lyckis

Jag har nu börjat öva på att säga nej. Det går väl lite si och sådär men jag har i alla fall sagt nej några gånger nu till sånt jag inte känner att jag vill engagera mig i. Först sa jag nej till att vara med som funktionär på Blodomloppet och sen har jag nu tackat nej till en kurs jag skulle ha gått med Lottorna här i juli.

 

Kursen hade jag gärna velat gå men jag känner att jag kanske inte rent mentalt kan tillgodogöra mig all information just nu. Dessutom ligger kursen så att jag skulle vara tvungen att vara ledig en dag för att åka ner till Köpenhamn för ytterligare ett inseminationsförsök (om det nu behövs). Och då kanske mitt tankefokus ligger lite fel. Sen känner jag ovanpå detta att jag har haft lite för mycket i livet senaste tiden och är trött, så trött.

 

Även på jobbet har jag sagt nej vilket känns lite läskigt. Har avsagt mig att vara coach för företagets verksamhetsutvecklingsnätverk och det var som att en sten föll från mina axlar! Kände att det blev för tungt att driva när jag som coach inte fick någon coachning från något håll. Så nu får någon av de som gnällt över det tråkiga arbetet axla den rollen och se om det är så kul att lyssna på gnället.