lyckis

Med kaffet i handen hamnade jag framför tv:n och förberedelserna inför Stockholm Marathon. Jag förstår verkligen inte hur man ens kan komma på tanken att springa flera mil. Och då är ju inte de värst ändå. Har en kollega som springer såna där ultralopp på mellan 5 och 10 mil. Det är ju verkligen helt galet! Förra året sprang han ett 13-milalopp nere i Alperna. Hur tänker man då? Fast jag ska villigt erkänna att jag är ganska imponerad av dem som gör det.