lyckis

Är inte helt nöjd med 3 just nu kan jag milt säga! Ringde upp deras kundservice och var ganska "tydlig" om man säger så. :-)

Vad som har hänt? Jo, jag ringde för drygt FYRA veckor sedan då jag ville ha en operatörskod för att låsa upp min gamla telefon så att den kunde användas som extratelefon av brorsan. De sa att det skulle ta absolut max tre veckor att få den på posten. När det då hade gått tre veckor så ringde jag igen och frågade var den hade tagit vägen någonstans. Då visade det sig att den hade fastnat och itne var ivägskickad ännu. Killen lovade att den skulle vara hos mig inom några dagar.
I dag har det gått en vecka och det tycker jag är mer än några dagar! Nu är jag helt plötsligt en klart icke-nöjd och inte fullt så trevlig kund längre. Han som svarade i dag lovade att återkomma så snart som möjligt med ett besked om när jag kan tänkas få koden. Nu har det gått drygt en timme...

Det är väldigt sällan jag har ont i huvudet men i dag så… Inte det minsta roligt att jobba med det om ni frågar mig. Har försökt att dricka vatten under förmiddagen och tagit en lunchpromenad för att motverka detta utan resultat. Nu ska jag unna mig ett mumsigt chokladägg i fall att det råkar vara så att hjärnan kan gå igång på lite socker.

Antagligen är det för att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Först pratade jag ju med den kommande blinddaten Matte och sen när jag skulle gå och sova hörde helt plötsligt Johan av sig igen. Var han tvungen att göra det? Hade ju liksom varit bättre om han höll sig undan nu när jag ska försöka träffa en annan.

Min farmor skulle ha fyllt 95 år i söndags om hon hade levt så jag var och satte blommor på hennes grav och tände vinterns sista ljus. Trots att det är hela elva år sedan hon dog så saknar jag henne fortfarande väldigt mycket då hon stod mig mycket nära. Hon var en sån där riktig krutkärring som sa vad hon tyckte och tänkte på ett konkret sätt. Kunde åka dit ibland och bara prata av mig när jag behövde tips och råd här i livet.

En annan rolig sak med henne var att vi bägge två hade svårt att hålla figuren. Varenda gång vi träffades hade hon någon ny husmorskur på G för att gå ner i vikt som hon försökte få med mig på. Och varje gång vi träffades klappade hon på min mage och sa ”åh, vad smal du har blivit”. Trots att jag kanske hade gått upp i vikt sedan sist! Själv såg hon ut som en liten stubbe: lättare att kliva över än att gå runt. J

Hon var en av de finaste själarna som har gått i ett par skor. Hade inte haft det lätt under livet men var lika glad för det. När hon dog var det helt knall och fall av hjärtinfarkt. Hon hade varit pigg under kvällen när min faster och farbror var där men sen på natten hade hon ringt på larmet. Personal från serviceboendet hade varit där när hon dog och hållit henne i handen vilket känns skönt så att hon inte var ensam. Även ambulansen var där och försökte få igång hjärtat igen dessvärre utan framgång…

Dagen efter fick vi alla åka upp till KS och ta farväl. Det kändes ganska skönt att få säga hej då även om det var jobbigt eftersom att de hade tagit av henne glasögon, hörapparat samt löständerna (vilket gjorde kinderna alldeles insjunkna). Även om det var väldigt jobbigt rent känslomässigt så är jag glad i efterhand att jag gjorde det.

Hur förkyld kan man egentligen bli på en skala? Började ju förra tisdagen och sen eskalerar det bara mer och mer för var dag som går. Är inte det minsta snygg nu kan jag säga: röd näsa och vattniga ögon. Var dessutom till tandläkaren i morse och försökte andas samtidigt som hon höll på i munnen. Inte det lättaste!

Just nu vill jag bara hem till min säng och ligga där och tycka synd om mig själv. Trist bara att jag först ska jobba hela dagen och sen iväg på kurs i kväll.

Over and out från snorfian.

Igår när jag träffade Johan så sa han helt apropå att han tyckte att jag skulle släppa loss lite och inte vara så kontrollerad som person. Först så skrattade jag bort det hela. Men sen på kvällen började jag att fundera på det lite. Och kanske är jag ganska kontrollerad och har svårt att släppa på det? Kanske skulle jag rent av må bra av att släppa lite? Men hur gör man det? Får man gå på någon sorts avvänjning då eller?

Är verkligen superstörigt att jag fick den här tanken i huvudet då jag antagligen kommer få svårt att släppa den igen…

Har som sagt var varit på möte med hemvärnet i kväll. Under mötet så kände jag att halsen började göra mer och mer ont och nu känns den helt uppsvälld. Jag har INTE tid den här veckan när jag ska ha besök och allt. Känns faktiskt inte det minsta lägligt när jag tänker efter. Får bli en Ipren, varm dusch, lite thé när kompisen kommer och sen marsch pannkaka i säng.

Hade bett om att ha ett litet samtal med min blivande chef om mina arbetsuppgifter som vi hade här på förmiddagen. Jag kan tycka att det är ganska onödigt att låta mig som är en ganska senior assistent vid det här laget sitta att hålla på så pass mycket copy-paste. Sen känner jag att jag behöver mer hjärn-verksamhet i mitt arbete också. Så jag har lämnat som förslag att de i samband med att vi slås ihop med ytterligare en avdelning anställer en junior assistent som inte har så mycket erfarenhet eller krav som kan göra mycket av det dagliga och sen att jag håller på mer med projekt. Och det tog nog faktiskt chefen åt sig av. Även om det inte går att lösa på det sättet så vet han nu att jag är frustrerad som situationen är just nu.

Fick ett infall i på förmiddagen och ringde till en gammal kompis. Vi umgicks jättemycket för några år sedan då vi bodde i samma hus och bägge två var singlar. Sen flyttade jag in mot stan för 8 år sedan och samtidigt flyttade hon ihop med en, i mina ögon, riktig tönt som jag inte kunde med. Så ju längre tiden gick desto mindre kontakt hade vi.
2007 fick de en liten dotter och en kort tid där efter var det dags för dem att separera och därmed var vårdnadskriget i full gång. Sen dess har de varit i luven på varandra och tvistat via soc och tingsrätten. Är verkligen helt sjukt! Detta har ju gjort att jag har dragit mig undan lite också. För även om jag inte har så mycket till övers för killen så är det ju aldrig ens fel att två träter. Och någonstans där inne så är det ju förstås jättesynd om lilltjejen som nu mår ganska dåligt och har börjat med självdestruktiva beteenden. För hennes skull skulle jag nästan vilja att hon blev omhändertagen så att hon får lite lugn i livet.
Nu har ju dessutom min kompis träffat en ny kille som hon har skaffat barn med. Visst, han verkar vara jättetrevlig men samtidigt undrar jag vad det är för fel på honom eftersom att han nu har tre barn med tre olika tjejer...

Hur som helst så var det ganska kul att träffas igen så här två år senare. Efter det blev det middag hos mamma tillsammans med brorsan och hans familj. Får verkligen abstinens efter brorsönerna när jag inte träffar dem på ett par veckor. ♥

Skön 80-talsvideo... Speciellt höjden på hennes hår. :-)
Konstigt nog verkar de flesta killar jag träffar hålla med just om frasen "What´s love got to do with it". De vill gärna träffas men det där med kärlek är inte deras grej. Varför träffar jag bara såna för? Finns det inga normala killar som faktiskt både vill ha och ge kärlek???

...är vädret ute. Men det var ändå riktigt skönt med en långpromis för att skingra tankarna i hjärnkontoret lite. Bestämde mig till och med för att hoppa mini-retreaten i kyrkan i dag och i stället åka över till några kompisar som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Kände helt plötsligt för att vara lite social. :-)

Har ju insett att jag har gått upp alldeles för mycket i vikt sedan i somras vilket INTE är ok! Hade tänkt börja på viktväktarna men inser samtidigt mina begränsningar att jag helt enkelt inte har orken för det engagemanget just nu. Så i stället så ska jag och en kollega gå och väga oss tillsammans varje fredag så är det i alla fall en person som har koll på att jag inte går upp för mycket. Och hon har dessutom samma problem så någonstans så borde vi kunna peppa varandra lite.

Var först på kurs fram till 15 vilket var helt ok. Redan på vägen ner till Berga så började batterilampan att lysa i bilen. Tänkte att jag åker ut till pappa efter kursen så får han hjälpa mig att kolla batteriet på macken. Dock kom jag aldrig så långt... Halvvägs så började varenda varningslampa i bilen att blinka och en efter en började funktionerna att sluta fungera. Både bromsar och styrning blev jättetrögt. Och nu snackar vi en tid av max en minut!!! Som tur var så hann jag att svänga in på en parkering och där kom brorsan och bogserade bort mig. Vi hade inte riktigt full koll på var närmaste verkstad låg men hittade en ganska så nära efter lite tänkande.
Lite läskigt att bli bogserad utan vare sig varningsblinkers eller ordentliga bromsar. :-( Ställde av bilen där och tog tunnelbanan hem. Så nu blir det till att gå upp tidigt i morgon bitti för att åka tillbaka dit med nycklar osv. Måste medge att det inte kändes helt klockrent att lämna bilen utanför en helt okänd bilverstad.

Är äntligen hemma igen efter att ha varit på kurs med Hemvärnet hela dagen. Går en kurs i rekrytering och medlemsvård vilken är jättebra. Men nog är man seg i huvudet efter en hel dags information.

Dagen började inte så himlans lugnt och skönt heller. När jag kom upp och in i vardagsrummet hade en av mina charmiga katter kissat i soffan. Snacka om att jag skällde och svor under tiden jag kastade klädseln i tvättmaskinen. Usch, varför gör egentligen katter så ibland för?

Eftersom att jag är så trött och bara sitter och gäspar så tror jag att jag går och sussar i stället. Ska ju upp tidigt i morgon bitti. Sen har förhoppningsvis den värsta mensvärken gått över under natten också. Jag verkligen hatar att ha mens!!! Tur att det numera finns gratis tamponger att få tag i. Har ni missat det? Registrera er här: http://www.tamponsforfree.se. Det fungerar klockrent och de kommer hem i brevlådan varje månad.

Jag är inte korkad, jag har bara otur när jag tänker!