lyckis

 

 

När klockan ringde i morse var jag trött som ett vrak och snoozade i 1 1/2 timme. Kände redan då att jag hade ont i nacken när jag vred på huvudet men tänkte inte mer på det. Men ju längre dagen har gått desto mer ont har jag fått. Och att samtidigt vara så trött att jag knappt orkar hålla upp kroppen var nog ingen bra kombination. Varför jag inte sover så här dags för om jag är så trött? Jo, det är så enkelt att jag inte orkar förflytta mig från soffan till sängen!

 

Det var fantastiskt skönt att slappa SJÄLV i soffan och sedan gå och lägga sig och läsa. Men jag måste tillägga att vi har haft en fantastisk vecka uppe i Norrbotten. Dit kommer jag definitivt att återvända!

I dag finns det drygt 400 stugor kvar och de ägs av privatpersoner. Eftersom det är ett världsarv får man inte göra någon yttre ändring utan det ska se ut som det alltid har gjort. Ganska häftigt faktiskt att något så gammalt fortfarande är i bruk!

Väl där passade vi på att grilla korv och fika. Verkligen jättemysigt!

Kvällens middag intogs på en finare restaurang i Luleå. Det var gott men alldeles för lite mat för de priserna. Vi avslutade kvällen på Clarion Hotels skybar med en drink.

På det hela stora har vi haft en riktigt härlig och avslappnad dag.

Under dessa dagar har vi varit i Mensträsk för att åka en del av världens längsta linbana. Från början var den hela 9.6 mil lång men vi åkte bara dryga två. Snacka om cool grej! Man nästan flöt över skog, myrar och tjärnar. Och i princip helt tyst gick den. När man gick ombord fick man med sig lunchpaket och en termos med kaffe vilket smakade bra då turen tog två timmar. Kan rekommenderas!

I dag har vi fortsatt mot Luleå där vi ska stanna några dagar. Och snacka om ljust det är om nätterna här uppe.

Känner att jag blivit irriterad på honom några gånger under dagen. Så just nu ligger jag här hemma i sängen och undrar om vi verkligen kommer kunna vara på varandra hela veckan vi är på semester utan att bli osams. 

Ovanpå det så saknar jag dejten så att det riktigt skär inombords. Men det är väl antagligen bara för att jag vet att vi inte kommer att ses på några veckor. Men jag tröstade mig när jag var ute och gick med att vi åtminstone ser samma himmel...

Kom hem igår då kompisen jag ska åka iväg på semester i morgon kom. Så nu ska vi åka hem till mamma på middag innan vi åker hem och packar det sista. Men nog saknar jag dejten redan...

Nu är det återigen midsommar och lite konstigt känns det allt att inte åka ut till skärgården som jag i princip har gjort de senaste nästan 20 åren. Men i år börjar en ny era tillsammans med dejten och hans familj. Ska faktiskt bli riktigt kul att göra något annat och träffa andra människor! Jag måste ju någon gång börja lära mig att bryta traditioner även fast det är svårt. :-) Sen är det ju skönt att inte behöva sova med blommor under kudden för första gången på länge. Det är kärlek nog i luften mellan oss utan att blanda in blommorna.

 

Så nu önskar jag er en trevlig midsommarhelg vad ni än må göra. 

 

I dag måste jag faktiskt få skryta lite över hur duktig jag har varit. Cyklat till och från jobbet (1 timme sammanlagt), lunchpromenad PLUS ett spinningpass! Och ovanpå det så har jag varit och storhandlat inför midsommar. Har nog aldrig handlat så mycket när jag tänker efter. Kände mig som värsta hemmafrun med kundvagn och allt. :-)

En del av mina inköp:

I dag har vi fått tårta här på jobbet och i samband med det en totalt onödig grej som en liten sommarpresent. Fick varsin Triggerwood. Det är som en liten träknopp med sugpropp på som man kan sätta upp någonstans och sedan massera onda punkter. Själva tanken är ju god men det känns ju som en onödig grej OCH framför allt kostnad. Typiskt en sån där sak som jag lägger in i skåpet och som får ligga oanvänd tills dess att jag rensar och då slängs.

 

Nu har jag äntligen fått tummen loss och ringt och pratat med släktingen om den lilla stugan vid älven. Så nu är den "bokad" nästan en hel vecka i månadsskiftet juli-augusti. Ska bli underbart att åka upp igen!

Dock är jag väldigt osäker än så länge på om jag ska åka in på Storsjöyran eller inte. Vet inte riktigt hur det kommer sig men jag känner mig inte så sugen på det i år. I så fall är det första gången sedan 1999 som jag inte besöker festivalen. Kommer antagligen att kännas jättekonstigt. Men jag låter det vara öppet tills vidare, har ju trots allt över en månad på mig att bestämma detta.

 

 

 

 

Fråga mig inte hur det kommer sig att jag läste denna bok men jag får skylla på att jag gillar att läsa biografier. Boken handlar om Johanna Jussinniemi som växer upp i Tumba och hennes väg till att bli porrstjärna i LA. Jag måste erkänna att jag blir fascinerad över hur pass öppen hon är med detta och hur mycket hon verkar älska sitt "jobb". Till viss del tyckte jag att boken var lite jobbig att läsa, nästan så att skämskudden kom fram. Och hon lever ju ett liv som är så långt bort från mitt egna att jag har svårt att ta det på allvar. Jag har liksom väldigt svårt att förstå det där med hur man kan vilja exponera sig så pass mycket. Men det är ju ett val vi alla gör. Dock var boken ganska roligt skriven och språket var nästan talskrift eller vad man nu säger. Dock är det en bok som jag kommer ha glömt bort inom snar framtid, gjorde inga större avtryck rent bokmässigt. 

 

Bild och text från bokus.se:

 

 

 

Blev som sagt var lite trött på dejtens ouppfostrade son i helgen och gick ut själv och satte mig på en sten i skogen och tänkte. När jag kom tillbaka hem till dejten tog jag upp ämnet till diskussion. Självklart sa jag inte att jag tyckte han var ouppfostrad och rent ut sagt skitjobbig men jag sa att jag tyckte det var lite jobbigt att försöka stå vid sidan av och se allt hans testande av gränser utan att kunna säga något. Dejten medgav att han har svårt att säga nej och kanske ger med sig för ofta för att det ska vara bra men sa samtidigt att det är jobbigt och svårt att vara själv och sätta gränser. Sen har han tydligen lite dåligt samvete över att han och sonens mamma separerade och att sonen nu får hålla på och flytta emellan.

Jag vill ju inte klampa in för mycket men ju mer involverad jag blir med dejten desto svårare blir det att hålla tyst. Och desto mer stör jag mig på sonens beteende. Jag menar; det kan inte vara meningen att en 4-åring ska vara den som bestämmer. Sen är ju jag van vid brorsan och svägerskans uppfostran av sina söner och de har definitivt varit MYCKET mer bestämda utan att vara stränga.

 

Igår var vi iväg på inventering med Hemvärnet och då var sonen med. Sen åkte vi hem till mig för att käka. Och till och med där försökte han att få som han ville. Men där sa jag ifrån, någon måtta får det vara!

 

Så mina reflektioner efter helgen är:

*Jag tycker om dejten väääldigt mycket

*Tycker att hans son är ganska jobbig

*Håller mina känslor för denna ganska stora påfrestning så här pass tidigt?

*Hur ska jag agera? Bita ihop varje gång och bli ännu mer irriterad eller säga ifrån när det går över gränsen? Men kanske välja mina tillfällen då för att inte klampa in.

 

Nu ska vi träffas utan sonen i helgen vilket ska bli superduperskönt. Men då är det ju midsommar och hela hans familj kommer hem till honom PLUS sover över så vi kommer ju ändå inte få någon egentid tillsammans. Men, men. Jag får väl göra det bästa av situationen...

    

Alltså, jag tycker verkligen om dejten jättemycket! Men nu börjar hans son bli ett problem. Han är ouppfostrad och kan inte ta ett nej eller göra som man säger. Allting ska det liksom vara maktkamp om. Blir SÅ trött och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Så nu sitter jag här på en sten ute i skogen och är frustrerad med mina tankar.

 

Har svårt att koncentera mig här på jobbet nu när det bara är ett par timmar tills jag äntligen får träffa dejten igen. Längtar som bara 17! Känns verkligen att det är nästan två veckor vi sågs sist. Så nu är jag så där härligt pirrig i magen och sitter med ett fånigt leende på läpparna. Nästan lite fjortisvarning på det va?

 

 

Så, nu får jag säga att jag har förklarat mig själv helt frisk efter de där monsterbacillerna som jag råkade ut för här för några veckor sedan. I kväll gjorde jag därför mitt comeback-pass med spinning. Men herregud vad jag svettades! Och nu snackar vi inte några små pärlor i pannan! Nej, här snackar vi sjö under cykeln PLUS en helt genomblöt torkhandduk och en tröja som jag kunde vrida ur när jag var klar.

Kan verkligen inte förstå de där små snärtorna som inte byter om och duschar efter passet utan bara sätter på sig jackan och går. Snacka om äckligt! Visst, nu kanske inte alla svettas lika mycket som jag gör men det är äckligt ändå.

 

Känns faktiskt lite säkrare och tryggare med dejten nu efter vårt "lilla samtal" härom helgen (kolla här). Nu känner det mycket stabilare och vi vet på ett ungefär var vi har varandra. Idag sa han att han längtar tills på fredag när vi ses igen och sånt faller jag handlöst för. Han har till och med fått till det så att jag ska vara med honom på en inventering med Hemvärnet på söndag som jag egentligen inte skulle ha varit med på. Men så hade han ringt till chefen och frågat om han inte kunde fråga mig om jag kunde vara med eftersom att "då blir det lite ordning och reda". Till saken hör att dejten har sin son den här helgen vilket gör att han ska följa med på söndag. Ska bli mycket spännande att se om han kan hålla tyst eller om han ska avslöja oss. Han är ju trots allt bara fyra år och har väl kanske inte så stor koll på det där med att hålla något hemligt. :-)

 

Vi har även pratat om midsommar och han tyckte det var en självklarhet att jag skulle vara hos honom tillsammans med hela hans familj. Men hur ska jag kunna vet vad han har sagt och inte sagt till dem? Hur som helst så känns det jäkligt bra!

 

Har precis haft mitt lönesamtal. Eller samtal och samtal förresten, det var mer envägskommunikation från chefens håll. Den generella ökningen på företaget ligger tydligen på 2% och jag fick 2,9. Jag som redan ligger så pass lågt i lön i jämförelse med de andra på avdelningen känner mig väl kanske inte helt nöjd. Men det är väl alltid så; mycket vill ha mer. För helt ärligt kanske jag inte gör mitt allra yttersta heller alla gånger. Men med tanke på att jag har så otroligt lite att göra kan jag liksom inte göra så mycket mer. Känns som att det kanske är dags att börja röra på sig och leta annat jobb. Har ju trots allt varit här i 3 1/2 år och enda sättet att få upp lönen är ju att byta jobb. Men samtidigt så har jag dessvärre det alldeles för bra här. :-( 

 

Hur som helst så passade jag på att njuta av sommarprakten och titta lite på dopet så som så många andra gjorde.

 

Det var "trevligt" men det blev precis som jag trodde: en massa trista släktingar. Då jag kände att det var dags att åka hem nu. Kunde skylla på att jag frös. Vi satt ju ute och jag har bara klänning på mig.

På schemat för i dag är att åka iväg på öppet hus för en kompis som fyller 40. Dock tycker jag att det är lite trist att han bjuder in både kompisar och släkt samtidigt. Blir ju liksom inte riktigt samma sak när man ska vara trevlig mot en massa gamla mostrar och fastrar. Men, men. Det är bara att bita ihop. Jag har ju trots allt känt honom i 25 år och räknar honom som en av mina närmare vänner. 25 år, det är en lååång tid det. Tänk vad unga vi var då...

 

Oj, oj, oj. I dag blev visst en sån där busy dag igen. Har hunnit med besök på slottet där det var öppet hus, "Smaka på Stockholm" i Kungsträdgården med rökta räkor och sedan middag hos moster och hennes man. Nu är jag hemma igen och när jag ser att det fortfarande är ljust ute nu när klockan är drygt halv två får jag såna där flashbacks från tonåren. Då när man var ute halva nätterna och hade  hela livet framför sig. Nu sitter man här och lever ett ganska trist liv vilket är superfrustrerande! Varför är man inte typ minst 10 år yngre för??? Jag vill ju vara ute och ha det kul så här års ju. :-(

 

Ett tecken på att jag nu är under tillfrisknad är att jag tog tag i att göra rabarbersaft. Kände mig riktigt husmoderlig där jag stod och kokade saft. Det var ju typ sånt mormor gjorde ju.

Resultatet blev bra, mycket smak och fräscht av lite citronsaft. Blir gott till varma sommardagar.

 

Har ju legat mer eller mindre däckad här hemma ett par dagar nu men i dag var jag tvungen att ge mig upp och iväg för att köpa present till kompisen som fyller 40. Orkade inte vara i stan så länge då krafterna tröt ganska snabbt och jag svettades som en gris. Märks att jag inte är helt pigg och kry.

 

Handlade bl.a:

 

 

                  Sadelskydd                                                             Duktyngd

 

 

Kände mig som jag skrev väldigt osäker på dejten i fredags. Det jag hade betänkligheter om var:

1. Är vi ihop eller bara kompisar?

2. Finns det verkligen tid för mig i hans stressiga liv? Blir så trött på att han klagar så himla mycket över att han har mycket att göra samtidigt som det mesta är saker som han har tagit på sig frivilligt.

3. Jag tycker att hans son är ganska ouppfostrad.

Dock "vågade" jag inte ta diskussionen i fredags kväll som planerat och i lördags skulle vi iväg på middag hos min brorsa. Middagen avlöpte väl och det blev en trevlig kväll. Mindre trevligt var väl att hans son fick värsta knäppen när vi skulle hem och skrek helt hysteriskt i typ en timme. Då kände jag ännu mer att "vad gör jag här?". Hur som helst, vi kom hem och han gick in och la sonen. Samtidigt gick jag ut och satte mig på baksidan av huset och störtgrinade. Det var som att allting bara brast för mig. Dejten gick och la sig vilket förstås gjorde mig ännu mer ledsen. Så jag försökte sova bäst det gick på soffan. Men det blev inte många timmars sömn kan jag väl säga.

På morgonen så plockade jag ihop mina saker och gjorde mig redo för att åka samtidigt som tårarna rann. När jag var klar kom han och kramade om mig och frågade om det verkligen skulle sluta så här. Där tog jag mitt förnuft tillfånga och gick med på att stanna för att käka frukost. Och det var det bästa jag kunde gjort visade det sig. Vi hade ett jättebra lååångt samtal om våra känslor och det hela slutade med att vi faktiskt vill fortsätta bägge två och att vi nu är ihop (säger man så förresten när man är över 40?), Vi får dock ta det lite lugnt då han inte har så bra erfarenheter sen tidigare av att de två senaste ex:en har flyttat in efter typ två månader och tagit över hans liv totalt. Så det märks väldigt tydligt att han hela tiden försöker backa undan och inte riktigt litar på mig. Och det trots att jag har fast jobb, egen lägenhet och egen bil. Ja, ja. Jag får väl ta det lite lugnt så här i början. Vad gäller hans ganska ouppfostrade son får vi ta den diskussionen vid ett senare tillfälle.

 

Jag lever men det är baske mig inte mycket mer än så. Blev antagligen smittad av dejtens sons läskiga monsterdagisbaciller. Har legat heeelt däckad här nu ett par dagar. Så jag återkommer med rapport från helgen när jag är uppe på benen igen.