och ädelostfyllda dadlar. Till varmrätt blir det lax- och spenatlasagne (med räkor, ruccola och vitt vin) och sen till dessert serveras det saffranspannacotta med passionsfrukt.
Har gjort pannacottan förut och den var för det första superenkel att göra och för det andra väldigt god och omtyckt.
Här kommer det enkla receptet som är taget från ica.se (där även bilden kommer ifrån):
Ingredienser:
- 2 gelatinblad
- 5 dl vispgrädde
- 1 paket saffran (à 1/2 g)
- 1/2 dl socker
- 1 tsk vaniljsocker
Gör så här:
Låt gelatinet ligga i vatten i ca 5 minuter.
- Koka upp grädde, saffran och socker i en kastrull.
- Ta upp och lägg ner gelatinbladen i gräddblandningen så att de smälter. Låt svalna och tillsätt vaniljsockret.
- Häll upp i formar eller i glas. Låt stelna i kylen i minst 3 timmar. Garnera med passionsfrukt eller annan frukt.
Trettondagsaftonstradition
Össnöar ute
Åkte iväg en sväng för att storhandla inför morgondagens släktmiddag plus gå på systemet och jag misstänker att hela Stockholm var ute på vägarna. Hoppas bara att alla kör försiktigt och har vinterdäck.
Lite skratt
Hur gick dejten?
Nu kanske jag ska sluta skriva men hångel leder lätt vidare... Och det var här mitt problem uppstod. Efteråt skulle han nämligen ner till systemet innan det stängde och sedan iväg till jobbet. Snacka om att jag kände mig billig! Var verkligen jätteledsen sen när jag körde hem eftersom jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli så här.
Fast nu måste jag säga att jag mjuknat lite. Han skickade nämligen världens gulligaste sms sen och skrev att han gärna ville träffa mig igen och att det inte alls var hans mening att det skulle gå så här idag+att han hade dåligt samvete över att han var tvungen att dra. Känns riktigt bra att han vill träffas igen! Måste bara våga lita på honom...
Busy dag
Sen i eftermiddag är det dags att träffa den lilla sötisen. Vet inte varför, men jag känner mig ganska nervös. Men det är väl antagligen bara för att jag inte riktigt vet var jag har honom, vad han är ute efter. Lovar att återkomma med rapport. :-)
Länsförsäkringar suger!
Är de inte mer rädda om sina kunder än så? Visst, jag är bara en liten privatkund men de har ju inte en aning om vad jag sitter på för position i yrkeslivet eller hur många avhoppare jag kan komma att dra med mig. Nej, sånt här går bort. Accepteras inte!
Tom tits experiment
Kan varmt rekommendera att åka dit. Var rent och fräscht, bra mat i restaurangen (+ganska bra priser) och kul för alla åldrar.
Sunes jul
Men nu är det dags att gå och sova, antar att jag blir väckt i ottan i morgon av två förväntansfulla killar.
Skön eftermiddag
Konstig natt
Konstigt det där med drömmar egentligen. Var får man allting ifrån? Ibland undrar jag hur fantasin egentligen fungerar!?!
Come here loverboy...
Hur som helst, åter till sötisen. Vad jag är skraj för ät att han tror att jag är samma person som jag var då och att det bara är att sätta på och sen tack och hej. Men i dag vill jag ha mer! Man kan aldrig lova i förväg vad man ska känna men samtidigt så vill jag inte träffas på bara såna premisser. Måste finnas någon annan typ av nyfikenhet där också.
Nu har vi i alla fall bestämt att vi ska träffas på onsdag eftermiddag vilket jag ser fram emot. Försöker inte ha för stora förväntningar på honom utan inse att han kanske bara är ute efter en sak... Men så var det det där med att jag ska försöka lita mer på folk under 2012 också...
Utvecklingssamtal med mig själv
Nu när 2011 är avslutat är det dags att sätta upp önskade mål för 2012. Tänker inte avge några löften utan mer vad jag önskar för utveckling av livet. Är ju svårt att var konkret när det gäller de mera mentala bitarna men här kommer de i alla fall hullerombuller:
*Gå en kurs i mindfulness. Tror att det skulle vara bra för mig som är en riktig grubblare.
*Försöka vara tydligare med var jag vill och inte vill. Alltså, lyssna mer på mig själv och inte bara ställa upp på vad andra vill.
*Hitta ett sätt att höja självförtroendet. Blir lätt ganska kall och hård när jag blir osäker. Speciellt när det gäller killbiten.
*Börja lita på folk. Främst på killar då. Alla kanske faktiskt inte bara är ute efter 6! Men jag måste börja ge dem en chans och inte bara ta det för givet. Det där tillhör mitt gamla liv...
*Gå en fotokurs för att utveckla ett nytt fritidsintresse.
*Tänka efter två gånger innan jag köper något. Här ska sparas pengar!
*Till sist en sak som jag har bestämt mig för: innan 2012 är slut ska jag ha försökt att bli gravid på ett eller annat sätt! Vare sig jag har en partner eller inte så kan jag inte vänta längre.
Men det stora önskemålet och det jag kommer försöka jobba för är att jag ska bli lycklig och nöjd med livet igen!
Årskrönika
I slutet av januari bytte jag jobb. Kändes så himla rätt att börja där med både chef och arbetsuppgifter. Dock har det varit lite upp och ner sen under året då jag fått problem med ett gäng tjejer som gör allt de kan för att frysa ut mig. Fast jag har hållit mig kvar eftersom jag fortfarande trivs så bra med själva jobbet och nu försöker jag att inte bry mig om de där tjejerna utan bara vara neutralt trevlig så att de inte kan komma och säga något om det i alla fall.
Fram emot slutet av mars-börja av april började jag känna att Poe inte riktigt hade tid att träffas. Försökte prata med honom om det men han sa bara att han hade mycket att göra. Men det kändes liksom konstigt. Åkte hur som helst upp över valborg och fick en supermysig helg! Kände mig så himla lugn och glad efteråt!
Inte ont anande åkte jag sedan upp vid Kristi Himmelfärd och det var då han, efter att jag varit där i två dagar, helt plötsligt säger att han inte känner någonting för mig. Jag hade jättesvårt att förstå detta (och har det fortfarande än i dag) och självklart bröt jag ihop totalt och mådde väldigt dåligt över detta under en lååång tid.
Sommaren kom och det var dags för semester. Eftersom att Poe och jag pratat om att jag skulle komma upp och hjälpa honom med loppisen under några veckor så hade jag inte planerat så mycket annat. Fast en sak var inbokat sedan lång tid tillbaka: att åka kanalbåt i England med familjen och faster/farbror med deras familj. Så totalt var vi 13 personer som gav oss iväg. Och det var en upplevelse utöver det vanliga att sakta glida genom landskapet genom tunnlar och över akvadukter.
Passade även på att köpa en bil där i början av semestern. Kände att jag faktiskt har råd med det och att det ger en sån himla frihet. Blev en röd liten Seat Ibiza som jag har haft stor glädje av sedan dess. Dock råkade jag ju krocka den lite här i början av december och förstöra den främre stötfångaren. Men det ska åtgärdas här i januari.
I månadsskiftet juli/augusti blev det den traditionella turen upp till Storsjöyran då jag bodde hos släktingar i Järpen och åkte in till Östersund om kvällarna. Började lite turbulent där uppe då mannen i huset fick något konstigt krampanfall och det blev världens ståhej med ambulans och grejer. Jag är ju inte van vid såna där situationer så jag blev märkbart skakad.
Hann med en blinddate under de där dagarna. Men då jag kanske fortfarande var alldeles för fokuserad på Poe så kanske jag inte gav stackaren en ärlig chans vilket jag kan ångra idag då han var sjysst.
Så kom då den där ödesdigra lördagskvällen där uppe då jag var inne på Yran med Poes syrra. Tycker, när jag ser tillbaka på det, inte att vi drack så mycket men det gjorde vi uppenbarligen. Så mycket att vi blev upplockade på varsin sida av stan av farbror polisen och blev inlåsta i fyllecell. Så det var vi, närmare 40 år, och 52 andra i 20-årsåldern som tillbringade natten där. Som tur var så lyckades vi av någon konstig anledning bli inlåsta i samma cell. Snacka om ågren!
På väg hem till Sthlm igen på måndagen åkte jag och hälsade på Poe. Det var helt underbart att träffa honom igen! Även om han retades ganska bra för fyllecellen. Satt några timmar på loppisen och pratade innan vi åkte och käkade. Kändes allt bra tungt sen att sätta sig i bilen och köra de dryga 50 milen hem.
Hösten har gått av bara farten. Inte gjort något speciellt utan bara gått och varit trött och inte orkat göra någonting. Visade sig för någon månad sedan när jag var på 3-årskontroll efter min gastric by-pass att jag har ganska dåliga järnvärden. Så det är inte konstigt att jag varit trött!
Det enda som är nämnvärt med hösten är att efter den stora hemvärnsövningen i månadsskiftet september-oktober bestämde jag mig för att byta kompani för att se om det kan ge mig lite mer mental utmaning. Så jag ser verkligen fram emot när hemvärnsåret sätter igång.
Året avslutades sorgligt med att en mycket kär hemvärnsvän i det f.d. kompaniet förolyckats när han skulle ta hand om ett träd efter stormen Dagmar. Mycket tråkigt och förlusten gör verkligen ont inombords!