Jippiii, jag vann!
Grillmiddag med alldeles för mycket vin hos pappa igår=bakis i dag. :-( Men dagen blev i alla fall jättebra när det visade sig att jag har vunnit på Lotto. Snacka om lycka att vinna så mycket pengar, nästan så att man får ringa och förbereda banken. :-)
Glömde visa
Härom dagen råkade jag hamna på lite rea. Känner mig SÅ nöjd över mina kap:
Men nu är det minsann slutshoppat för fröken för i sommar!
Konstig fredag efter jobbet
Gick från jobbet redan straxt före tre i dag då jag och mamma skulle åka till mormor och morfars grav och plantera nya blommor. Vi träffades upp vid Hötorget för att inhandla blommor, drog ut till graven, jag åkte hem och med bilen vidare till Plantagen. Ska nämligen på middag i morgon och har gjort iordning ett litet arrangemang.
På vägen hem blev det en sallad på McDonalds och sen är klockan helt plötsligt sena kvällen.
Var tog eftermiddagen/kvällen vägen egentligen??? Är det så här innehållslös en fredag mitt i sommaren ska vara? *suck*
Bra start på helgen
Hamnade visst på Swedish Hasbeens utförsäljning här på morgonkvisten. Det var helt sjukt mycket folk! Först typ 30 meters kö för att komma in, jättetrångt och svettigt där inne och sen köa för att få betala. Men det var det värt! De har ju så himla fina och sköna skor. Dock köpte jag faktiskt bara ett par då det ju trots allt är semesterlönen som har kommit nu och den ska ju räcka till en del.
Köpte dessa:
Blir lite rädd
Var är samhället på väg någonstans? I dag skulle en testmatch ha spelats på nya Tele2 arena men den har ställts in pga att personalen har hittat en skarp bomb. Alltså, nu snackar vi om att vi är i lilla Sverige och just denna arena ligger typ tre kilometer från där jag bor. :-( Sånt här tycker jag faktiskt är lite obehagligt. Vare sig det är en riktig bomb eller attrapp!
Hur ska man kunna känna sig trygg i samhället när sånt här dyker upp? Vad får en människa att göra en sån här sak? Ok, jag fattar att det är pengar inblandade på ett eller annat sätt och att det inte precis är någon ostraffad Svensson som har gjort det. Men jag undrar ändå hur de tänker och vad som driver dem till att göra såna här handlingar.
Bild från expressen.se
Arg, så arg
Fast jag vet inte riktigt VAD det är som jag är arg på. Har gått här nu i drygt en vecka och bara fräst åt folk och varit allmänt grinig. Otrevlig helt enkelt! Vad 17 gör man åt sånt? Åker till en öde ö i två veckor och surar av sig kanske?
Jag undrar bara hur mycket ilska och irritation det kan finnas inom en människa egentligen?
Ny smak kanske funkar
När jag var ute en sväng på lunchen så stod de och delade ut de nya Red Bull för provsmakning. Jag testade den med tranbär och den var riktigt god! Inte alls så där söt och sliskig som originalet. Har inte kunnat dricka originalet på flera år sedan en period i min ungdom där alla förfester innehöll Red Bull och Jägermeister. Så numera blir jag nästan illamående bara av lukten.
Nu kanske det inte är något att sträva efter att dricka Red Bull med tanke på hur mycket det påverkar kroppen men samtidigt kan det vara bra att ta till ibland när man är trött och behöver koncentrationen.
Vänners beteende
Hur mycket ska man egentligen ta av en vän och fortfarande stanna kvar? Har en kompis som var i akut behov av pengar i vintras och snäll som jag är så ryckte jag ut som en räddande ängel. Självklart trodde jag ju att han skulle börja betala tillbaka så snart han började jobba igen efter en längre sjukskrivning. Men icke! Han säger att han inte har fått ordning på ekonomin ännu. Men då skulle jag mer än gärna vilja veta hur han kan ha samvete att köpa festivalbiljett för 1200:-, äta på restaurang och dricka rosévin på uteserveringar titt som tätt? Hur tänker man då???
Kan lugnt säga att jag känner mig besviken och utnyttjad. Så här gör man vara inte mot en vän!
Gäddrädd
Ända sedan jag var liten och hörde om en tjej som hade blivit biten av en gädda när hon hoppade i från en brygga så har jag haft lite gäddskräck. Och speciellt då runt bryggor och nära vass i så där brunt insjövatten. Inbillar mig att de hugger på allt som rör sig utan att se vad det är för något. Så än i dag, även fast jag nu är närmare 40, så kan jag få obehagskänslor ibland när jag badar.
Den här känslan blir ju inte direkt bättre av att det första jag läser om i Expressen i morse var att en kille hade fångat ett monster! Tänk om just den gäddan hade varit där jag skulle bada. Eller tänk ännu värre: hans kusin kanske bor i "min" sjö??? Nä, det är nog allt bäst att hålla sig på land i fortsättningen. Vill ju inte ha en sån där best med elakt utseende och flera tusen vassa tänder sittandes i foten!
Bild från expressen.se
Svar: negativt
Nu har fegisen gjort det där graviditetstestet och det var negativt… Men jag känner mig ganska lugn och ok med det även fast luften gick ur lite. Försöker tänka som så att rent statistiskt sett så ska var sjunde försök fungera i min ålder. Med andra ord så ökar sannolikheten att det ska resultera i en graviditet för varje gång som det misslyckas. Så vid första försöket var det 14% chans, vid nästa försök ökar chansen till 29%... Och sen är det ju faktiskt inte helt fel att åka ner till Köpenhamn bara så där heller, är ju faktiskt en väldigt trevlig stad.
Nostalgitripp
I våras fick jag ju för mig att titta på hela serien "Tre Kronor" som jag tyckte var SÅ bra där i mitten/slutet av 90-talet. Nu har turen kommit till "Rederiet"! Och jag måste erkänna att den serien håller fortfarande med sina intriger.
Nu är jag fortfarande bara på säsong ett men det är en hel del bra skådespelarprestationer redan nu: Gösta Prüzelius, Gaby Stenberg, Bert-Åke Varg och inte att förglömma: Mikael Persbrant!
Så nu vet ni var ni har mig hela sommaren: kommer att vara klistrad framför datorn.
Är en riktig fegis!
Hm, hur feg får man bli egentligen? Borde ha fått min mens i söndags eller senast igår då den oftast brukar vara ganska punktlig. Nu har jag dock inte fått den ännu! Visst, det är bara två dagar och mycket har hänt rent mentalt den senaste tiden som kan göra att den är lite sen. Men samtidigt så hoppas jag ju självklart på att inseminationen fungerade och att det har fastnat.
Jag har alla mens-symptom som jag brukar ha men den har inte kommit. Och nu "vågar" jag inte göra ett gravtest. För även om jag hoppas så otroligt mycket så är sannolikheten väääldigt stor att det inte är något. Och det är just den besvikelsen som kommer att uppstå som gör att jag inte riktigt vågar att testa. Ja, ja. Om inte mensen har kommit i morgon bitti kanske jag trots allt får ta mig i kragen.
Längtar SÅ mycket!
Guuud vad jag längtar efter semester och ledighet nu! Folk har redan börjat droppa av på jobbet och det blir lugnare och lugnare. Känner i hela kroppen att jag behöver ledighet och jag kan inte ens med ord säga hur skönt det är att jag tackade nej till den där kursen med Lottorna som skulle ha börjat på måndag och pågått i två veckor. Känns just nu som att jag aldrig hade pallat med det!
Frågan är nu bara hur jag ska orka med de återstående veckorna fram tills i mitten av juli när även jag får semester? Har ni några bra tips?
Fyra veckor
Har försökt att inte tänka så där supermycket på det där med inseminationen som gick av stapeln för nästan två veckor sedan. Men just i dag när det är fyra veckor sedan förra mensen började och den inte har kommit är det klart att tankarna kommer. Nu känner jag iofs att den är på G då jag känner igen symptomen men samtidigt så är det ju oundvikligt att man ändå hoppas lite när mensen inte har kommit ännu. Antagligen har den väl bara blivit någon dag försenad pga alla spänningar senaste veckorna med besöket i Köpenhamn och sedan när jag fick låta Alfonz somna in förra helgen.
Hoppas, hoppas att det fungerar som det ska och att det inte tar alltför många månader innan det fastnar något. Igår innan jag skulle somna tänkte jag att om ett år kanske mitt liv är helt förändrat. Eller åtminstone på god väg...
I dag har jag annars bara haft en sån där riktig slappardag. Fast en liten promis tog jag ju självklart, svårt att sitta inne en hel dag.
Förutfattade meningar
Oj, oj. oj vad jag har haft förutfattade meningar om Maja Ivarsson i The Sounds! Har precis lyssnat på när hon sommarpratat i P1 och slogs av att jag uppfattat henne som divig och nonchalant. Visst, det är ju hennes artistsida som hon gärna vill visa upp. Men herregud vilket trasigt liv hon har levt med droger, våldtäkt och hennes pappa samt bästa kompis som tidigt gick bort. Blir alldeles beklämd av att höra sånt. Tänk att hon ändå orkat leva vidare och uppfylla sina drömmar.
Om ni missade programmet kan jag verkligen rekommendera er att lyssna på det: intressant, känslosamt och varierande musik.
Lång men skön dag
Har haft en kompis över hela dagen i dag. Vi har både hunnit med lunch, en sväng till Biltema, promenad vid Nyckelviken i Nacka, grillning och lite vin. Många timmar men väldigt skönt och avslappnat.
Vi hade ju som sagt var inte kontakt där på några år då vi var i olika faser i livet men nu när vi har hittat tillbaka känns det riktigt bra igen. Det är liksom som att vi var tvungna att mogna lite på varsitt håll innan det kunde bli bra igen...
Klia, klia, klia...
Undrar just hur många myggbett jag fick igår? Tycker att det kliar precis överallt. Men konstigt nog har jag fortfarande inte upptäckt någon fästing skönt nog.
Finally home!
Guuud vad skönt att vara hemma igen efter en lång dag som har tillbringats ute i skärgården hos min farbror och faster. Resan ut var en mardröm med tre olika t-banetåg, buss och sen en överfull Waxholmsbåt. Just vid midsommar har ju folk halva bohaget med sig inklusive barnvagnar, husdjur och kylväskor.
Väl ute blev det sillunch där basilikasillen jag skrev om igår gjorde succé! Och den var verkligen god med sin smak av basilika och citron vilket gjorde den superfräsch.0
I år kände jag inte för att gå med till det anordnade midsommarfirandet så jag gick ner till bryggan och slappade i stället. Sen hann vi bara med en fika med hembakta vaniljbullar och jordgubbstårta innan det var dags att göra om morgonens långa resa fast åt andra hållet och med lite mindre folk. Men jag måste säga att det är bra skönt att vara hemma igen och få sova i sin egen säng. Kan gladeligen hoppa över grillningen bara för det även fast det känns lite avhugget att dra mitt under femkampen.
Förberedd inför morgondagen
Som traditionen bjuder sedan typ 18 år tillbaka så åker jag ut till mina släktingars ställe ute i skärgården i morgon. Men liksom de senaste åren så åker jag bara ut över dagen och är med på sillunch och dans runt stången med firande. Känner att jag varken orkar eller har lust att släpa på grillmat till kvällen eller övernattningsgrejer. Och i år känns det extra skönt både för att Finduz ska slippa vara ensam hemma över ett dygn samt att det ska regna i morgon kväll.
I kväll har jag förberett det jag ska ha med mig: basilikasill till lunchen samt sallader som vi kan ha som middag på båten hem (missar ju som sagt var grillningen).
Lite eftermiddagsskolk
Efter lunch i dag blev det i princip tomt på kontoret. Konstigt eftersom att vi egentligen hade heldag. Men jag var inte mycket bättre jag utan cyklade hemåt vid straxt efter tre och har nu suttit ute på balkongen i närmare två timmar och njutit. Är verkligen underbart! Men nu får jag allt ta och gå in och fixa lite inför morgondagen om det ska bli något gjort. Dessutom ser jag nu att huden har fått den där grisskära tonen som inte är så klädsam (eller nyttig heller för den delen).
Dagens presentation
Nu på morgonen var det dags för mig i egenskap av samordnare för LEAN-coacherna att berätta lite om det fortsatta arbetet. Kändes ju inte helt klockrent att ställa sig och prata på ett positivt sätt inför ca 150 personer om något som just nu står mig upp i halsen. Men det gick bra och det var många som efteråt kom fram spontant till mig och sa att jag var en jättebra talare. Och det känns ju bra då det kändes som att jag var totalt oförberedd. Men tänk vad lite presentationsteknik och engagemang kan hjälpa till att lura ibland. :-)
Nu fattar jag
Äntligen har det tänts ett Liljeholmens hos mig om varför jag är på så dåligt humör. Det är ju för att jag har bytt antidepressiv medicin samt slutat med den stämningsstabiliserande. Ska genast ringa till läkaren i morgon och prata om detta. När jag tänker efter så sa hon faktiskt att det kan bli så att jag måste höja dosen av den antidepressiva nu.
Visst, det kan även bero på att jag ska ha den förhatliga mensen nästa vecka och det finns en minimal chans att jag är gravid. Men jag tror nog mest på medicinen trots allt. Känner igen explosionskänslan inombords. Ni vet så där när man bara vill skrika rätt ut och slå hårt på något. Och det är INTE bra när man har kollegor som man bör komma överens med!
Nej-sägare
Jag har nu börjat öva på att säga nej. Det går väl lite si och sådär men jag har i alla fall sagt nej några gånger nu till sånt jag inte känner att jag vill engagera mig i. Först sa jag nej till att vara med som funktionär på Blodomloppet och sen har jag nu tackat nej till en kurs jag skulle ha gått med Lottorna här i juli.
Kursen hade jag gärna velat gå men jag känner att jag kanske inte rent mentalt kan tillgodogöra mig all information just nu. Dessutom ligger kursen så att jag skulle vara tvungen att vara ledig en dag för att åka ner till Köpenhamn för ytterligare ett inseminationsförsök (om det nu behövs). Och då kanske mitt tankefokus ligger lite fel. Sen känner jag ovanpå detta att jag har haft lite för mycket i livet senaste tiden och är trött, så trött.
Även på jobbet har jag sagt nej vilket känns lite läskigt. Har avsagt mig att vara coach för företagets verksamhetsutvecklingsnätverk och det var som att en sten föll från mina axlar! Kände att det blev för tungt att driva när jag som coach inte fick någon coachning från något håll. Så nu får någon av de som gnällt över det tråkiga arbetet axla den rollen och se om det är så kul att lyssna på gnället.
Imponerande entreprenör!
Har just suttit och kollat på dokumentären om Ingvar Kamprad och hur han har byggt upp IKEA under årens lopp. Snacka om entreprenör och visionär! Varför kan inte jag komma på en sån där superbra idé som man kan tjäna miljontals kronor på?
Jag blir riktigt imponerad över hans idoga slit trots alla motgångar. Han blev ju bojkottad av möbelsnickarna och fick söka upp leverantörer i Polen. Och även om de inte tjänar många ören på varje producerad vara så blir det ju väldigt många tillverkade å andra sidan vilket ger pengar och jobb i längden.
Den mannen har skapat många arbetstillfällen runtom i världen kan man lugnt säga! Dock kanske det inte var helt klockrent med nazikopplingen samt att företaget faktiskt drivs som en stiftelse vilket gör att det inte finns någon som helst inblick i det.
Ja, ja. Jag gillar i alla fall idéen med billiga och funktionella möbler och har ett riktigt IKEA-hem.
Bild från aftonbladet.se
Beteende som gör mig förbannad!
Ok, jag gillar Kungahuset och är för att vi ska ha det kvar. Men när Madeleine helt nonchalant kör i bussfil och slipper böter för att det räknas som att hon förbereder ett stadsbesök (läs: bröllopet) tycker jag att det har gått för långt. Mycket ska vi medborgare vara förlåtande med, men när man som Madeleine i det här fallet sätter sig över oss vanliga dödliga är det INTE ok!
Känner att jag mer och mer stör mig på hennes attityd så efter lite funderande tycker jag nog allt att hon kan ta sin Chris och hålla sig borta från landet...
Bild från aftonbladet.se
Dagens sanning!
Lite glädje i helgens sorg
Mitt i all sorg efter helgen så har jag nu i alla fall försökt få in lite glädje igen. Har nu köpt biljett till Storsjöyran som går av stapeln i slutet av Juli med bl.a. Stiftelsen, Alice Cooper och Mando Diao. Hade lovat mig själv att förra årets fiaskoyra skulle bli den sista men jag kan inte hålla mig därifrån. Fast jag får väl se om jag åker in bägge dagarna i år eller inte. Beror lite på om jag kan hänga med mina sysslingar där inne, lite trist att gå själv två kvällar vet jag av erfarenhet.
Uttorkad av gråt?
Jag tror faktiskt nästan aldrig att jag har gråtit så mycket som i dag! Det känns som om jag blir påmind precis hela tiden av hans saker (både leksaker och filtar), hans matskål med specialfoder och alla rutiner som vi hade (dricka ur kranen i badrummet VARJE morgon, hoppa upp på diskbänken för att få frukost, ligga på sin filt i hörnet av soffan och titta på tv osv).
Visst, jag har ju fortfarande en katt kvar men Alfonz var min första egna och har funnits med så länge. Och så kan jag inte sluta tänka på allt som har hänt under de här åren sedan jag fick honom.
Den andra katten, Finduz, går runt här hemma och letar efter sin kompis oroligt. Han jamar och kommer inte alls till ro. Och det är klart, han har ju aldrig varit ensam katt så här länge även fast det inte är ett dygn ännu.
Ska nu försöka gå och sova efter alla tårar som har fällts i dag. Undrar om man kan bli uttorkad av att gråta så här mycket? Känner mig hur som helst jättetörstig, öm under näsan och alldeles torr och skavig i ögonen...
Sorglig natt/dag
När jag kom hem från brorsonens kalas igår kväll och la mig på sängen för att prata lite i telefon kom min gammelkatt, Alfonz nästan 18 år, upp och ville kela. Han har varit ganska trött senaste tiden och haft svårt med maten. Kräkts och så där. Men sedan en dryg vecka tillbaka har han fått kokt torsk vilket har gått bra. Så i förrgår slutade han i princip att äta helt och har nästan tillbringat all tid i min säng, gärna nära mig. Så att han kom upp igår kväll var inget konstigt. Låg där ett tag innan jag gick upp och kollade lite på tv.
När jag skulle gå och lägga mig någon timme senare kände jag att det luktade kattkiss i sovrummet och jag kunde inte se Alfonz. La mig ner på sängen för att titta bakom och känner då att det är blött i sängen och ser att han ligger bakom (vilket han aldrig tidigare har gjort). Blir först lite smått irriterad men så börjar han att skrika och då förstod jag att det var något.
Puttade fram honom och då var han helt lealös i kroppen, hyperventilerade och det kom lite fradga. Jag bestämde mig på en gång att åka till djursjukhuset och låta honom somna in. Efter någon minut lugnade han ner sig lite men låg som uthälld här på golvet utan minsta tecken till att ens vrida på huvudet.
När jag alldeles rödgråten kom till djursjukhuset vid 01:30 var de väldigt gulliga. De såg att han var i risigt skick och ifrågasatte inte mitt beslut. Alfonz tittade inte ens upp när de satte kanylen för narkosmedlet. Det var som att han redan var borta och att det bara var hjärtat som fortfarande slog. Han somnade in lugnt och stilla och jag märkte inte ens på hans lilla kropp när det var över.
Fick sitta kvar ett tag och ta farväl av honom innan jag åkte hem igen. Allt som allt tog hela förloppet mindre än en timme...
Även fast det känns väääldigt ledsamt just nu och jag inte kan sluta gråta så vet jag att jag har gjort helt rätt och det sa även veterinären (antagligen njurnarna som lagt av helt)... Får försöka tänka på alla glada och mysiga stunder jag har haft med honom. Vi har ju upplevt en hel del tillsammans då han har varit min bästa kompis i nästan halva mitt liv...
VILA I FRID ALFONZ!
1996-08-18--2013-06-16
Folk som inte lyssnar
Hatar verkligen att hamna i diskussion med människor som inte kan diskutera! Alltså såna som bara för fram det de själva tycker och inte alls kan lyssna på andras åsikter eller inlägg. För att kunna diskutera på ett bra sätt krävs det ju att man både kan framföra vad man själv tycker OCH kunna lyssna på andra! Hur ska man annars kunna utvecklas och vidga sina vyer???
Just nu sitter jag här på brorsonens kalas och är fruktansvärt irriterad på min mosters man som bara satt och bräkte fram vad han själv tyckte och idiotförklarade alla som inte har samma åsikt vilket i sig är väldigt respektlöst om ni frågar mig. Till slut blev jag så förbannad över att han inte kunde lyssna att jag sa rätt ut att vi inte skulle prata vidare om detta då han ändå inte lyssnar. Sen reste jag på mig och gick in till brorsönerna i stället. *morr*
Dags för kalas!
Eftermiddagen/kvällens aktivitet blir att gå på kalas hos yngsta brorsonen som har fyllt hela 8 år under tiden de varit på semester i Spanien. Är två veckor sedan jag träffade dem och av någon konstig anledning känns det som att jag håller på att längta ihjäl mig.
Härom året fick han ju biljett till Cirque de Soleis Michael Jackson-show i Globen och den presenten kommer jag aldrig att kunna bräcka! I år blir det stångtennis och en mjuk boll som ska användas på studsmattan som presenter. Fast det har han ju å andra sidan önskat sig.
Förra årets önsketårta
Tips på färgglada kameraband?
Skulle vilja ha ett färgglatt kameraband, gärna ett orange. Är det någon som har bra tips på var jag kan hitta ett sånt? Gärna billigt också förstås. :-)
Tycker att man blir glad av färger och varför inte pigga upp där man kan? Vad säger ni om det här turkosa som jag hittade på e-bay (i brist på ett orange då);
Käkat taggtråd till lunch
Är trött och fruktansvärt irriterad! Varför kan inte mina kollegor bete sig lite vuxet för i stället som en skock barnungar? Allting här i livet är inte roligt att göra och bara för att de är bortskämda av tidigare chefer betyder inte det attt det alltid ska vara på det sättet. Och hur man som chef kan ge sin personal helt fria tyglar att komma och gå som de vill och bara göra sånt de tycker är roligt är för mig en gåta... Så just nu är jag så irriterad och fräsig att jag känner att jag skulle kunna skrika rätt ut!
Underbara fredag
Herregud vad skönt det är med FREDAG! Har varit en alltför aktiv vecka nu så det ska bli underbart med helg. Och det bästa av allt: det är inte så mycket bokat. Är bara kalas för brorsonen i morgon vilket ska bli kul. Just nu känns det som att jag skulle kunna sova ett dygn i sträck och till och med kroppen känns trött trots att jag inte tränat. Ska man verkligen vara så här trött när man inte ens har fyllt fyrtio???
Lååång dag
I dag har hela företaget, drygt 200 personer, varit iväg på Bosön ute på Lidingö på konferens. Mycket av dagen har gått åt till att diskutera fram nya aktiviteter för att höja kundnöjdheten som har varit nere och vänt på bottennivå.
Under eftermiddagen blev det teambuildingaktiviteter innehållande rullstolsbasket, bågskytte, mänskligt fotbollsspel samt en gren där man med hjälp av mindre bitar av halva stuprör skulle ta X antal bollar igenom en slalombana. Dessvärre har ju jag haft så jäkla ont i nacken senaste veckan att jag inte riktigt vågade vara med på dessa grejer. Stod bredvid som supporter men hade mer än gärna varit med då det såg så himlans kul ut.
Sen var det äntligen dags för middag: blev grillbuffé. Dock serverades inte denna förrän vid sju och första bussen gick tillbaka till stan vid åtta så det blev nästan lite körigt med tid där. Men det var ändå väldigt skönt att komma hem i tid.
Tantvarning?
Alltså, det är nästan så att jag fnissar lite för mig själv när jag ser vad jag handlade på flygplatsen i Köpenhamn igår:
Är det inte lite tantvarning så säg? Jag menar, vilken normal medelålders kommer ens på tanken att köpa Quality street, Anton Bergs klassiska marsipanbröd och en souvenirask med butter cookies???
Buzzador: Barnängen shower+lotion
Jag har ju fått förmånen att testa Barnängens nya produkt shower+lotion via Buzzador. Jag började med att testa den med Avocado: luktade neutralt, enkel att använda och hjälpte mot den värsta av den torra elefanthud jag har. Nu har jag sedan ett par dagar tillbaka använt den med Granatäpple som luktar riiiktigt gott.
De jag har låtit testa produkterna har alla sagt samma sak: produkten kanske inte ersätter den vanliga lotionen för dem som är vana att smörja in sig utan är mer ett bra komplement. För tvätta sig ska man ju ändå liksom. :-)
Däremot är produkten klockren för dem som vanligtvis slarvar med att smörja in sig. De har sagt att de definitivt kommer att använda produkten.
Dagen i bilder
Som tur var så hade jag mitt i all förvirring den sinnesnärvaron att ta några kort under dagen. Det kan ju faktiskt komma en dag då det kommer en liten som undrar hur den blev till och då kanske det kan vara bra att ha lite att berätta och visa.
Nu ska jag gå och stupa ner i säng. Är heeelt slut som artist efter denna långa dag! Jag hoppas verkligen att insemineringen (låter som värsta koinsemineringen som man gör på landet) lyckades redan första gången så att jag inte behöver åka ner igen. Men jag antar att jag inte ska ha alltför stora förhoppningar...
Så där ja, nu är jag klar
Så där, nu är jag färdig på kliniken. Allt gick bra: jättegullig barnmorska och lugn miljö. Fast jag måste erkänna att det känns något suspekt att ha en fullkomligt okänd killes sperma i sig. Hur ser han ut? Vem är han? Varför har han donerat sperma för?
Själva ingreppet var som att gå till en gynekolog/barnmorska fast i en mer avslappnad miljö. De förde upp som en katet en bit upp i livmodern för att övervinna de första hindren så att sperman skulle få fri väg upp till äggstockarna. Kändes inte alls när hon gjorde det.
Efteråt låg jag ensam kvar ett tag i rummet vilket var ganska skönt för att samla tankarna lite. Hela grejen känns ju onekligen ganska klinisk. Speciellt när hon frågade innan om jag ville titta på sperman vilket jag tackade vänligt men bestämt nej till.
Nu sitter jag här i Botaniska trädgården och njuter av blommorna. Dock ser det VÄLDIGT svart ut på himlen så jag ska nog ta och dra mig vidare mot Törvehallarna där jag tänkte käka innan jag åker hemåt.
På väg!
Så där, nu är jag äntligen på väg ner till Köpenhamn för ett första försök att bli gravid via insemination. Ägglossningstestet visade positivt i morse och jag blev i samma stund hur virrig som helst. *ler* Men flygbiljetterna blev bokade, jag kom iväg och nu sitter jag här på bussen mot Malmö för att sedan ta tåget över bron. Fick bli den här resvägen i dag då det var en tusenlapp billigare än att flyga med SAS direkt till Cph.
Känns väldigt bra om än nervöst! Är det sånt här pirr jag ska gå med i magen nu i flera månader framöver? Först vänta på att åka ner till Cph för inseminationen och sedan vara nervös fram till ev. mens. Förhoppningsvis ska jag ju bara åka ner den här enda gången.
När jag ringde i morse fick jag återigen frågan om jag önskade öppen eller anonym donator. När jag fick frågan igen så började jag svaja lite i mitt beslut men står kvar vid magkänslan med anonym. Det här kommer vara den fråga som kommer att gäcka mig under alla kommande år och jag kommer att få försvara beslutet många gånger. Men samtidigt så måste jag göra det som känns rätt inombords för mig just nu.
Ska nu försöka koncentrera mig lite på något annat även om det är svårt. Kommer med allra största sannolikhet återkomma lite senare idag för att skriva av mig lite tankar...
Möten, möten, möten...
I dag har jag suttit i möten precis HELA dagen! Först ett hela förmiddagen som jag själv höll i då jag blivit samordnare för ett verksamhetsutvecklingsnätverk på jobbet. Då detta nätverk fortfarande är i uppstartsfasen så har jag ingen riktig rutin på det ännu så det kräver en del tankeverksamhet. Men det är bra att man får använda hjärnan lite på jobbet emellanåt.
Eftermiddagen gick åt till att sitta med på ett chefsmöte och skriva minnesanteckningar. Så inte nog med att man ska sitta och lyssna koncentrerat, man ska även sammanfatta och skriva ner det viktigaste. Tur att man kan göra två saker samtidigt säger jag bara. :-)
Har ju glömt...
...bort att visa er att jag faktiskt vet var Teletubbisarna bor någonstans. På riktigt alltså! Gick förbi stället där jag såg deras kulle med den konstiga gröna färgen och tänkte att "Aha, det är här de bor". Konstigt att det aldrig tidigare har blivit känt att Teletubbisarna bor i Bagarmossen av alla ställen. ;-)
Är inte kullen lika så säg?
Är det dags?
Nu har jag kommit så pass långt i förberedelserna inför det första inseminationsförsöket att jag har börjat göra ägglossningstest morgon OCH kväll. Så snart det visar på en hormonstegring så kan jag boka in resa ner till Köpenhamn. Just nu känns det som om jag vill åka NU och få första gången avklarad. Men nu vet jag ju att det kommer att ske inom ett par dagar.
Fortfarande har jag lite tankeverksamhet angående det där med anonym eller öppen donator. I magen känns det rätt med anonym men rent moraliskt kanske en öppen skulle vara mer rätt. Det är ju trots allt som så att jag förvägrar mitt barn att kunna ta reda på sin bakgrund. Men samtidigt så är det ju ingen pappa i den bemärkelsen. Och den donatorn är antagligen inte det minsta intresserad av att ett s.k. barn kontaktar honom om 18 år när han lever sitt liv med sin egen familj.
Kanske gör jag rätt, kanske gör jag fel. Det återstår att se och hur jag än gör kommer jag att få stå till svars över mitt val!
Alldeles för kort lördag!
Den här dagen har gått alldeles för fort! Visserligen sov jag ganska länge då jag sovit dåligt i natt pga den där värken i nacken som har gjort att jag inte hittat någon bra ställning för huvudet.
När jag väl vaknade så satt jag först och kollade sändningarna inför bröllopet och sen ute på balkongen i solen. På eftermiddagen drog jag så iväg för att grilla. Blev lammrostas, halloumi, sötpotatis och grönsaker. Är verkligen superdupergott med grillat!
Grillning vs. bröllop
Lite konstigt är det allt att jag känner att jag vill prioritera en utomhusgrillning i stället för dagens prinsessbröllop. Jag som annars är så mycket för kungligheterna borde väl vara mer intresserad? Men av någon konstig anledning så har jag lite svårt för just Madeleine.
Känner henne inte men ändå har jag förutfattade meningar om henne att hon ska vara lite förmer än oss andra, lite snorkig mot hovpersonalen (känner en som jobbar där och M bevärdigar dem inte ens med en blick när hon passerar) plus att det är ett stort minus i mina ögon att hon väljer att bo i New York. Och just det kanske är den största oviljan mot henne från min sida. För jag tycker att det är fel att hon ska bo där och sedan komma hem och få hela Sveriges uppmärksamhet för att sedan åka tillbaka igen.
Så summan av kardemumman är att jag väljer en eftermiddag med grillning i stället...
Wonderful evening
Mötte upp mamma i stan efter jobbet. Eller ja, jag får nog erkänna att jag gick lite tidigare idag eftersom att det var så underbart väder.
Först gick vi igenom Kungsträdgården där "Smaka på Stockholm" fortfarande pågår för fullt. Hann med en liten tallrik med calamares, pommes och Aioli+en cider innan vi gick vidare mot lugnet på Riddarholmen. Där i solens glans tog vi oss ett glas vitt vin och bara mös av sommarkvällen.
Sen blev det promenad till Skeppsbron för att kolla på båtarna, vidare via Kungsträdgården och Humlegården upp till Östra Station där våra vägar skiljdes åt. Har verkligen varit en avkopplad och underbar sommarkväll!
Nackjäkel!
Nu var det ett tag sedan jag kände av diskbråcken i nacken mer än att jag kan hantera det. När jag vaknade igår kändes det som att det var på G igen och mycket riktigt. Igår kväll kom den akuta smärtan tillbaka med full kraft! Så det blev knappt någon sömn i natt och så fort jag rör på huvudet känns det nere i tårna. Kan någon bara ta bort det här? Jag är trött på att gå och ha ont!
Fantastisk nationaldag
Oj, oj, oj vilken underbar dag det blev i dag! Kompisen som har en odlingslott bjöd ut ett gäng på eftermiddagsgrillning. Jag drog ut redan straxt efter 12 för att jag ville försöka få lite färg på benen (vilket jag dessvärre inte lyckades så där jättebra med).
Det grillades både revbensspjäll och laxsida och till det bjöds det på potatissallad, grönsallad och diverse såser. Efter det blev det fyra sorters hembakade kakor. Imponerande må jag säga! Speciellt som att vi snackar om värdinnan som i princip alltid är ute i sista stund när hon ska ha gäster och man brukar få vänta flera timmar på maten. Men inte denna gång. Man KAN alltså lära gamla hundar att sitta. :-)
Ordlek att öva på
Här har ni något att öva på om ni får långtråkigt:
Sex laxar i en laxask... Släng dig i väggen! Testa det här istället!Tr e häxor tittar på tre Swatch klockor, vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka?
Och nu det hela på Engelska... Three witches watch three Swatch watches, which witch watch which Swatch watch? Ja, det var ju inte så svår eller?
Och nu det hela på Engelska... Three witches watch three Swatch watches, which witch watch which Swatch watch? Ja, det var ju inte så svår eller?
Och nu för dom som har gått fortsättningskursen. Och som tyckte att det var en baggis!
... Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar, vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?
Och nu det hela på Engelska igen, hihi...
Three switched witches watch three Swatch watch switches, which switched witch watch which Swatch watch switch?
Trevlig kväll trots trötthet
Var bra seg här hemma på eftermiddagen då jag kom hem och satte mig tillrätta i solstolen ute på balkongen. Hade inte det minsta lust och ork att åka in till stan där "Smaka på Stockholm" började i dag. Men efter lite velande bestämde jag mig för att åka in och det var riktigt trevligt! Vi satt i kvällssolen och tog ett glas vin och sedan en glass och snackade skit.
Fast så snart solen försvann blev det ganska kyligt så jag och en kompis tog en promis bort till Slussen för att ta tåget hem därifrån. På vägen dit låg det en massa fartyg vid Skeppsbron. Och det är inte ofta man ser en Visbykorvett utan fotoförbudsskyltar så jag var bara tvungen:
Undersökta blåsor
Jaha, då har jag tagit ytterligare ett steg mot att börja med inseminationen. Eller egentligen har jag tagit två i dag. Först var jag hos gynekologen och gjorde en ultraljudsscanning för att se att allt såg rätt ut vid en första anblick. Och det gjorde det. Hade gott om äggblåsor vilket iofs inte säger mig någonting och en bra tjocklek på slemhinnan. Ska iväg och ta ett sånt där hormonblodprov nästa vecka och sedan efter semestern blir det genomspolning av äggledarna då det kan finnas ärrbildningar efter att jag hade klamydia i mina ungdoms dagar. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva göra det där då jag vid det laget har hunnit göra några inseminationsförsök och det redan är klart.
När jag kom hem hade jag fått ett intyg från min läkare om att jag är psykiskt stabil för att kunna ta hand om ett barn. Kliniken vill ha det innan de inseminerar någon som äter antidepressivt. De vill vara så säkra de kan på att jag är i stånd att ta hand om ett barn och att jag inte är självmordsbenägen.
Så nu är jag så förberedd som jag kan bli inför söndag eller måndag när jag åker ner för ett första försök.
Lillfredag
Åh vad skönt med halvdag i dag! Är ett vrak sedan sista tidens aktiva period. Och inte verkar det bli lugnare heller... Men jag kanske inte ska klaga eftersom att jag har försatt mig i situationen själv genom att inte kunna säga nej till någonting.
På min väg till arbetet går jag varje dag förbi den här vackra backen:
Är den inte fin så säg? En sån där lagomt vildvuxen färgklick.
Börjar bli nervös
Nu börjar det första inseminationsförsöket närma sig med stormsteg! På söndag eller måndag är det dags. Jag har inte varit speciellt nervös över det tidigare men idag kom det över mig av någon anledning. Helt plötsligt känns det så verkligt! Jag vet att jag måste försöka koppla bort det och inte gå och oroa mig men hur lätt är det??? Är ju en jäkla press med alla de här funderingarna som snurrar. Kommer det att fungera så att jag blir gravid? Hur många försök kommer det att ta? Hur ska jag mer förbättra de små chanser jag har? Hur reagerar jag om/när jag får mens? Hur skulle jag klara av ett eventuellt missfall?
Sån här statistik får jag lite extra ågren över:
"Kvinnor mellan 35 och 40 år behöver i genomsnitt ca. 6-7 inseminationer att bli gravid, och kvinnor över 40 år bör i genomsnitt insemineras 10-11 gånger innan du blir gravid. Denna tidsram är jämförbar med den tid det tar att bli gravid efter samlag med en man med en bra spermier.
Våra siffror visar att du är under 35 år, risken för missfall ca. 19% och du är över 40 år är tyvärr ca. 44%.
Anledningen till att det tar längre tid att bli gravid och risken för missfall är så stor när du är över 40 år gammal motiveras av att äggen har varit äldre, och är inte av så god kvalitet som när du var yngre."
Våra siffror visar att du är under 35 år, risken för missfall ca. 19% och du är över 40 år är tyvärr ca. 44%.
Anledningen till att det tar längre tid att bli gravid och risken för missfall är så stor när du är över 40 år gammal motiveras av att äggen har varit äldre, och är inte av så god kvalitet som när du var yngre."
Jag fyller ju 40 i augusti så jag ligger precis på gränsen och skvalpar. Varför satte jag inte igång med den här processen tidigare för???
Slut i rutan
I dag har det varit en sån där måndag som absolut inte kommer att gå till världshistorien som den bästa. Först har vi suttit i en utbildning hela dagen lång i kundbemötande. Ingen förstår riktigt vad syftet och målet är att vi går den då vi inte har kontakt med kunder. Visst, det är väl bra att förbättra sitt bemötande mot sina medmänniskor men det känns LITE overkill att drygt 200 pers ska sitta i TVÅ dagar på en sån här utbildning för skattemedel! Varför inte bara låta dem som har direkt kundontakt gå den och ev. ha en halvdagsvariant för oss övriga? Han som äger det där konsultföretaget måste verkligen skratta heeela vägen till banken!
Direkt när den utbildningen var slut bytte jag konferensrum för att börja en fotokurs. Det var första gången av fyra och det kändes som att den kan blir riktigt matnyttig och användbar.
I morgon är det dag två med bägge kurserna så sen ska det blir skönt med halvdag på onsdag. Min hjärna grejar inte riktigt så här mycket ny information på en och samma gång. Speciellt inte när jag har sovit dåligt...
Härlig sommardag!
I dag har det åter igen varit en sån där riktigt härlig försommardag! Soligt, varmt och skir grönska. Vad mer kan man begära av en söndag i början av juni?
En sak som jag dock måste tänka på är att dricka ordentligt med vatten. Är så himla dålig på det och blir således jättetörstig så här på kvällen och alldeles torr om läpparna.
Dagen har gått i lugn takt med en sväng till mamma där även ena brorsonen var. Vi satt ute och fikade och tog en promis. Sen kom resten av brorsans familj över på middag som bestod av laxlasagne. Mums!
Det är rackarns svårt att ta en bra bild genom en bilruta när man kör i 90 km/h men man kan i alla fall få en glimt av den underbara kvällssolen.
Bortglömd låt
För dryga 10 år sedan lyssnade jag en hel del på Fredrik Kempe. Det här var alltså på den tiden som han fortfarande sjöng själv och inte bara skrev åt andra. En av mina favvislåtar var den jag delar med mig av här nere. Men nu när jag lyssnar på den är jag inte helt säker på att jag verkligen tycker att den är så bra längre. Kan det vara som så att man ändrar musiksmak? :-)
1 juni-dikt
Höll ju nästan på att glömma att lägga ut denna lilla första juni-dikt som traditionen sig bör:
Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Ge noga akt på var du står,
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
i morgon är den andra.
Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Ge noga akt på var du står,
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
i morgon är den andra.
Utnyttjad?
Jag försöker vara en schysst, snäll och hjälpsam medmänniska när det gäller min bekantskapskrets. Men ibland kräver de för mycket och jag känner mig utnyttjad!
Har ett par f.d. kompisar som har separerat efter typ 15 år tillsammans. Till saken hör att innan de blev tillsammans pluggade vi alla tre ihop och jag hade ett kortare förhållande med killen. Men allteftersom att tiden gick så tappade vi kontakten i och med att de flyttade ihop och skaffade barn.
Nu, 10 år senare, när det har tagit slut så har han börjat att kontakta mig igen. Och visst, det är trevligt att prata gamla minnen och så. Men jag blir SÅ jäkla trött på att lyssna på hans ömkande! Jag menar, han har ju inte brytt sig om mig på alla dessa år när jag har mått väldigt dåligt periodvis.
Nu är det inte så att jag inte kan lyssna och prata med honom och så. Men nu försöker han få följa med mig upp till Jämtland i sommar och då känner jag att det går för långt! Jag kommer INTE att göra om samma misstag som förra året och ta med mig någon som jag inte helt känner upp, Och här kan jag känna redan nu att jag antagligen skulle störa mig som f-n på honom! Så nu ska jag använda mig av honom för att öva på att säga nej...
Regn, regn och regn
Visst är det bra att det regnar då det behövs när det är så torrt ute plus föra att alla pollen ska lägga sig lite men samtidigt känns det väääldigt grått och tråkigt! Jag hade ju sett fram emot att få lite sol på benen i dag.
Var ju bara mulet på förmiddagen så då åkte jag iväg och hjälpte kompisen att vårfixa lite på hennes odlingslott. Vi flyttade på plantor och grävde runt i landen inför plantering. Men ju längre tid det gick desto mer satt vi under parasollet på grund av regnet. Och till slut gav vi upp! Och nu fullkomligen vräker regnet ner. :-(
Galningar!
Med kaffet i handen hamnade jag framför tv:n och förberedelserna inför Stockholm Marathon. Jag förstår verkligen inte hur man ens kan komma på tanken att springa flera mil. Och då är ju inte de värst ändå. Har en kollega som springer såna där ultralopp på mellan 5 och 10 mil. Det är ju verkligen helt galet! Förra året sprang han ett 13-milalopp nere i Alperna. Hur tänker man då? Fast jag ska villigt erkänna att jag är ganska imponerad av dem som gör det.
Ja, ja. Jag ska INTE springa i dag utan ta en cykeltur till väninnans odlingslott och gräva lite.
