Loppisbesök
Körde hem från Jämtland igår med ett tungt hjärta. Trivs verkligen där uppe och ville inte åka hem igen. Fast det vill jag ju aldrig förstås.
På vägen hem åkte jag till Poe som hade sin loppis öppen. Han hade en annan kompis där när jag kom och en del kunder så det var först när han stängde och vi åkte och käkade som jag fick ha honom för mig själv. Fast det är ju inte det lättaste att prata med honom om något som har med känslor att göra.
Var väldigt tudelat att träffa honom igen. Självklart var det ju jättekul och jag blev mycket glad inombords men samtidigt gjorde insikten om hur mycket jag fortfarande tycker om honom vääääldigt ont!
Kände att jag ville prata med honom mer om detta så jag ringde när jag var typ halvvägs. Jag sa rätt ut att han var tvungen att vara hårdare och tuffare emot mig eftersom jag fortfarande har svårt att ta till mig detta. Speciellt som att alla hans "kanske" och "jag vet inte" kan betyda både ja och nej i mina öron. Logiskt sett vet jag att jag har blivit dumpad men det känns som om jag behöver höra rätt ut att det aldrig kommer bli vi igen. Men han vägrade att säga varken det eller något annat. Och så länge han gör det så har jag ju hoppet kvar... Vilket jag också sa till honom och det verkade som att han lyssnade och tog till sig det. Ja, ja. Vi får väl se vad som händer... Kändes som att han tyckte det var ganska kul att träffa mig igen också...
