lyckis

Var på en av de vanliga rutinundersökningarna på MVC igår. Fick bl.a. lämna urinprov då jag ju springer på toa typ 20-25 gånger per dygn. Så de vill kolla att jag inte har urinvägsinfektion eller njursten då jag har haft problem med de åkommorna tidigare. De kollade även blodtryck och blodsocker som bägge delarna låg på helt perfekta värden.

Sen skulle hon försöka känna hur krabaten ligger där inne. Så då tryckte hon och buffade som 17 vilket tydligen inte uppskattades där inne. Kände hur det blev världens gympapass och hela magen hoppade. Men som sagt var; allt såg bra ut utifrån. Ska få gå på ett tillväxtultraljud näst-nästa vecka för att kolla läget en sista gång.

 

Dock var hon lite orolig över min fortsatta stressnivå och sömnrubbningarna. Sånt kan ju tydligen sätta igång förlossningen i förtid. Så nu ska jag till läkaren i nästa vecka och så får vi se om jag fortsätter att jobba halvtid ett tag till. Jag både vill och inte vill vara sjukskriven. Jag vill för att det blir lugnare i och med att det är den där lilla detaljen med flytten med i bilden också. Men samtidigt så kostar det ju lite att vara hemma. Ska kolla nu när lönen kommer hur "dyrt" det är.

 

Kvällens evenemang var en föreläsning med Klas Hallberg. Skönt att skratta lite men nu så här i efterhand kan jag inte riktigt säga vad det var han pratade om. Kan dessutom inte säga om jag skrattade mest åt det han sa eller åt hans breda värmländska. Mer det att jag gick därifrån med en skön känsla i magen som jag hoppas ska hålla i sig ett tag.

I stort gick det föreläsningen ut på att man ska våga bejaka sig själv och de egna behoven och inte hela tiden gå i fållan för vad man SKA göra. Att helt enkelt släppa kontrollen lite och våga ge sig hän här i tillvaron. Och jag antar att det är just såna kontrollfreaks som mig som han ville ge en tankeställare på ett positivt sätt. Så nu fick jag lite annat att tänka på så här en onsdagskväll i november. :-)

 

 

Har ju helt glömt bort att berätta att jag var och tittade på musikalen "Kristina från Duvemåla" på Cirkus i fredags. Och även om jag måste säga att det var lite konstigt att småländska Kristina spelades av en som bröt ganska kraftigt på finska så var det en helt fantastisk föreställning och jag blev alldeles tagen. Såg den även sist den gick i Stockholm för drygt 15 år sedan men jag tror att jag kanske var i yngsta laget då för att riktigt ta till mig den. Eller så var jag helt enkelt inte mottaglig.

Den här uppsättningen fick verkligen fram hur fattigt det var här i Sverige i mitten-slutet av 1800-talet och vilken misär de levde i. Drömmen om ett bättre liv blev till slut outhärdlig och de emigrerade till vad de trodde skulle bli det nya livet där guldet och maten flödade. Nu blev det ju hårt slit även där och framför allt blev de väldigt utanför när de inte kunde språket eller inte hade någon grundbult att stå på i och med att de ägde det som de gick i. Utöver detta tyckte amerikanarna att de var konstiga och de blev väldigt ensamma och hemlängtan var stark.

 

Föreställningen gav verkligen eftertanke åt jämförelse med de flyktingar som kommer hit i dag. Hur jobbigt det faktiskt måste vara att bryta upp med allt och alla och fly till ett land långt hemifrån med annorlunda klimat, konstigt språk, inga tillgångar osv. Jag måste i alla fall erkänna att jag har funderat jättemycket på den jämförelsen sedan i fredags.

 

Håller som sagt var på att förbereda för min kommande flytt om knappt två veckor och röjer och packar just nu som en galning. Och för tillfället förbannar jag mig själv att jag har varit så köpgalen under årens lopp och till slut helt tappat kontrollen över vad jag har och inte har i de fullproppade garderoberna. Och tänk vad onödiga pengar som jag har handlat för som jag hade kunnat haft mycket roligare för. Undrar just hur många hundratals kilon som jag har varit ute i grovsoporna med vid det här laget. För att inte tala om vilken mysig lägenhet jag hade haft om det inte hade varit saker precis överallt. :-(

 

Igår var det då dags för mig att åka och skriva på kontraktet för min nya lägenhet. Och så långt var väl läget lugnt. Men sen började det... Visade sig att hyresvärden (Armada Fastighets AB) hade glömt att berätta den "lilla" detaljen för den nuvarande hyresgästen att det utöver den besiktning som redan varit även ska ske en slutbesiktning när hennes lägenhet är tom (denna slutbesiktning sker inte här i min lägenhet då det är ett direktbyte). Och det sätter ju helt klart käppar i hjulet för oss. Vårt upplägg var ju att jag skulle flytta mina grejer lör 28/11 och ställa in i ett av hennes sovrum och sedan skulle hon flytta mån 30/11. Detta för att underlätta för städning och att vi inte ska behöva stå och vänta på varandra med flyttbilarna brummande ute på gatan.

Trots våra böner om att få igenom denna lösning var de obevekliga. Jag undrar verkligen vad de har för värden i kundundersökningar när de är så där oflexibla. Hon vi pratade med var väldigt nonchalant och ryckte på axlarna och menade på att det där fick vi lösa. OK, jag kan förstå denna rutin när det är någon ny som ska flytta in. Men nu är det ett direktbyte som ska gå av stapeln och där stod vi bägge två och sa att vi önskade denna lösning och det blev tvärnej. Så man kan väl minst sagt säga att jag är ganska besviken och negativt inställd till hyresvärden redan från början när de inte har den minsta servicekänsla. Helt plötsligt kom känslan av irritation över dem som jag hade när jag flyttade ifrån dem för elva år sen över mig igen. De var lika osmidiga och omständiga redan då och det har uppenbarligen INTE ändrats!

 

Ovanpå detta tillkom ytterligare ett irritationsmoment: det visade sig nämligen att Armada inte riktigt hade koll på hur många nycklar de hade lämnat ut till nuvarande hyresgäst då på det ena pappret stod det 3 st och på det andra 3+2 och när hon hade ringt och frågat så var det fyra vilket var precis så många som hon hade. Ja, ja det där får de göra upp sinsemellan om. Konstigt bara att värden inte har hundra procents koll. Var kommer då jag in i bilden? Jo, jag måste åka ut dit en gång till (drygt en timmes enkel resa) för att bevittna antalet nycklar. Kunde inte bara de räkna av nycklarna och sedan får jag skriva på när jag väl tar emot nycklarna och flyttar? *morr*

 

Blev ytterligare en minst sagt intensiv helg... Började i fredags med att jag var på begravning för vår f.d. Stf kompanichef i Hemvärnet. Det var en väldigt traditionell kyrkobegravning som jag inte alls tyckte speglade honom som person. Men jag antar att hans typ 90-åriga mamma hade haft ett finger med i planeringen och det får man ju respektera. Kändes hur som helst skönt att säga farväl.

 

Efter lite tänkande har jag bestämt mig för att pausa Facebook för ett tag. Kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera mina och min f.d. väns gemensamma kompisar. Skulle jag blocka dem? Sänka ner dem till bekanta eller låta dem ligga kvar? Så jag tog den "enkla" vägen och pausade kontot i stället. Och det kanske faktiskt inte är helt fel med tanke på hur beroende jag känner att jag har blivit. Loggar in precis hela tiden bara för att kolla. Sjukt beteende om ni frågar mig!

Sen vill jag inte riktigt göra officiellt ännu att jag ska flytta och bli mamma. Vill behålla det IRL ett tag till...

 

Nu kanske detta inte gäller just mig då jag ju har velat bli gravid senaste åren men när man var ung så stämde jämförelsen väldigt bra in:

 

 

Hur trist och ledsamt det än är så har jag och en av mina f.d. bästa vänner nu "gjort slut" (säger man så när man är vuxen om vänskap?). Jag blev så otroligt ledsen och besviken när han började umgås med en av mina vänner och dessutom hemlighöll det ända tills dess att de hade fått i sig för mycket vin och outade den roliga kvällen på Facebook. Känner mig utanför och som att jag inte duger/är tråkig nu när jag inte dricker längre. Dessutom tycker jag inte att det är speciellt schysst gjort av dem att börja umgås bakom ryggen på mig.

När jag tog upp min besvikelse fick jag ett långt mail om att jag minsann inte kan bestämma vem han ska umgås med. Och självklart kan jag inte det men å andra sidan kan inte han bestämma hur jag ska känna. Han gick vidare på med en massa andra konstiga anklagelser om min personlighet osv vilket jag tog mig väldigt illa av. Visst, kanske har han rätt i vissa frågor men varför har han inte sagt något tidigare då? Så idag besvarade jag honom (via mail då han verkade föredra det) och svarade väldigt lugnt och konkret på hans påhopp och om hur jag uppfattade situationen med att han gått bakom ryggen på mig med den andra, numera f.d, kompisen.

 

Avslutade med att säga att vi kanske inte är bra för varandra just nu och att vi uppenbarligen inte förstår varandras kommunikation och känslor och att det i nuläget verkar vara oundvikligt att vi fortsätter på varsin väg här i livet.

 

Det kommer bli väldigt tomt och jag kommer att sakna honom mycket. Dessutom känns det som att jag kommer att förlora så många andra i min bekantskapskrets på köpet. Men jag kan inte stanna kvar i en relation där jag inte mår bra och blir ledsen. Dessutom kommer ju mitt liv att förändras drastiskt snart och då kommer kanske de här känslorna ebba ut lite. Just nu känns det jobbigast med att det är många som försvinner som flytthjälp i och med det här. Hur löser jag det???

 

Alltså, vad hände med min mage egentligen? Exploderade något där inne eller? Har ju blivit enorm bara senaste veckan/veckorna. Men det kanske är normalt att se ut så här i v. 28?

 

Ofta brukar man ju träffa några vänner på allahelgona för en trevlig middag men i år blev det en lite annorlunda dag och kväll. Har plockat lite här hemma och åkte sedan och hämtade äldsta brorsonen vid Tele2 där det hade varit någon fotbollsmatch. Åkte hem till mamma där brorsonen ska sova i natt och käkade middag innan vi åkte till kyrkogården för att titta på alla ljus. Visst, det var ju en mindre kyrkogård än Skogskyrkogården och således inte lika mäktig men det är ändå en speciell känsla. Lugnt och värdigt på något sätt.

 

Den andra brorsonen som är mycket för det där med traditioner, klä ut sig och pynt gick runt i grannskapet med trick or treat. Och snacka om att det gav utdelning! Det roligaste av allt var på ett ställe där de hade ringt på dörren och en kille hade öppnat med ett vrål med mask och utstyrsel. Tydligen hade brorsonen med kompis blivit livrädda men jag tyckte det var humor på hög nivå.

 

Den här veckan har verkligen varit upp och ner rent känslomässigt kan man lugnt säga! Började ju förra helgen med att jag blev så besviken på mina s.k. kompisar (nej, det har inte löst sig ännu) och sov dåligt.

I söndags var det dags för förberedande förlossningskurs på Danderyd. Och den var verkligen superbra! Gick därifrån med känslan att det där med förlossning kommer att bli en walk in the park. Visst, det kommer att göra ont som f-n men det finns ju smärtlindring att få och varför ska man ha ont om man inte måste pga prestige? Barnmorskan gick igenom hela förloppet på ett väldigt informativt men samtidigt avdramatiserat sätt. Jag kommer greja detta galant! Och varför skulle jag inte göra det för när miljoners miljoners kvinnor har gjort det före mig?

 

Sen sov jag ännu sämre på söndagsnatten vilket resulterade i att jag var ett vrak när jag kom till jobbet på måndagen. Och i det skicket hantera kollegor som "bara ska fråga" blev för mycket helt enkelt. Så straxt efter lunch i princip reste jag mig upp och gick hem. Hade vid det laget världens hjärtklappning, yrsel och oro i kroppen vilket gjorde att jag inte sitta still. Efter det har jag varit hemma hela veckan och försökt att ta det lugnt även om det är svårt med tanke på att jag hade en del andra grejer inbokade.

I måndags kväll var det möte med Hemvärnet, i tisdags profylaxkurs (även den var sjukt bra och en positiv upplevelse), i onsdags var pappa här och hämtade kartonger, i torsdags massage, läkarbesök och profylaxkurs. Och så häpp var det fredag och det blev först en tur till kyrkogården och sen spontanshopping för tre och ett halvt tusen på IKEA. :-)

 

Läkarbesöket igår var pga av sömnrubbningarna och stressen. Läkaren ville helst sjukskriva mig på heltid i en månad till att börja med. Men där sa jag faktiskt ifrån. Tror att jag behöver lite dagliga rutiner samt socialt så det slutade med att jag testar med 50%. Sen får vi se hur det går med det där att arbetsgivaren måste anpassa mina arbetsuppgifter så att det inte sväller över och att jag måste hinna göra allt heltidsarbete på hälften av tiden. Men just nu måste jag medge att jag mest får ångest av att bara tänka på jobbet och har egentligen inte den minsta lust att gå tillbaka på måndag...

 

Min underbara (men ibland omständliga) mamma kom hit igår kväll för att vi skulle röja och packa idag. Så igår kväll hade vi en slapparkväll när vi gick ut och käkade på kvarterskrogen. Men i morse var det annat ljud i skällan. Då satte vi igång med fulle fart och har hållt på precis hela dagen lång. Jag var hemma först för en timme sedan då jag skjutsat hem henne med ett lass med grejer.

 

Dessvärre hade jag sovit väldigt dåligt i natt så jag har varit väldigt trött och kanske inte så effektiv som jag hade behövt vara. Har återigen blivit väldigt besviken på ett par s.k. nära vänner (se förra gången här). Och trots att det de VET hur besviken jag blev förra gången och vi även har pratat om det flera gånger efteråt så gör de exakt samma sak igen. Hade det inte varit som så att jag behöver deras bärhjälp när jag flyttar om en månad så hade jag faktiskt sagt upp kontakten med dem nu. För ett sånt här beteende är inte ok av vuxna människor och speciellt inte när man kommit ihop sig om samma sak tidigare.

Känner mig jätteledsen och besviken då jag verkligen trodde att de var mina nära vänner... Svårt att släppa de känslorna och alla tankar som far runt när man ska sova. :-(

 

I morse var det dags för besök på mödravårdscentralen. Allt såg bra ut med hjärtslag och att livmodern växer. Dock blev barnmorskan väldigt bekymrad över min stressnivå. Tydligen kan det göra barnet stressat och oroligt och göra att förlossningen sätter igång i förtid. Kan även göra att bebisen inte växer till sig som den ska samt göra att barnet sedan har lättare att bli deprimerad under uppväxten. Och det vill jag ju INTE med tanke på hur jag själv har mått periodvis.

Blev faktiskt ganska skrämd över hur mycket min egen stress påverkar men samtidigt undrar jag hur jag ska göra för att inte stressa så mycket på jobbet? För som det är nu är det sjukt mycket att göra om dagarna vilket gör att jag ligger och tänker på jobbet på kvällarna och om nätterna. Så det blir liksom aldrig någon riktig återhämtning eftersom att jag har så mycket privat också med flytt och med allt vad det innebär.

 

Barnmorskan ville sonika att jag skulle ta en veckas sjukskrivning på heltid och därefter träffa läkaren på MVC för att diskutera detta vidare. Men det känner jag att jag inte riktigt vill. Så nu kommer jag att försöka att inte gå under helt den närmaste veckan för att sedan träffa doktorn nästa torsdag.

Blev lite av en chock först att det var så allvarligt men sen när jag fick tänka efter lite så inser jag att det kanske skulle vara bra för både mig och bebisen om jag fick lite mer tid för mig själv och tid för återhämtning. Får helt enkelt vara värt de där pengarna som det kostar att vara hemma.

 

Härom månaden frågade jag min svägerska om hon kunde tänka sig att vara med som stöd vid förlossningen. Hon ville tänka på det lite men så passade vi på att prata om detta innan hennes kalas i söndags. Och hon kan tänka sig att vara med! Känns SÅ jäkla skönt! Tror att hon kommer bli perfekt som stöd. Hon är inte så där lullilullande och tycker synd utan lite mer "sluta gnäll och ta i". Och det är nog precis det jag kommer att behöva då jag antagligen kommer att oja och tycka väldigt synd om mig själv.

Vi pratade igenom om hur vår relation kan komma att ändras om vi blir osams där och då. Det förutsätter jag att vi kommer att bli och det kommer antagligen att bli många hårda ord i rummet. Men det känns ok så länge vi båda två är medvetna om det och kan lägga det bakom oss sen. Så nu kommer hon att vara lite stand-by från två veckor innan beräknat datum. Är hon inte bra så säg?

 

 

Varför känns helgerna så rackarns korta för? Det är fredagseftermiddag och sen vips så är det söndagskväll/måndagsmorgon igen. Var tar helgerna vägen någonstans liksom?

Har "roat" mig med att röja och packa hela lördagen och halva söndagen innan det var dags att åka iväg på födelsedagskalas hos svägerskan. Och det var nog tur att jag skulle iväg dit med tanke på att jag var helt slut vid det laget. Och man måste nog göra något annat om helgerna än att bara tråkpacka för att orka med i längden.

 

 

I morse ringde min hyresvärd och berättade att de godkänner bytet av lägenhet. Ungefär samtidigt hade den andra värden ringt till hon som jag ska byta med kontaktat henne. Så nu är det "bara" kvar att skriva på själva kontraktet. Visst, jag är något lugnare nu men samtidigt så kan jag ju inte helt andas ut förrän jag har kontraktet i min hand.

 

Hade tänkt röja här hemma i kväll men kroppen har helt enkelt sagt nej och vill bara ta det lugnt. Så för första gången på länge har jag lyssnat lite på den och bara slappat. Får ta igen det genom att gå upp i tid i morgon bitti i stället. Sen kommer mamma vid lunch och hjälper mig. Vi räknar med att hålla på hela eftermiddagen i morgon och sen fram till ungefär kl. två på söndag då vi ska på kalas hos min svägerska. Gissa om jag kommer att vara trött på söndag kväll?

 

Snacka om att man är slut som artist efter en sån här dag.

Började med att jobba hemifrån en timme i morse innan jag åkte in till stan för delta på jobbets friskvårdsdag. Eller rättare sagt: jag var med på en aktivitet som var "ABBA-the city walk". Det var en 2-timmarstur runt om i city samt i gamla stan med stopp på ställen som är förknippade med ABBA. Och när man gick mellan ställena spelades deras musik. Var riktigt kul faktiskt!

 

Hem och vänta på besiktningsmannen som skulle kolla min lägenhet innan värden kan godkänna bytet. Och den gick igenom helt utan anmärkning! Han tyckte lägenheten var jättefin och han var väl här knappt tio minuter innan han konstaterade att det bara var normalt slitage på lägenheten Nu skulle han vidarebefordra detta till hyresvärden och sen ska det i princip bara vara att skriva kontrakt. Så riktigt lugn kan jag inte vara ännu, inte förrän det är påskrivet.

 

In till jobbet för halvdag med enheten, avbryta för att hålla koll på lönekörningen som gick idag och därefter tillbaka till enheten. Vi avslutade dagen med en kort aw. Fick bli en Pepsi för min del. Men det var väldigt trevligt ändå.

 

Så ni kan ju tro att det känns i hela kroppen efter en sån intensiv dag. :-)

 

I somras när jag råkade ut för den där skumma magåkomman som ingen fortfarande vet vad det var så tyckte sig läkaren på akuten höra ett missljud på hjärtat som hon ville gå vidare med. Så idag har jag varit och gjort ett ultraljud av hjärtat. Vid en första anblick av undersökaren så syntes inget konstigt men bilderna skulle nu skickas vidare till en specialist för genomgång.

 

Då jag ändå var inne i stan passade jag på att gå in på Kungsängen och beställa en ny säng. Och nej, det var inget spontanköp utan jag har varit runt och provat sängar tills det har varit svårt att skilja på dem till slut. Men på Kungsängen hade jag hittat en favorit som jag hade varit inne och kollat på och provlegat hela tre gånger. De hade en kampanj just nu där de sålde ut årets modeller för halva priset. Men jag ska inte sticka under stol med att det handlar om ganska mycket pengar ändå. I alla fall för mig så är drygt tolv tusen ganska mycket. Jag försöker dock trösta mig med att det är 25 års garanti på den och vid det laget är jag 67 år och i princip färdig för hemmet.

 

 

Efter jobbet drog jag iväg med en kompis till Nacka Forum. Jag hade sagt till henne att jag har handlingsförbud men hoppsan, en klänning på Indiska råkade visst följa med hem. Men handlingsförbud kan väl ändå inte gälla när det är på rea va? ;-)