lyckis

Hamnade hastigt och lustigt på middag hos mina bögkompisar med alla fosterbarnen. Men efter några timmar inklusive middag i den där aktiva miljön är det allt bra skönt att komma hem till katterna som inte gör sådär jättemycket väser av sig.

Barnen som är 3, 5, 8 och 15 år är jättesöta och så men de tre yngsta, som är en syskonskara, är så pass "skadade" av sin uppväxt att de är överaktiva och hela tiden ska testa gränser. Det blir ju ganska påfrestande för en utomstående som jag och även fast jag vet innerst inne att de antagligen inte har det lätt kan jag inte låta bli att säga ifrån när jag tycker att det blir alltför livat. Känns som att kompisarna gett upp lite och inte längre märker överaktiviteten. Fast vid det här laget känner barnen mig så bra att de vet hur långt de kan gå innan jag säger ifrån. Och det som är skönt är att jag får säga till dem också. Hur som helst var det väldigt kul att träffa kompisarna igen.